Stäng fönster Södertälje kn, YTTERENHÖRNA KYRKA 1:1 YTTERENHÖRNA KYRKA
Anläggning - Värdering
| YTTERENHÖRNA KYRKA | |
| 10/10/07 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN – Enhörna är en landsbygdssocken norr om Södertälje, belägen på halvön Enhörningen i Mälaren. Fornlämningar visar att området varit bebott sedan stenåldern. Även från senare perioder finns talrika fynd. En runinskrift invid norra fasaden på Ytterenhörna kyrka indikerar ett tidigt kristet inflytande. På medeltiden delades halvön i två socknar, den nordligare Överenhörna och den sydligare Ytterenhörna. Landskapet runt kyrkan är klassat som riksintresse för kulturmiljövården. Främsta motiv för riksintresset är ett väl hävdat odlingslandskap, ålderdomliga byar, vägnätet och själva kyrkan. Vid vägskälet i kyrkbyn ligger även en nybyggd församlingsexpedition och en halv kilometer längre bort ligger prästgården. KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkogården sluttar från kyrkans alla sidor och omgärdas av en kallmurad bogårdsmur, med grindöppning i norr. Innanför muren växer en rad lindar, med tidigare hamlade men nu utvuxna kronor som skänker rumslighet. Krattade grusgångar leder i nord-sydlig riktning och runt kyrkan. Gravkvarteren ligger i mest gräsbevuxen mark. Framför en del äldre gravar finns dock stenramar med grusbäddar. På tornets norra sida står en häll med runristningar från 1100-talet. Kyrkobyggnaden ligger högt och har dominerat landskapet mer än idag, när den delvis skyms av kyrkogårdens stora träd. Olika byggnadsvolymer kan urskiljas i exteriören. Till det ganska kompakta långhuset har i öster fogats ett smalare kor med högre väggar och en liten, halvrund absid. Mot söder finns ett före detta vapenhus utbyggt, mot väster ett torn, mot norr en korsarm och en sakristia. Yttertaken - måttligt branta till följd av kyrkans höga murliv – täcks av sågade, tjärstrukna spån. På västtornet kröner en klockformig, spånklädd huv och åttasidig tornspets. Sockeln består till stor del av stora block röd mälarsandsten, däremellan putsade ytor som avfärgats röda för att ansluta till sandstenen. I de slätputsade, vitkalkade fasaderna avtecknar sig murverken av natursten. Gavelspetsarna och tornet pryds av små, rosafärgade blinderingar. Utmed långhusets takfot löper en tegelmurad gesims. Fönsteröppningarna är rundbågiga, med fasta, svartmålade fönster av gjutjärn. I dem sitter tjocka, handblåsta rutor, längst upp av färgat glas och med etsade stjärnor. Kyrkorummet som är smalt har långhus och korsarm täckta med kryssvalv, kor med ett tunnvalv samt en kupol längst i öster. Valv och väggar är slätputsade och vitkalkade I mitt- och sidogångar ligger skurat brädgolv, i bänkkvarteren lackat dito och i koret tegel i löpskift. Bänkinredningen är sluten med spegelindelade fasader som betsats i bruna/gröna nyanser. Predikstolen på kyrkorummets södra sida har sexsidig korg, målad grågul med förgyllda detaljer och smyckad med målningar från 1956 av den lokale konstnären Nils Malm. Absiden i öster upptas av altaruppsatsen, som har en halvcirkelformig, gråmålad balustrad till altarring. Altaret är byggt i trä. Som altartavla tjänar ett medeltida altarskåp. I korsarmen mot norr står kyrkans orgel. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING – Ytterenhörna kyrka från 1100-talets sista decennier är en romansk konstruktion med flera yttre drag bevarade. Störst särprägel besitter det smala långhuset och ett ännu smalare, absidförsett kor, ursprungligen krönt av ett torn. Absidens valv av natursten är ursprungligt, troligen även korets tegelmurade tunnvalv. Västtornet som restes omkring 1200 har på sin norra sida kvar en dageröppning helt murad i natursten. Senare medeltida inslag är tegelblinderingar i gavelrösten och torn, vapenhuset och sakristian med sitt spetsbågiga tunnvalv, samt kyrkorummets altarskåp. Smidesdetaljer som idag sitter på västportalens dörr är förmodligen också från medeltiden. Nästa period som präglat kyrkobyggnaden är 1700-talets senare hälft. Då tillbyggdes norra korsarmen och kyrkfönstren förstorades till dagens omfång. Tornet byggdes på med en klockvåning och fick sin karnissvängda huv med lanternin. Över kyrkorummet slogs kryssvalven i tegel och altaret i trä tillkom. I sakristian finns en dörr av smidd plåt kvar från denna tid. Vid förnyelse 1906-1907, efter arkitekt Fredrik Liljekvists program, fick sakristian egen ingång från norr. I kyrkorummet lades alltjämt befintligt trägolv. Största bestående ingreppet var dock att södra vapenhuset skärmades av och blev bisättningsrum. Även om det kommit ur bruk är 1906 års interiör bevarad. Från nästa förnyelse som genomfördes 1954 är kyrkorummets bänkinredning och korets tegelgolv. I koret frilades dessutom underliggande, möjligen medeltida putsytor. Två år senare fick predikstolen sina målningar, vilka återspeglar 1950-talets estetik. Ett annat markant avtryck från 1900-talets senare hälft är norra korsarmens orgel, med sin närmast modernistiska fasad. Kyrkans tunt putsade fasader, där underliggande murverk kan avläsas, består sedan en stor yttre renovering. Utförandet valdes av historiska skäl och stärker onekligen byggnadens autenticitet. Därtill bidrar också yttertakets spåntäckning. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Bevarade medeltida murverk och orörda muröppningar är omistliga, jämte smidesdetaljer, altarskåpet och bevarat fragment av dopfunt. • Förekomsten av röd så kallad mälarsandsten i murverken skänker lokal särprägel. • Tornets spånklädda lanternin och norra korsarmen med sina väl tilltagna fönsteröppningar är välbevarade exempel på 1700-talets byggande. • Kyrkans fasader blev vid senaste renoveringen 1994 putsade med relativt höga antikvariska ambitioner. • Av särskilt hantverkshistoriskt värde är gjutjärnsfönstren med sina tjocka fönsterglas och dörren av smidd järnplåt inne i sakristian. |
