Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Varberg kn, KYRKAN 1 VARBERGS KYRKA

 Anläggning - Värdering

VARBERGS KYRKA
1/26/07
Motivering
Varbergs stenkyrka är centralt belägen i staden, invid Stortorgets norra kortsida. Längs med kyrkans norra sida löper asfalterade vägar. Torget inramas av bebyggelse av blandad karaktär, i söder av en större bankbyggnad i gult tegel, i väster av ett hotell och i öster av det f d rådhuset. Däremellan ligger lägre byggnader med butiker, kontor och bostäder.

Den rektangulära kyrktomten är upphöjd från torgytan och inramas av en låg naturstensmur tillkommen i samband med torgets omläggning 1938-39. Innanför muren växer en rad av äldre lövträd. Kyrkotomten saknar sedan mitten av 1800-talet gravar, och markytorna mellan stödmuren och fasaderna är grästäckta med gatstensbelagda gångar.

Kyrkan uppfördes 1769-72 i gustaviansk stil på motsvarande plats som föregångaren Caroli kyrka från 1600-talets slut, vilken brann ner 1767. Den nya kyrkans arkitekt var Friedrich August Rex. Kyrkobyggnaden utgörs av ett rektangulärt långhus med femsidig koravslutning i öster och smalare, smäckert torn i väster med karnissvängd huv och öppen lanternin. Den nuvarande lanterninen tillkom 1890-91. Det brutna långhustaket var ursprungligen klätt med tegel men det byttes 1890-91 mot zinkplåt och 1978 mot nuvarande kopparplåt. Kyrkan har vita, stänkputsade fasader som genombryts av rundbågiga muröppningar med slätputsade omfattningar. Fasaderna är dekorerade med klassicerande pilastrar och gesimser. Tornets västfasad domineras av de kraftiga strävpelarna. Exteriören har genomgått en del förändringar men karaktären är bibehållen sedan uppförandet. 1961 tillbyggdes en sakristia mot norr i harmonierande stil med yttertak av kopparplattor i fjälltäckning. Nya fönsterbågar i ek insattes 1965-66.

Interiören har sedan byggnadstiden genomgått en del förändringar och inredningen representerar många århundraden i kyrkans historia. Arkitekten Jerk Altons invändiga omgestaltning från 1998-2000 präglar helt kyrkans interiör, tillsammans med den fasta inredningen från 1800-talet. Den nya ljusa färgsättningen i vitt, ockra, grått och blått valdes i syfte att lyfta fram 1700-talets färgskalor och i koret tillkom ny inredning, bland annat i form av altarring och ett nytt altare. Det rymliga kyrkorummet täcks av ett blåmålat, putsat trätunnvalv i tryckt trepassform. De ljust gula väggarna indelas av slätputsade pilastrar och genombryts av stora rundbågiga fönster, i koret försedda med glasmålningar från 1960 av Johan Thomas Skovgaard. Golvet i koret och gångarna utgörs av gråbruna kalkstensplattor som inlades 1931-32. Högaltaret och den kolonnförsedda altaruppsatsen tillkom 1816 och det förgyllda altarkrucifixet uppsattes 1932. Predikstolen tillkom vid en större invändig renovering 1890-91, då även läktaren fick sin nuvarande utformning. Den öppna bänkinredningen sattes in i samband med de invändiga arbetena 1965-66, då även orgelfasaden från 1790-talet omändrades. Den sjusidiga dopfunten i ek dateras till 1600-talets början och härstammar från kyrkans äldre föregångare.

ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- Kyrkotomtens stenbelagda gångar och träd.
- Exteriörens gustavianska prägel.
- Den fasta inredningen från 1800-talet.
- Glasmålningarna i koret från 1960.
- Jerk Altons omgestaltning av kyrkorummet 1998-2000.
- Dopfunten i ek från 1600-talet.