Stäng fönster Umeå kn, SÄVAR 54:2 SÄVAR KYRKA
Anläggning - Värdering
| sävar kyrka, SÄVARS KYRKA | |
| 6/9/11 |
| Motivering |
|---|
|
Sävar kyrka utgör ett tidstypiskt exempel på det tidiga 1930-talets kyrkobyggande, som dels vilade på en lång kyrkotradition med nyklassicismens kyrkotyp i 1920-tals-klassicismens tappning, dels började ta in modernistiska inslag, främst interiört. Utvändigt är kyrkan traditionell och relativt välbevarad. Några karaktärsdrag som är typiska för 1920-talsklassicismen är den omvikta takfoten samt tornets rundfönster och markerade takfot med tandsnitt. Karaktäristiskt för Sävar kyrka är också den ljust gulbeiga locklistpanelen och tornlanterninen med kors och tupp. Förändringen av takmaterial till kopparplåt har ingen större negativ inverkan. Tillbyggnaden från 2004 är däremot mer främmande för denna kyrkotyp och har i viss mån brutit symmetrin från norr. Tillbyggnaden är dock förlagd till det väderstreck som är det minst exponerade och utformningen har hämtat många motiv från sakristian, vilket medfört att ingreppen minimerats. Trots anpassningarna minskar tillbyggnaden kyrkans autenticitet och dess kulturhistoriska värde. Invändigt är kyrkan desto mer förändrad. Att 1970-talets läktarunderbyggnad togs bort måste betraktas som positivt eftersom rummet återfått sin ursprungliga storlek, kassettaket under läktaren har frilagts och innerdörrarna är tillbaka på sin plats i anslutning till vapenhuset. Att utrymmet under läktaren fortfarande saknar bänkar och är lite väl luftigt (denna väg går man till församlingssalen i tillbyggnaden) är en estetisk och kulturhistorisk nackdel som Sävar kyrka numera delar med åtskilliga andra kyrkor. På läktaren har bänkarna bytts mot stolar, vilket dock inte påverkar upplevelsen av kyrkorummet. Det gör däremot förändringarna i koret, som sammantaget utgör det mest negativa ingreppet i kyrkorummet. Genom borttagandet av dopkoret förlorades inte bara symmetrin utan också ett av kyrkans mest tidstypiska inslag. Dopkor förekommer främst i 1920- och 1930-talets kyrkor. Till nackdel ur antikvarisk och upplevelsemässig synpunkt är det även att bänkar har tagits bort längst fram i kyrkan, att koravsatsen vidgats och att en kororgel tillkommit. Trots dessa förändringar kan man fortfarande uppfatta kyrkorummet som genuint och estetiskt tilltalande, mycket tack vare de ursprungliga wretlingska inventarierna och fasta inredningen i kombination med de bibehållna originalkulörerna och det dekorativa måleriet. Dessa wretlingska inslag håller hög konstnärlig och hantverksmässig klass och är mycket betydelsefulla för kyrkorummet. Detsamma gäller de särpräglade och modernistiska armaturerna, skickligt tillverkade av Seth Lindgren. Tidstypiskt är även masoniten på väggarna, de smala golvbrädorna och läktartakets listindelning. Till styrkorna i det kulturhistoriska värdet hör att Sävar kyrka utgör ett av länets bästa exempel på familjen Wretlings samlade verksamhet och deras vanliga samarbete inom familjen. Detta var ett av de första stora jobben de gjorde tillsammans, men redan här har lillebror Stig utvecklat sina karaktäristiska ”fingermoln” och målar i lasyr medan Davids altarskåp och dopfunt bär på hans omisskännliga stil. Den produktiva familjen Wretling har haft en stor betydelse både i umetrakten och i länet. I kyrkomiljön fyller det lilla och välbevarade begravningskapellet från 1800-talet en viktig uppgift som vittnesbörd om kyrkplatsens äldre historia. Växtbeståndet med cembratallar, björkar, rönnar och inte minst rygghäckar av häggmispel och karagan är viktigt för kyrkogårdens lummiga och trivsamma karaktär. Till stilmässiga paralleller i länet hör de samtida kyrkorna i Bjurholm (också den av Kjell Wretling sedan äldre kyrka brunnit på 1930-talet) och Dorotea. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna F.d. likboden (kapellet) är exteriört ett av länets mest autentiska polygonala bisättningsbyggnader från 1800-talets mitt och utgör en för kyrkomiljön viktig länk bakåt i tiden. Kyrkan är med sina utvändiga 20-talsklassicerande former och invändiga inslag av modernism representativ för 1930-talets kyrkobyggnader och familjen Wretlings verksamhet i länet, trots vissa exteriöra och interiöra förändringar. Den fasta inredningen, snickerierna, färgsättningen och den dekorativa målningen i kyrkan är välbevarad och har höga konstnärliga och hantverks-historiska värden. Takarmaturerna visar prov på sin tids estetik och hantverksskicklighet och är mycket betydelsefulla för upplevelsen av kyrkorummet. |
