Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Stockholm kn, JOHANNES MINDRE 9 S:T JOHANNES KYRKA

 Anläggning - Värdering

S:T JOHANNES KYRKA
11/28/05
Motivering
S:t Johannes kyrka är det största och kanske mest storslagna exemplet på nygotik i Sverige och som sådan en utmärkt representant för det sena 1800-talets stora intresse för "nystilar". Den kan räknas till arkitekten Carl Möllers främsta verk. Kyrkobyggnaden har ett mycket monumentalt läge med sin placering högt upp på Brunkebergsåsen. Den breda och höga granittrappan upp till huvudportalen i söder bidrar till detta uttryck. Kyrkan med sitt höga spetsiga torn är också väl synlig över staden och utgör ett landmärke för stockholmarna. Den stora kyrkogården uppvisar många ålderdomliga drag med äldre gångsystem, alléer, enstaka stora träd och många äldre gravvårdar av stort kultur- och personhistoriskt intresse. Klockstapeln från slutet av 1600-talet är en av stadens allra äldsta bevarade träbyggnader och har som sådan ett stort kulturhistoriskt egenvärde. Den skapar en kontinuitet bakåt i tiden då den vittnar om att det tidigare legat en äldre kyrka på platsen.

Kyrkobyggnaden har såväl i exteriör som i interiör bibehållit sin ursprungliga utformning och karaktär väl trots att vissa förändringar skett genom åren. Kyrkorummet präglas av en väldig rymd och resning. Det invändiga mörka teglet och de föga ljusgenomsläppande fönstren avser att skapa en illusion av medeltid. Inslaget av mörkbetsat trä, som i bänkinredning och predikstol, bidrar också till att kyrkorummet upplevs som mörkt. De långsmala bänkkvarteren med sin breda mittgång skapar en fokusering på koret med sin rikt skulpterade altaruppsats med sakramentskåp, som också ger en känsla av medeltid. De ursprungliga konstnärliga insatserna i kyrkorummet, som t ex de stora fönstrens glasmålningar och dekormålningarna i valv och blinderingar, är välbevarade vilket är ovanligt. Samtidigt som S:t Johannes kyrka vill likna en medeltida katedral visar sig här det sena 1800-talets intresse för "moderna" material som maskinslaget tegel, cementmosaik i golvet och att detaljer som normalt brukade vara av sten ersattes med cement.

Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
" kyrktornet som en viktig del av Stockholms stadsbild
" den illusion av medeltid och gotik som ursprungligen eftersträvades och som fortfarande är mycket tydlig både i exteriör och interiör
" originalinredningen i nygotik i form av t ex bänkar, altaruppsats och predikstol samt fönstrens glasmålningar, dekormålningar i valv och blinderingar, mönsterlagt cementmosaikgolv m m
" kyrkogårdens ålderdomliga karaktär med sina äldre gravvårdar
" klockstapeln som en av Stockholms äldsta klockstaplar.