Stäng fönster Karlskrona kn, AUGERUM 1:15 AUGERUMS GRIFTEGÅRD
Anläggning - Värdering
| Eken och bokens kapell, AUGERUMS GRIFTEGÅRD | |
| 9/27/23 |
| Motivering |
|---|
|
Augerums griftegård med Bokens och Ekens kapell ligger cirka en mil norr om Karlskrona och strax öster om kyrkbyn Augerum i ett kuperat odlingslandskap med inslag av löv- och barrskog. Den nära nio mil långa Lyckebyån passerar tätt intill Augerums kyrka som stod färdig 1822 och då ersatte en tidigare medeltida kyrka på platsen. I trakten ligger flera kulturmiljöer med höga historiska värden. Till dessa hör bland annat Augerums och Mölletorps kvarnar på en kvarnplats med kontinuitet sedan åtminstone 1700-talet, bruksmiljön i Lyckeåborg samt storgårdarna Mariefors och Augerums gård med välbevarade trädgårdsanläggningar och arbetarbostäder. Augerums griftegård anlades av Karlskrona stadsförsamling 1973–1980 med anledning av att platsbrist förväntades uppstå på Wämö begravningsplats. För ritningarna anlitades arkitekten och landskapsarkitekten Per Friberg, som när trädgårdsarkitekter övergick till att bli landskapsarkitekter under 1900-talets andra hälft var en av landets mest inflytelserika aktörer. Vid sidan om sin egen verksamhet var han professor i landskapsarkitektur på SLU i Alnarp 1964–1985 samt gästprofessor vid Harvard och Berkeley i USA 1981–1982. Augerums griftegård anses tillsammans med den ungefär samtidigt anlagda Görvälns griftegård (Järfälla församling, Stockholm stift) vara ett av Fribergs främsta verk, där han haft ett helhetsgrepp och ritat allt från den storskaliga landskapsgestaltningen med gravkvarter, vegetation, vägnät, parkeringsplatser och servicestationer till byggnader, inredning och inventarier. Fribergs verk kännetecknas av en minimalistisk modernistisk ansats med ett klassiskt anslag, där det befintliga landskapet är utgångspunkten. I Augerums griftegård kommer detta till uttryck i hur skogsbestånd av ek och bok behandlats som signaturarter som återanvänts i nygestaltad vegetation samtidigt som bebyggelsen anpassats efter befintliga träd. Tematiken understryks av att arterna fått namnge de båda kapellen. Utformningen av Ekens och Bokens kapell tar avstamp i 1960- och -70-talens arkitekturideal med ett avskalat formspråk och en exteriör slutenhet. Samtidigt är en begynnande postmodernism tydligt närvarande i såväl den lekfullt asymmetriska placeringen av byggnadskropparna som i detaljer som taktäckningen i kopparplåt med dess säregna kraftiga vulster. Interiört präglas såväl kapellen som övriga byggnader av de genomgående ytskikten i omålad furu, Fribergs favoritmaterial, samt den subtila ljusverkan som tillskapats genom lanterniner och högt sittande fönsterband. Griftegården är även ett uttryck för den efterfrågan på ceremonirum för begravningar för andra religioner än kristendomen liksom konfessionsfria begravningar som uppstod under 1900-talets andra hälft. I stället för klassiskt kristna symboler och arkitekturelement hämtades inspiration nu från naturen och tankar kring kretslopp, pånyttfödelse och årstidernas växlingar. I Fribergs arbete med Augerums griftegård var den heliga vägen fram till kapellen – Via Sacra – helt central för gestaltningen av anläggningen. Friberg har själv även benämnt det som Kistans väg, en värdig väg för kistan fram till ceremonirummet och vidare ner mot gravkvarteren, ackompanjerad av den porlande vattentrappan som också ska ses som en del i ett kretslopp eller oändlighetsperspektiv. Denna heliga väg beskrivs målande i landskapsarkitekten professor Thorbjörn Anderssons The Architecture of Per Friberg: Färden går utmed en stenmur på höger sida. Plötsligt får vi som i en glimt skymta kapellets soldränkta södra fasad, där det vetter ut mot sin dal. Kapellet försvinner och vägen tar sig vidare in i skogklädd terräng där den gör som en metkroksrörelse. Därefter anländer vi till entréplatsens glänta och ser klockstapeln och sedan den relativt slutna och arkitektoniskt neutrala nordsidan av kapellet. Vyn över dalgången är ännu dold för oss. Till vänster ligger parkeringen, sidoordnad.. Går vi in och passerar kyrkorummet kommer vi ut på terrassen med sitt skuggande pergolatak. Här finns källan som skickar ut sitt vatten i vida bågar och i dess förlängning dalgången som försvinner bort. Gravarna är placerade utmed flankerna, skymda bakom diagonalt ställda häckar. Dalgången är hållen fri och formad lätt konkav. På så vis ges rumslighet även i landskapets väldiga skala. Längs dalens mittaxel avtecknar sig vajande gräs i motljus, på sidorna slår häckarna sina slagskuggor som skapar relief. Griftegården är drygt 40 år efter invigningen i stort oförändrad och har som en nydanande begravningsanläggning där Friberg i brytpunkten mellan modernism och postmodernism förenar landskap, trädgård och byggnad synnerligen höga arkitekturhistoriska värden. Det faktum att betydande delar av anläggningen aldrig börjat nyttjas eller nu tagits ur bruk sätter ofrånkomligen också en prägel på platsen. Projektets storskalighet och dess lokalisering relativt långt från Karlskrona speglar bilismens centrala roll i samhällsplaneringen och de visioner för befolkningsutveckling som ännu rådde i kölvattnet av rekordåren, liksom hur intresset för kistbegravningar avtagit till förmån för andra gravskick. |
