Stäng fönster Nykvarn kn, TURINGE KYRKA 1:2 TURINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| TURINGE KYRKA | |
| 3/11/08 |
| Motivering |
|---|
|
Bygden och landskapet kring Turinge kyrka präglas av Mälarens närhet med stränder, vikar och bevuxna höjder som ursprungligen utgjorde öar. Gammal sjöbotten bildar numera ett odlingslandskap med inslag av betesmarker på höjder och sluttningar. Kulturlandskapet på Mälarens strandområden har präglats starkt av de stora egendomarna som låg under slotten och säterierna. Till socknen hör Ströpsta säteri som under en period, på slutet av 1600-talet och i början av 1700-talet, tillhörde Erik Dahlberg. Närmast kyrkan i norr ligger Vidbynäs slott. I anslutning till kyrkan ligger ännu ett ovanligt stort antal äldre byggnader som hört samman med den gamla kyrkbyn och sockencentrat. Turinge kyrka är högt och monumentalt belägen på en grusås omedelbart söder om den gamla färdvägen som följde Mälarens strand, i norra Södermanland. Den omringas på alla sidor av en äldre kyrkogård som bildats på sluttningarna med hjälp av stödmurar och terrasseringar. Den äldre kyrkogården utvidgades åt söder och öster på 1920-talet. I samband med detta uppfördes även, i sydöstra delen av kyrkogården, ett gravkapell, ritat av arkitekt Ove Leijonhufvud. Längre söder ut, på en svag höjd, ligger en ny fristående gravplats som anlades på 1970-talet. Kyrkans äldsta del är från 1100-talet och ingår i de västra delarna av nuvarande långhus. Kyrkobyggnaden tillbyggdes därefter i olika omgångar fram till 1400-talet, dels genom att torn, sakristia och vapenhus tillfördes och dels genom en förlängning av långhuset. Det klöverformade valvet härrör delvis från 1300-talet. På 1690-talet tillkom, i långhusets östra förlängning, Erik Dahlbergs gravkor som även kom att utgöra kyrkans högkor. Gravkoret räknas som en av barockens mer framträdande monument i Sverige. Kyrkans fönster är i sin nuvarande form och placering till stor del en följd av 1700-talets förändringar. I början på 1800-talet fick tornet sin nuvarande tornhuv i nyklassicistisk stil. Fram till 1880-talet var kyrkans övriga tak täckta med spån. Kort därefter på 1890-talet genomfördes invändigt en omfattande renovering, vilken inverkade bl.a. på valvet, golvet, bänkinredningen, läktaren och predikstolen. Kyrkorummets nuvarande karaktär och färgsättning samt bänkinredningen härrör från 1950-talets restaurering. Utvändigt har kyrkan en klassiserande prägel som betonas av tornhuven, fönstren och färgsättningen. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Den medeltida kyrkan uppfördes med ett dominerande läge; på gränsen mellan skärgård och slättbygd och intill uråldriga kommunikationsleder på vatten och land. Bygdens historia samt kyrkans byggnadsutveckling blev från och med 1600-talet starkt knuten till sätesgodsen som kom att dominera Mälarens stränder. Efter att Erik Dahlberg med familj, på 1680-talet, övertagit Ströpsta säteri kom kyrkan att omvandlas till gravkyrka för ätten Dahlberg. Det tillbyggda gravkoret med gravvalv samt begravningsminnen förtäljer om ättens inflytande. Turinge kyrkas byggnadshistoria och dess karakteristiska utbyggnad med gravkor är representativ för många av Mälardalens kyrkor med historiskt anknytning till de större godsen som dominerat och präglat området. Kyrkomiljön i anslutning till Turinge kyrka speglar även kyrkans forna betydelse som socken- och förvaltningscentrum med lång kontinuitet. Den äldre kyrkogården och omgivande byggnader bland annat f.d. klockarbostad, sockenmagasin, fattigstuga och folkskola utgör en sällsynt välbevarad kulturmiljö. Kyrkan som flera gånger förlängts och förändrats, har kvar sitt medeltida murverk samt sin medeltida plan och utsträckning. Det Dahlbergska gravkoret i öster utgör ett väl proportionerat tillägg från 1690-talet och ett arkitektoniskt verk av mycket hög kvalité. Utvändigt har kyrkan en klassicistisk karaktär som understryks av tornets huv och som kontrasterar mot det praktfulla gravkoret. Gravkoret som också utgör kyrkans högkor hör med sin kolonn- och pilasterarkitektur, stuckatur och ursprungliga inredning och utsmyckning av dåtidens ledande konstnärer till ett av landets främsta barockmonument. Det är även ett minnesmärke över en av stormaktstidens mest kända svenskar, arkitekten och riksrådet Erik Dahlberg, själv upphovsman till byggnaden. Kyrkorummet präglas vid sidan om koret av 1891 års restaurering då bl.a. väggarna jämnades ut och försågs med dekorativa listverk medan predikstol och orgelläktarens barriär tillkom. Ovanligt är det monumentala klöverbladsformade valvet som har anor från 1300-talet men som i sitt nuvarande utförande härrör från 1890-talets nygotiska upprustning. Kyrkorummet präglas även av Ragnar Johnsson restaurering från 1950-talet vilken syftade till att dämpa 1890-talets ingrepp. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Kyrkan och kyrkogården med kringliggande bebyggelse som omfattar bl.a. f.d. klockarbostad, sockenmagasin, fattigstuga och folkskola, utgör en sällsynt och välbevarad miljö som anknyter till det forna sockencentrumet • Kyrkans och kyrkomiljöns dominerande inslag i landskapet bör beaktas • Den äldsta delen av kyrkogården med sina stödmurar och terrasser och de många äldre gravarna av skilda karaktärer och former är ovanlig och bör bevaras • Bevarade medeltida murverk samt delar av de äldsta takstolskonstruktionerna som ingår i nuvarande kyrka och utgör ett viktigt historiskt dokument över kyrkans byggnadshistoria. Kyrkans medeltida stomme och plan är i övrigt till största del bevarade • Det Dahlbergska gravkoret, tillika kyrkans högkor, med sin påkostade arkitektoniska utformning och utsmyckning samt tillhörande altaruppsats och begravningsminnen utgör ett omistligt nationellt kulturarv i flera avseenden • Dahlbergska gravkammaren där ett fyrtiotal av ättens kistor förvaras utgör ett släkthistoriskt kulturminne och vittnar om 1600-talets begravningsseder och konst • Orgelfasaden som är utförd 1794 av Olof Schwan är tidstypisk för den sengustavianska stilen med sina klassicistiska attribut och former • Kyrkans sällsynta klöverbladsformade valv med listdekor är troligen till vissa delar från 1300-talet. I sin nuvarande form speglar det nygotiska restaureringsidealet. Valvet har stor inverkan på kyrkorummets karaktär och upplevelse |
