Stäng fönster Ljungby kn, LJUNGA PRÄSTGÅRD 2:1 SÖDRA LJUNGA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Södra ljunga kyrka, SÖDRA LJUNGA KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A Många av de äldre gravarna i kvarteret är av sådan kulturhistorisk betydelse att de bör få stå kvar i kvarteret sedan det att gravrätten gått ut, alternativt återanvändas. Då kvarteret har en heterogen karaktär är det inte så känsligt för nytillskott. Dessa bör dock uppföras med hänsyn till de befintliga gravarna och den svartgråa färgskalan. När det gäller Släkten Hedenstjärnas familjegrav med gjutjärnsvårdar och gravvårdarna i området vid kyrkans sydöstra hörn är dessa viktiga och typiska för kyrkogården och bör därför bevaras. Gravar med bevarad stenomramning, där grusfältet avlägsnats, skulle med fördel kunna återställas till dess ursprungliga skick med grus. De gjutjärnskors som står i kvarteret är under inventeringen i relativt bra kondition. I de fall de har börjat rosta bör detta borstas bort med en stålborste. Därefter grundas järnet med blymönja och slutstrykes med linoljefärg. Kvarter B Då kvarter B har en heterogen karaktär och gravvårdar från många tidsåldrar och ideal är det inte så känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till färgskalan och nytillskotten bör uppföras med harmoni till de befintliga gravvårdarna. Genom sina hantverksmässiga, lokalhistoriska och konsthistoriska värden är en del av kvarterets gravstenar extra kulturhistoriskt intressanta och bör i möjligaste mån bevaras i kvarteret sedan det att gravrätten löpt ut. Ett alternativ är även att återanvända gamla gravstenar. Det är viktigt att bevara grusgraven och dess stenomgärdning samt gravplatsen där enbart stenomramningen kvarstår. Då gravvården med stenomramningen tidigare varit en grusgrav bör denna i möjligaste mån återställas till sitt ursprungliga skick med grus. Kvarter C Inom kvarteret finns flera äldre gravvårdar blandat med yngre. Ett flertal av de äldre gravvårdarna och några av de yngre har en sådan utformning eller historisk bakgrund att de var för sig har ett stort kulturhistoriskt värde. Dessa bör bevaras för framtiden, alternativt återanvändas. Nya gravvårdar i kvarteret bör harmoniera med de befintliga och inte skilja sig för mycket från dem i fråga om färg. Det är även viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar, liksom graven där endast omgärdningen kvarstår. Denna kan med önskvärdhet återställas till ursprungligt skick med grus. Kvarter D Gravvårdarna i detta kvarter bör i möjligaste mån bevaras på sin ursprungliga plats då de genom sitt hantverk, sin konsthistoria och lokalhistoria har viktiga kulturhistoriska värden. Då kvarteret upplevs som väldigt tomt skulle man med fördel kunna plantera en låg häck längs med spetsen på kvarteret, likt den på flygfotot. Kvarter E, F och G Då kvarteren har ett skiftande utbud av gravvårdar från olika tidsåldrar är det inte så känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till de befintliga gravvårdarna och dess gråsvarta färgskala. De konsthistoriska, lokalhistoriska och hantverksmässiga värden som en del av kvarterets vårdar har gör dem extra kulturhistoriskt värdefulla. Bland annat bör de gravvårdar med omgärdningar av stenramar och gjutjärnsstaket i möjligaste mån bevaras. Gravplatserna med stenram kan med fördel återställas till sitt ursprungliga skick med grus. Den gjutjärnsgrav som gått sönder i samband med stormen Gudrun 2005, bör restaureras för att återfå sitt ursprungsskick. Rost på gjutjärn bör borstas bort med stålborste. Därefter grundas järnet med blymönja och slutstrykes med linoljefärg. Kvarter H Kvarteret har ett heterogent uttryck med gravvårdar som härrör från 1930-talet och fram till 1990-talet, vilket gör att de är utförda efter olika ideal. Det gör att eventuella nytillskott inte behöver vara så strikt reglerade. De bör dock ta hänsyn till kvarterets färgskala och harmoniera med de befintliga gravvårdarnas uttryck. En del av kvarterets gravvårdar är av sådant kulturhistoriskt värde att de i möjligaste mån bör få stå kvar på sin plats, alternativt återanvändas. Den häckomgärdade gravvård och den grusgrav som idag finns kvar på området bör bevaras då de berättar om hur gravvårdsidealen var vid sekelskiftet 1900 och fram till dess mitt. Kvarter I, J, K och L Kvarter I-L är det område på kyrkogården vilken tydligast bevarat en mer homogen karaktär. Gravvårdarna håller en låg karaktär och nytillskott bör därför uppföras i samma låga skala. De gravvårdar som härrör från 1930- och 1940-talet är idag inte många. För att bevara karaktären i kvarteret bör dessa, tillsammans med övriga gravvårdar som besitter hög kulturhistoriska värden, i möjligaste mån bevaras i kvarteret sedan det att gravrätten gått ut. Ett bra alternativ till att bevara gravstenarna är återanvändning. Sammanfattande bedömning och karaktär På Södra Ljunga kyrkogård har människor begravts från medeltiden och fram till våra dagar. Kyrkogården är relativt stor och omgärdas av en vällagd stenmur samt en trädkrans. Ingångar till kyrkogården finns på tre ställen i den östra muren men även i väster finns en ingång från ekonomibyggnaderna. Kyrkogården är rektangulär till formen och ligger utsträckt i nordsydlig riktning. Kyrkogården innehåller elva kvarter, varav de tre längst i söder är de äldsta. De olika kvarteren skiljer sig ganska mycket ifrån varandra. Kyrkogården har utvidgats åt norr dels 1874 och dels 1930. En vandring på kyrkogården visar på ett varierande synsätt vad gäller begravningstraditioner. Gravvårdarna vittnar om skiftande ideal och många gånger om en stor hantverksskicklighet. De rymmer en mängd information om person- och lokalhistoria i form av personnamn, ortsnamn och titlar. På Södra Ljunga kyrkogård förekommer titlar som soldaten, barnmorskan, föreståndarinnan, hemmansägaren, lantbrukaren och provinsläkare. Den äldsta delen av kyrkogården kvarter A – C rymmer påkostade granit- och diabasvårdar liksom ett större antal gjutjärnskors. För att behålla kyrkogårdens karaktär och vittna om den hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska traditionen, bör dessa bevaras. Det är även viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar liksom gravar där endast omgärdningen kvarstår. Dessa kan även med önskvärdhet återställas till ursprungligt skick med grus. Bruket med grusgravar var vanligt förekommande på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet och utgör idag en viktig länk till kyrkogårdens historia. Som på många landsortskyrkogårdar har omsättningen på gravvårdar varit stor vilket bidragit till den uppblandade karaktär vilken möter dagens kyrkogårdsbesökare. Detta gör också att kyrkogården över lag är mindre känslig för nytillskott. Dessa bör dock utformas och placeras med varsamhet och med hänsyn till kvarterens inbördes olika karaktär. I de fall där lavar börjat växa på stenarna så att inskriptioner och hantverket börjat döljas bör detta tas bort. Det gör man genom att försiktigt blöta upp lavorna med ljummet vatten och tvättas lätt med en nylonborste. Gravstenen kan i svårare fall packas in i cellstoff eller hushållspapper och vatten, samt ytterst ett lager hushållsplastfolie. Inpackningen får verka i ett dygn och rengörs sedan med nylonborste och vatten. Viktigt är att man inte använder verktyg och stålborstar för att ta bort lavar, då dessa gör mer skada på stenen och reporna blir en grogrund för mer lavor. Gjutjärn som rostat bör borstas bort med en stålborste. Därefter grundas järnet med blymönja och slutstrykes med linoljefärg. Nytillskott av mer högrest karaktär bör uppföras i kyrkogårdens äldre delar då det där är en mer heterogen karaktär på gravvårdarna och många befintliga gravar är högresta. |
