Stäng fönster Uppvidinge kn, NOTTEBÄCK 10:1 NOTTEBÄCKS KYRKA
Anläggning - Värdering
| NOTTEBÄCKS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A-C I kvarteren A, B och C är den övervägande delen av gravvårdarna från 1930-talet fram till 1960-talet. Begravningarna började i kvarteren på 1930-talet. Alla gravvårdar är låga. Trots att det finns flera olika typer av gravvårdar ger särskilt de innersta delarna av kvarter B och C ett enhetligt intryck. Detta innebär att nya gravvårdar bör anpassas för att passa samman med övriga gravvårdar i kvarteret. Färgskalan går i grå-svart och om man vill behålla samma intryck bör nya gravstenar hålla sig till samma färgskala. Formspråket är däremot mer varierat med både kantiga och mer avrundade former. Längs gångarna i kvarter A finns många mer påkostade gravvårdar med högt kulturhistoriskt och estetiskt värde. De två grusgravarna med smidesstaket runt bör bevaras i nuvarande skick. De stenramar där gräset håller på att växa över bör rensas fram, då de ger kyrkogården karaktär. Kvarter D och norra delen av kvarter G Denna del av kyrkogården fanns före den utvidgning av kyrkogården som skedde någon gång under sent 1920-tal eller tidigt 1930-tal. Kvarteren visar upp en mycket blandad karaktär med både äldre storslagna familjegravar med stenramar till mindre och oansenligare gravvårdar. Även gravstenar från 2000-talet finns här. Den blandade och heterogena karaktären gör att nya gravvårdar kan smälta in och bidra till helheten. Dock bör de äldre och utmärkande stora gravstenarna behållas till så hög grad som möjligt för att inte kvarteret ska tappa sin karaktär. Några element är viktiga att behålla som gjutjärnsvårdarna och gravkullarna. Gravkullar fanns på nästintill alla gravar tidigare, som flygfotona från 1940- och 1950-talen visar. Gravarna med stenramar bör behållas. De stenramar som är överväxta med gräs bör tas fram. Kvarter E, F och södra delen av kvarter G Kvarteren E, F och södra delen av kvarter G är alla blandade kvarter med många typer av gravvårdar. Ett antal av gravvårdarna har högt kulturhistoriskt värde och bör därför bevaras. Exempel på dessa är gjutjärns- och smideskors, gjutjärnshällen, de stora högresta, och de små ålderdomliga i grå granit. Gravarna med stenramar bör även bevaras och det är önskvärt att de stenramar som är överväxta med gräs tas fram, då dessa är en del av kyrkogårdens historia och skulle förhöja kyrkogårdens visuella utseende. Då kvarteren är av blandad karaktär är de inte så känsliga för nytillskott av nya gravvårdar av olika typer. Men de med mest iögonfallande stil kanske passar bättre på nya kyrkogården. Att återanvända äldre gravstenar kan också vara ett sätt att bevara dem. Kvarteren H, J och K I dessa kvarter finns de flesta av kyrkogårdens riktigt gamla gravvårdar, flera av dem från 1700-talet. De flesta av dem är redan skyddade och kommer att finnas kvar på kyrkogården. De som har stort kulturhistoriskt värde är alla äldre gravvårdar som nämnts ovan. Positivt är att man på Nottebäcks kyrkogård inte samlat ihop alla äldre gravvårdar på ett ställe, utan att de står utplacerade på olika ställen. Vilka som står på ursprunglig plats är inte helt klarlagt. Då kvarteren är av blandad karaktär är de inte så känsliga för nya gravvårdar. Samma gäller här som nämndes under ”Kulturhistorisk bedömning och karaktär” för kvarteren E, F och södra delen av kvarter G. Kvarteren L och M Kvarter L och M är båda av mycket enhetlig och homogen karaktär. Varje enskild gravsten har inget större kulturhistoriskt värde i sig, utan det är helheten i dessa kvarter med sin tidstypiska karaktär som är värdefull. Nya gravstenar måste vara av samma typ för att inte ändra kvarterets typiska drag. Kvarter N och O Dessa kvarter används för närvarande och visar de typiska drag som finns på en nutida begravningsplats. Gravvårdarna idag har mer varierad stil än för några decennier sen. Dagens individuella samhälle speglar av sig även i val av gravvård. Man vill gärna ha en personlig prägel på gravstenen, kanske i fråga om dekoration, form eller materialval. De nya gravvårdarna kan trots att de inte är helt lika de övriga, bidra till att kvarteren får en egen speciell karaktär. Urnlunden Urnlunden är en enhetlig del av begravningsplatsen med sina gravstenar i form av platta naturstenar och små hällar. Nya gravstenar måste även de vara av samma typ för att inte ändra kvarterets karaktär. Bara genom att se kvarteret kan man praktiskt taget se att det är ett urngravkvarter. Sammanfattning Nottebäcks kyrka är nyklassisistisk och uppfördes 1832-37. Kyrkogården är delad i två delar. Den äldre kyrkogårdsdelen har en avlång planform och omges av en kallmurad stenmur och en trädkrans av kastanj, björk och lönn. Den gamla kyrkogårdsdelen har sex ingångar, alla med smidesgrindar. Den nya delen, som invigdes 1971, omgärdas av en murad stenmur med en vall på insidan. En trädkrans av rönn finns på insidan av muren. Nya kyrkogården är öppen mot kyrkvägen och har en ingång i söder. De två kyrkogårdsdelarna har helt olika karaktärer. Den gamla delen är lummig med ett flertal träd, bland annat en trädkrans och alléer längs gångarna. Den nya delen är mera öppen och träden som planterades år 2000 är fortfarande små. Den nya kyrkogården ger också ett strikt ordnat intryck med likartade gravstenar i välordnade rader. Gravvårdarna har ett mera varierat utformade i den äldre delen och här finns bland annat ett antal vårdar av järn som är från 1700-talet. I södra delen av gamla kyrkogården ligger bårhuset som tidigare var ett sädesmagasin. Det flyttades 1939 till sin nuvarande plats. Kyrkogården uppvisar en stor bredd av gravvårdstyper. Särskilt tydligt syns i det relativt stora antalet järnvårdar, vars ursprung troligen är från Klavreströms bruk. Det förekommer både smides- och gjutjärnsvårdar, där de äldsta är från 1700-talet. Dessutom finns det tre större hällar av gjutjärn och gravstenar av äldre typ förekommer även. Merparten av gravvårdarna är dock från sent 1800-tal och fram till vår tid. På den nya kyrkogården är gravvårdarna likformigt gestaltade, antingen låga rektangulära eller rektangulära på höjden. Först på senare år har formgivningen blivit friare och formerna är mer avrundade. I urnlunden är alla vårdar liggande. I kvarteren A, B och C är den övervägande delen av gravvårdarna från 1930-talet fram till 1960- talet. Alla gravvårdar är låga. Trots att det finns flera olika typer av gravvårdar ger särskilt de innersta delarna av kvarter B och C ett enhetligt intryck. Detta innebär att nya gravvårdar bör anpassas för att passa samman med övriga gravvårdar i kvarteret. Längs gångarna i kvarter A finns många mer påkostade gravvårdar med högt kulturhistoriskt och estetiskt värde. De två grusgravarna med smidesstaket runt bör bevaras i nuvarande skick. De stenramar där gräset håller på att växa över bör rensas fram, då de ger kyrkogården karaktär. Den del som fanns före den utvidgning av kyrkogården som skedde någon gång kring 1930 och innefattar kvarteren D -K. Kvarteren visar upp en mycket blandad karaktär med både äldre storslagna familjegravar med stenramar till mindre och oansenligare gravvårdar. Även gravstenar från 2000-talet finns här. I kvarter H, J och K finns de flesta av kyrkogårdens riktigt gamla gravvårdar, flera av dem från 1700-talet. De flesta av de riktigt gamla är redan skyddade och kommer att finnas kvar på kyrkogården. Positivt är att man på Nottebäcks kyrkogård inte samlat ihop alla äldre gravvårdar på ett ställe, utan att de står utplacerade på olika ställen. Vilka som står på ursprunglig plats är inte helt klarlagt. De äldre och de utmärkande stora gravstenarna bör bibehållas till så hög grad som möjligt för att inte kvarteren ska tappa sin karaktär. Några element som är särskilt betydelsefulla att behålla är gjutjärns- och smidesvårdarna, de stora högresta och de ålderdomliga i grå granit och sandsten. Grusgravarna med stenramar bör bibehållas och det är önskvärt att de stenramar som är överväxta med gräs tas fram, då dessa är en del av kyrkogårdens historia och skulle förhöja kyrkogårdens visuella utseende. Dessutom bör gravkullarna bevaras. Den blandade och heterogena karaktären inom den äldsta kyrkogårdsdelen gör att nya gravvårdar kan ha ett varierat utseende och trots det smälta in och bidra till helheten. Att återanvända äldre gravstenar kan vara ett sätt att bevara dem. Kvarteren L och M är båda av mycket enhetlig och homogen karaktär. Varje enskild gravsten har inget större kulturhistoriskt värde i sig, utan det är helheten i dessa kvarter med sin tidstypiska karaktär som är värdefull. Nya gravstenar måste vara av samma typ för att inte ändra kvarterets typiska drag. Kvarteren N och O används för närvarande och visar de typiska drag som finns på en nutida begravningsplats. Gravvårdarna idag har varierad stil och avspeglar dagens individuella samhälle. Man vill gärna ha en personlig prägel på gravstenen. De nya gravvårdarna kan trots att de inte är helt lika de övriga, bidra till att kvarteren får en egen speciell karaktär. |
