Stäng fönster Eslöv kn, STEHAG 47:1 STEHAGS KYRKA
Anläggning - Värdering
| STEHAGS KYRKA | |
| 3/14/18 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Stehags kyrkoanläggning Stehags kyrkby strax väster om Västra Ringsjön bevarar en äldre karaktär med prästgård och klockarboställe med trelängad korsvirkesgård. Bebyggelsen utgörs i övrigt av enstaka kvarliggande gårdar och en handfull gatehus tillkomna under 1900-talets andra hälft. Stehag är ett av flera exempel i Skåne där kyrkan och kyrkbyn numera ligger på avstånd från en nyare tätort som uppstått som stationssamhälle efter järnvägens ankomst på 1800-talet. Trakten kring Ringsjöarna har en mycket lång kontinuitet som boplats. På närbelägna Rönneholms mosse har en mängd fynd från äldre stenåldern gjorts, bland annat några av Europas bäst bevarade hyddlämningar. Området Ageröd-Bosjökloster-Stehag-Stockamöllan är utpekad som särskilt värdefull kulturmiljö, där kyrkan, prästgården och klockarbostaden lyfts fram som motiv för bevarande. Stehags kyrka uppfördes vid mitten av 1100-talet som en romansk stenkyrka med långhus och kor med absid. Kyrkor byggda i sandsten med avancerad kvaderteknik är relativt ovanliga och den höga ambitionsnivån tyder på att kyrkan och socknen var betydande i regionen. Få kyrkor från denna tid kan ge oss så mycket informationen om dess tidiga historiska förhållanden som i Stehag, bland annat finns två kända namn kopplade till kyrkans uppförande. Stenmästaren Johannes, som även arbetade med bygget av domkyrkan i Lund, har signerat en valvsten i kyrkan och bör rimligen vara dess byggmästare. Mycket tyder även på att en av täckhällarna i sakristian, Tumba Jacobi, är en gravsten över kyrkans byggherre. De synnerligen kulturhistoriskt intressanta kalkmålningarna i triumfbågen tros ha tillkommit runt år 1200 och framställer en kung och en biskop, vilket understryker kyrkans betydelse genom en koppling till såväl kunglig som kyrklig makt. Den förstnämnde antas vara Knut VI som avled 1202 och den sistnämnde ärkebiskop Absalon som avled 1201 eller hans efterträdare Anders Sunesen. Målningarna anses ha franska influenser och håller en ovanligt hög konstnärlig nivå, fullt jämförbara med samtida europeiskt kyrkomåleri. Exteriören karaktäriseras av de tillbyggnader som adderats till de romanska byggnadskropparna, inte minst det tidigare vapenhuset i söder som genom en påbyggnad omvandlats till ett ovanligt lågt torn som ger kyrkan ett särpräglat utseende. Få förändringar har skett sedan nykyrkans tillkomst 1853. Interiört kommer stora delar av kyrkans snart 900-åriga historia till uttryck. Det fönsterlösa vapenhuset med murade sittbänkar och romansk sydportal har en ålderdomlig karaktär som står i stark kontrast till den nyklassicistiskt ljusa och luftiga nykyrkan. I långhuset, koret och sakristian är medeltiden ännu närvarande genom murverk, valvslagningar, de tidigare nämnda kalkmålningarna samt inventarier som dopfunten och de romanska gravhällarna. Här måste även altarskivan i nykyrkan, som möjligen är kyrkans ursprungliga, nämnas. 1600-talet representeras främst av altaruppsatsen, ett renässansarbete av hög klass med betydande konstnärliga och hantverksmässiga värden. Predikstolen med baldakin från 1700-talet skulle kunna vara ett verk av den i regionen flitigt anlitade träsnidaren Johan Ullberg som var verksam 1736–75, och utgör i så fall en något udda pjäs i Ullbergs annars repetitiva produktion av predikstolar och altaruppsatser. Det Coyetska gravkoret illustrerar det tidigare patronatsförhållandet till ägarna av Rönneholms gods, en historia som stärks av inventarier som gravhällar, minnesstenar, vapensköldar och inte minst herrskapsbänkarna från 1574. Nykyrkan är en tidstypisk tillbyggnad av skånska medeltidskyrkor som speglar 1800-talets kraftiga befolkningsutveckling. 1900-talets tre större restaureringar av Wåhlin, Andrén och Leon-Nilson präglar i stor utsträckning det kyrkorum vi ser idag, genom bland annat nya ytskikt på golv, sänkt golvnivå i långhuset, frilagt äldre måleri på såväl väggar som inventarier, redovisade äldre dörromfattningar, ny bänkinredning med senare ändrad färgsättning, omgestaltning av läktaren samt borttagande av bänkarna i nykyrkan till förmån för lösa stolar. Stehags äldsta kyrkogård vid kyrkan har ett ålderdomligt uttryck med gräsbevuxna ytor, få stående gravstenar och gles vegetation i form av solitära löv- och barrträd. De romanska gravhällarna har i sig höga kulturhistoriska värden men är också av betydelse för upplevelsen av hela kyrkoanläggningen. Den nya kyrkogården, som är belägen några hundra meter sydost om kyrkan, har tydlig 1800-talskaraktär med asymmetrisk uppbyggnad och drag av engelsk park. Kyrkogården karaktäriseras även av mängden arter, fritt placerade och av olika ålder. Här finns en mängd äldre högresta gravvårdar, typiska för decennierna kring sekelskiftet 1900, men kyrkogården rymmer även mer moderna kyrkogårdsideal och gravskick, såsom lägre hållna gravstenar och en minneslund. |
