Stäng fönster Eslöv kn, SKARHULT 14:1 SKARHULTS KYRKA
Anläggning - Värdering
| SKARHULTS KYRKA | |
| 3/3/17 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Skarhults kyrkoanläggning Skarhults kyrka antas ha uppförts mellan åren 1150–75 och bestod ursprungligen av långhus, smalare kor och en troligtvis halvrund absid. Den romanska kyrkan försågs på 1200-talet med kvadratiskt västtorn och på 1400-talet med vapenhus i söder. Under samma århundrade valvslogs långhuset. Vid mitten av 1500-talet utvidgades kyrkan åt öster med fullbrett kor och underliggande gravkor samt sakristia i norr. Senast på 1600-talet höjdes tornet och sedan denna ombyggnad har kyrkan behållit samma byggnadsvolym. Omgivningarna domineras av godsmiljön kring Skarhults slott, en renässansborg uppförd på 1500-talet ett hundratal meter från kyrkan på andra sidan Bråån. Godsmiljön är utpekad som riksintresse för kulturmiljövården och Skarhults slott är byggnadsminnesförklarat. Det är också just övergångsperioden mellan senmedeltid och renässans som karaktäriserar kyrkobyggnaden, med relativt små byggnadsvolymer och tidstypiska trappstegsgavlar på kor och vapenhus. Sedan restaureringen 1940, då den ursprungliga sydportalen och långhusvalvens kalkmålningar återställdes, har även kyrkans interiör en tydlig medeltida prägel. 1700-talets fasta inredning i trä, som den slutna bänkinredningen, altarringen och predikstolen, utgör den andra större årsringen. Den kyrkliga traditionen med figurativa kalkmålningar försvann i och med reformationen. Målningarna i Skarhult är av konsthistoriskt intresse då de utfördes 1525–50 och därmed är några av Skånes yngsta. Den välbevarade och ståndsmässiga sydportalen är ett ovanligt inslag i medeltida landsortskyrkor, och tyder på att en välbeställd släkt eller familj stått bakom uppförandet av kyrkan. Portalen har förutom detta symbolvärde även arkitektoniska och byggnadsteknikhistoriska värden, de sistnämnda förstärks av det medeltida dörrbladet som möjligen är ursprungligt. Byggnadsteknikhistoriska värden kan även tillskrivas kyrkans murverk och gravkoret. Den nära kopplingen till Skarhults slott präglar på flera sätt kyrkobyggnaden. Sten Rosensparre, som påbörjade uppförandet av renässansslottet, avled vid slaget i Axtorna 1565och hans hustru Mette Rosencrantz lät därför anlägga gravkoret som också medförde nytt fullbrett kor och sakristia. Såväl nyrenässansslottets som stora delar av kyrkans nuvarande utformning går därmed att härleda till ett och samma byggherrepar, vars gravsten ligger nedsänkt i korgolvet. Rosenkrantz skänkte dessutom ett dopfat och två ljusstakar i malm till kyrkan, som i dag förvaras på Kulturen i Lund. Värjan som hänger på korets östvägg hittades i gravkoret 1940 och tros ha tillhört Sten Rosensparre. De starka banden till Skarhults slott ger kyrkan en betydande roll i den riksintressanta kulturmiljön. Även i senare tid har kopplingen till godset synliggjorts i kyrkoanläggningen, genom den familjegrav för nuvarande ägarfamiljen Von Schwerin som anlades under tidigt 1900-tal i nordöstra delen av kyrkogården. I övrigt präglas de äldsta delarna av kyrkogården, närmast kyrkan, av gravvårdsidealen på 1800-talet och 1900-talets första decennier, med högresta stenar som i flera fall inringas av staket i smide eller kättingar i stenpelare. Öster om vapenhuset står två sirligt utformade järnkors, ovanliga för Skånska begravningsplatser. Kvarteren i sydost respektive längst i väst karaktäriseras istället av en utformning som blev vanlig från 1930-talet och framåt, med gravplatser omgärdade av stenramar eller lågklippta buxbomshäckar och med lägre gravstenar. Sedan 2013 finns även ett inslag av mer modernare gravskick i form av en askgravlund. Författaren Nils Ludvig Olsson, främst känd för sin diktning på bygdemål, är begraven på Skarhults kyrkogård. |
