Stäng fönster Eskilstuna kn, STENKVISTA PRÄSTGÅRD 1:12 STENKVISTA KYRKA
Anläggning - Värdering
| STENKVISTA KYRKA | |
| 4/9/08 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖ – Stenkvista socken består av en flack, öppen slättbygd som omges av småbruten odlingsbygd och skogsmark. I socknen finns ca 200 registrerade fornlämningar. Spridda gravar och fyra mindre gravfält tillhör äldre järnåldern. Något fler, sju stycken, härrör från yngre järnåldern. Stenkvista kyrka är belägen strax väster om väg 53, ca 5 km söder om Eskilstuna stad. Norr om kyrkan ligger två rödfärgade skolhus, som nu är ombyggda till bostäder. Ytterligare längre bort i norr ligger prästgården byggd i två våningar med gulmålad panel från 1935. På andra sidan landsvägen är kyrkogården, där Stenkvista gamla medeltidskyrka var byggd. I närheten av kyrkogården ligger den äldre prästgården, med huvudbyggnad från slutet av 1800-talet och två flyglar från 1700-talet. I anslutning till gamla prästgården ligger tiondeladan och fattigstugan. KYRKOANLÄGGNING – Kyrkobyggnaden omges av en naturstensmur. En trädkrans är planterad innanför muren. Kyrkan nås via två ingångar i södra muren och en i norra. Den östra ingången i södra muren består av en svartmålad gjutjärnsgrind mellan smala stenstolpar krönta av stenklot. Övriga ingångar utgörs bara av en öppning i muren och är placerade mitt för varandra väster om kyrkan. Grusgångar löper från murens ingångar och fram till kyrkans portaler i väster och söder. Framför västra portalen är en större grusad yta, som avgränsas i väster av en häck planterad i bågform. Precis utanför murens sydvästra hörn är ett bisättningsrum byggt. Byggnaden har sadeltak klätt med kopparplåt och har vitputsade fasader. I öster är en pardörr av koppar. Ingångar finns även i norr och väster. KYRKAN – Stenkvista kyrka består av ett enskeppigt långhus med kor och absid i öster och torn i väster. Sakristian och en brudkammare är byggd i väster, under orgelläktaren. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i vitt, med en spritputsad sockel som har grå avfärgning. Fönster- och dörromfattningar är slätputsade, liksom de profilerade taklisterna och horisontella band på fasaderna. Kyrkans sadeltak och tornöverbyggnaden har skivtäckning av svartmålad plåt. Tornets spira är belagd med kopparplåt. Kyrkorummet präglas av ljus och rymd och välvs av ett gipsat och vitkalkat tunnvalv, samt vitkalkade väggar. Golvet täcks av kalkstensplattor. Kyrkan ritades av arkitekt Tore G. Wennberg och byggdes på 1790-talet. Kyrkan stod helt klar år 1796. Kyrkan ersatte den medeltida kyrkan som då var mycket förfallen. Den nya kyrkan byggdes några hundra meter sydväst om den gamla på andra sidan av väg 53. Av den gamla kyrkan syns idag ingenting, men kyrkogården är fortfarande kvar och i bruk. Kyrkan bestod ursprungligen av ett långhus och kor med absid i öster. I öster i absiden var sakristian placerad, under en läktare. Tornet i väster började byggas 1839 och var klart år 1846, arkitekt var C. G. Blom-Carlsson. År 1866 byggdes orgelläktaren i väster. En öppen bänkinredning sattes in 1882. Kyrkan restaurerades invändigt år 1925, då predikstolen från 1640-talet restaurerades, altartavlan tillverkades och kaminer sattes in. Restaureringen leddes av arkitekt Torben Grut. Nästa invändiga restaurering genomfördes år 1964 och leddes då av arkitekt Ragnar Jonsson. Vid restaureringen togs väggen i öster bort, så att ett kor bildades, och en sakristia och en brudkammare byggdes under läktaren. Vidare byggdes altaret, den gipsade ramen i taket togs bort, bänkarna och läktaren byggdes om och den äldre predikstolen togs fram, med nytillverkning av ljudtaket och skulpturer. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Stenkvista kyrkas exteriör får sin karaktär av det höga raka västtornet, utformad med dekorativa takfotskonsoler och en öppen lanternin i kopparplåt, samt det absidformade koret i öster. Viktiga för kyrkans karaktär är 1700-tals portalerna med bevarade originaldörrar och stendetaljer i form av en inmurad sandstenstavla i söder, runstenen utanför kyrkomuren och sittbänkar utanför kyrkan. Kyrkans interiör får sin prägel av det långa ljusa kyrkorummet med det putsade tunnvalvet som är typiskt för 1700- och 1800 talets kyrkorum. Predikstolen, den medeltida dopfunten och det medeltida triumfkrucifixet minner om Stenkvistas tidigare medeltida kyrka. Kyrkorummets mest framträdande inventarier är predikstolen från 1640-talet och orgelfasaden från 1697, som är stiftets äldsta. Det som idag är mest karakteristiskt för kyrkointeriören är restaureringen 1964, som leddes av arkitekt Ragnar Jonsson, då tvärväggen i öster togs bort och utrymmen under läktaren anordnades. Materialvalet furu och de trärena detaljerna som då användes syns i sakristians inredning, bänkinredningen och predikstolens trappbarriär, vilket är en årsring i kyrkans historia. 1960-talets restaurering förstärks också av inventarier, såsom altarbonad, kristallkronor och vägglampetter. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Kyrkan präglas såväl exteriört som interiört av nyklassicism och tillhör länets få kyrkor uppförda i denna stil. - Tornet ritat av arkitekt C. G. Blom-Carlsson 1846, med bevarade plåtdetaljer från uppförandet. - Äldre plåtbeslagningar av solbänkar. - Predikstolen, dopfunten och triumfkrucifixet ger en koppling till den medeltida kyrkan. - Orgelfasaden från 1697 som är den äldsta i stiftet. - De svängda sittbänkarna av sten, runstenen och kyrkogårdsmuren är viktiga för kyrkomiljön. |
