Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Växjö kn, SJÖSÅS 1:132 SJÖSÅS NYA KYRKA

 Anläggning - Värdering

SJÖSÅS NYA KYRKA
1/1/07
Motivering
Kvarter A
Utmärkande i kvarteret är de mer monumentala gravvårdarna vid vägen i öster. Intressant är även att
det finns ett stort antal äldre gravvårdar från 1900-talets början vilket även är vanligt i kvarter E som
är det motsvarande kvarteret på norra sidan av kyrkogården. Det innebär att de är i diabas och med ett
formspråk som var vanligt under 1900-talets första hälft.
Den sk ”herraraden” har ett värde i sin helhet liksom de enskilda monumentala gravvårdarna. Den monumentala
gravvården över Kanslirådet Gustaf Sandahl har ett högt kulturhistoriskt värde och bör bevaras
med sin inramning av gjutet järnstaket och grusad yta. Även andra mer monumentala gravvårdar
bör bevaras.
Kvarteret är i övrigt blandat vad det gäller gravvårdars material och form och är därför relativt
okänsligt för nytillskott. Äldre gravvårdar kan dock med fördel återanvändas när gravrätten återtas.

Kvarter B
Karaktären är osammanhängande och spretig med vårdar från olika tider och av olika form och material
som är placerade i rader som ger ett oregelbundet och glest intryck. Av kulturhistoriskt intresse är de
olika titlarna. Kvarteret är okänsligt för nytillskott men det är önskvärt att äldre gravvårdar bevaras eller
återanvänds.

Kvarter C
Karakteristiskt för kvarteret är dess form även om den kan vara svår att uttyda i den västra delen. Formen
var tydligare när grusgången skiljde kvarter B från C. Bland gravstenarna är det vita marmorkorset
liksom den för 1950-talet tidstypiska gravvården över lantbrevbäraren Karl Johansson och hans syster
Hanna intressanta. Den senare är trappstegsformad och huggen i diabas med opolerad bakgrunden
medan såväl text som symbolen i form av ett latinskt kors är polerad. Kvarteret är relativt okänsligt för
nytillskott men sådana bör hållas låga och rektangulära. Kvarterets form och begränsning skulle förtydligas
och såväl kvarter C som B skulle bli tydligare om grusgången åter anlades.

Kvarter D
Gravstenarnas placering är gles och spretig men då de i huvudsak är i grå granit och diabas ger de kvarteret
ett sammanhållande intryck. Resterna av linjegravar som finns i kvarterets nordöstra del är av högt
kulturhistoriskt värde liksom gravstenen över socknens skolmästare som har ett högt såväl kulturhistoriskt
som lokalhistoriskt värde. Om möjligt så bör någon del av linjegravarna bevaras, förslagsvis en
sammanhängande del med flera stenar, då de visar på ett gravskick som idag inte existerar. Gravvården
över socknens skolmästare bör även den bevaras som kulturgravar.
Nya gravstenar hålls förslagsvis i den grå/svarta kulör som ger kvarteret ett sammanhållande intryck.
Äldre gravvårdar kan med fördel återanvändas.

Kvarter E
Kvarteret har en homogen karaktär genom att gravvårdarna är av diabas och grå granit. Ett antal gravstenar
med titlar exempelvis urmakaren och f.d.S. är intressanta liksom den gravsten som föreställer en
hopslagen stående bok. Nya gravstenar hålls förslagsvis i den grå/svarta kulören som ger kvarteret ett
sammanhållande intryck. Äldre gravvårdar kan med fördel återanvändas

Kvarter F
Kvarteret är i sin helhet intressant genom sin långstäckta form liksom för de gravvårdar som är placerade
inom det. Både den del som består av borttagna gravstenar liksom den del som består av gravvårdar av
mer monumentalt slag är intressant. De äldre monumentala gravvårdarna bör bevaras som kulturgravar
och eventuella nytillskott hålls förslagsvis i den grå/svarta kulören som ger kvarteret ett sammanhållande
intryck. Äldre gravvårdar kan med fördel återanvändas.

Sammanfattning
Kyrkogården vid Sjösås nya kyrka ligger i byn Viås som ligger centralt placerat i socknen. Kyrkan och
kyrkogården kom till på 1860-talet och kyrkan invigdes 1865. Kyrkogården omsluter kyrkan och har
samma form som då den anlades.
Karaktären är blandad med gravvårdar från alla epoker från 1800-talets andra hälft och framåt. Här
finns såväl de monumentala gravvårdarna som står kvar sedan 1800-talets slut och tiden kring 1900 som
de små hällarna i diabas från 1930-talet på gravarna i den allmänna linjen.
Den norra delen har en mer homogen struktur då de flesta gravvårdar har en grå/svart kulör vilket ger
en sammanhållande karaktär. I den södra finns även inslag av gravvårdar i röd granit.
Kvarteren omramas av grusgångar vilket ger kyrkogården en symmetri. Några gångar har dock såtts
igen. Raderna med gravvårdar är ibland glesa och då de inte stöds av rygghäckar ger det ett oregelbundet
intryck. Det har aldrig funnits rygghäckar på kyrkogården och gravvårdarna var även tidigare oregelbundet
placerade. Längs med kyrkans långsidor stod tidigare träd liksom längs den västra muren. Idag
är de nedtagna vilket förstärker det lite ödsliga och glesa utseendet.
Inom kvarteren i den norra delen är det önskvärt att nytillskott hålls i en grå/svart kulör. Äldre
gravstenar kan med fördel återanvändas. I övrigt är kyrkogården på grund av den stora blandningen av
gravvårdar relativt okänslig för nytillskott. En inventering av gravvårdarna bör dock göras där varje sten
bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör vårdas och
bevaras som kulturgravar.
Det är önskvärt att de grusgångar som såtts igen åter märks ut för att tydliggöra kvarterens form.