Stäng fönster Eskilstuna kn, ÄRLA KYRKA 2:1 ÄRLA KYRKA
Anläggning - Värdering
| ÄRLA KYRKA | |
| 4/9/08 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖ – Ärla kyrka ligger norr om sjön Bårsten, som under tidig stenålder utgjorde en del av vattenleden mellan Hjälmaren och Östersjön. Den tidigare vattenleden är i dag en dalgång och området norr om dalgången består av småkuperat åkerlandskap. Kyrkan omges av öppna jordbruksmarker. I socknen finns ca 290 fornlämningar. Merparten av dessa tillhör järnåldersgravfält. Större gårdar i socknen är Rinkesta, Tummelsta och Spånga. Gården Hamra ligger strax sydost om kyrkan. Kyrkan är belägen ca 5 km sydväst om samhället Ärla, som ligger ca 1 mil sydost om Eskilstuna stad. Prästgården Åttinge, numera komministerbostad, ligger väster om kyrkan med ett gulmålat boningshus från 1923. Längre sydväst om kyrkan ligger Hamra skola. Vid platsen för den gamla kyrkan, ett hundratal meter norr om nuvarande kyrkan, ligger en vitputsad tvåvåningsbyggnad som tidigare använts som ålderdomshem. KYRKOANLÄGGNING – Kyrkogården ligger i huvudsak norr och öster om kyrkan och omgärdas i söder och öster av de omkringliggande åkrarna. I väster går bilvägen precis förbi kyrkan. Utefter vägen, norr om kyrkan, är en naturstensmur och i norr växer en hög häck. Bakom häcken ligger de senare kyrkogårdsutvidgningarna. Äldre träd växer söder om kyrkan och utefter kyrkogårdens grusgångar. Kyrkogården är gräsbeväxt och nås via två smidesgrindar som sitter i muröppningarna. Grusgångar löper i raka stråk in till gravkvarteren. Gravarna är i huvudsak strikt ordnade i rader i öst-västlig riktning i kvarteren. Framför kyrkans västingång är en grusad yta, som är anlagd i direkt anslutning till bilvägen Bårhuset i kyrkogårdens nordöstra del är uppfört 1928 efter ritningar av arkitekt Ove Leijonhufvud. Den kvadratiska byggnaden är gulbrunt spritputsad med vitkalkade och slätputsade hörn, taklister och omfattningar. Taket är ett valmat sadeltak klätt med svartmålad plåt i skivformat. En minneslund anlagd 2006 är belägen norr om kyrkan. Ett kors i korroderat järn är rest i minneslundens mitt och flankeras av häckar. KYRKAN – Ärla kyrka består av ett rektangulärt långhus med rundat kor i öster som markeras något i fasad. I väster är ett torn byggt. Fasaderna är spritputsade med slätputsade listverk och omfattningar. Fasaderna är avfärgade i gul respektive vit kulör. Kyrkan har ett valmat sadeltak. Takfallen är täckta med fabrikslackerad svartmålad plåt och tornet är täckt med kopparplåt. Fönstren består av svartmålade järnbågar, som är indelade i mindre rutor. Ingångar finns i västtornet och i södra långhusmuren. Dörrarna är grönmålade. Kyrkorummet är rymligt och ljust och täcks av ett tunnvalv. Väggar och tak är vitkalkade. Sakristian är placerad i läktarunderbyggnadens norra del. En tidigare föregångare till dagens kyrka uppfördes under 1100-talet, några hundra meter norr om den nuvarande, men revs 1783 då den efter en längre tid stått och förfallit. Dagens kyrka uppfördes under åren 1782-89 med en läktare i öster och en underliggande sakristia. Kyrkan ritades av stockholmsbyggmästaren Carl Waerner Priem. Ett torn byggdes i väster år 1846, ritat av arkitekten C. G. Blom. Kyrkan renoverades år 1888, då läktaren och sakristian togs bort. Sakristian placerades istället under läktaren. Vid denna restaureringen tillverkades en ny öppen bänkinredning. Nästa större renovering skedde 1950, ledd av arkitekt Frej Klemming, som ritade en ny slutenbänkinredning. Vid detta tillfället sattes ett nytt altare in och elvärme sattes in under bänkarna. 1988 renoverades kyrkan invändigt igen, då väggar och tak rengjordes och lagades. Golvnivåer och bänkarna justerades och en ny altartavla sattes in. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING – Ärla kyrka är ett typiskt exempel på 1700-talets kyrkobyggande med sitt valmade sadeltak och sin rena ljusa interiör med tunnvalv. Exteriören får sin karaktär av det kompakta västtornet som är förhållandevis lågt jämfört med långhuset. Karaktärsskapande är den monumentala västportalen och den tidstypiska lanterninen. Det ljusa kyrkorummet är representativt för upplysningstiden, där predikstolen, altararrangemanget och orgelverket tillhör de få utsmyckningarna i rummet och tydligt visar på dess ändamål. Kyrkans nuvarande altarutsmyckning, med altartavla, altartextilier och altarskulptur härrör från sent 1900-tal, och passar genom komposition och färgval väl in i interiören och är ett positivt tillskott i kyrkorummet. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan kan visa upp en av länets få välbevarade nyklassicistiska interiörer. - Kyrkorummets ljushet och enkelhet. - Orgelläktarens bevarade slutna bänkinredning från 1785 uppbyggd på gradänger är ovanlig. - Västtornet ritat av arkitekt C. G. Blom är karaktärsskapande. |
