Stäng fönster Finspång kn, HÄLLESTAD 3:1 HÄLLESTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Hällestads kyrkogård, HÄLLESTADS KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Hällestads kyrka, gravkapell, murar, grindar, trädkrans och gravanläggningar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. I och med att den medeltida kyrkan brann ned 1893 är kyrkan som uppfördes 1895 endast drygt 100 år gammal. Murar, gravkapell och struktur på kyrkogården är av en relativt ung karaktär. Det finns däremot åtskilliga goda exempel på ålderdomliga gravvårdar på Hällestads kyrkogård. På den norra delen av den gamla kyrkogården, utgör grustäckta gravar ett stort område. Grusgravar var tidigare mycket vanligt på länets kyrkogårdar men har från mitten av 1900-talet och framåt till stor del lagts om till gräsgravar. Det stora partiet bevarade grusgravar i Hällestad har därför ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Grusgravar omgärdade med stenramar finns även på andra delar av kyrkogården. Omgärdningar av stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet och förekommer, som i Hällestad, ofta tillsammans med omgärdning av häckar. Järnstaket/kätting var en mer påkostad form av omgärdning och förekommer här på ett par av gravarna på den nordöstra sidan. Det finns flera bra exempel på påkostade familjegravar på kyrkogården, bl. a på den norra, östra och södra sidan. Bland annat kan man se att mer påkostade gravvårdar har förlagts i kvarterens ytterområden. Enskilda gravvårdar kan ha ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det kan gälla ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt intresse eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. Till de ålderdomliga gravvårdarna i Hällestad hör de vårdar från 1800-talets första del som finns bl. a i kv. A. Bland gravvårdar av en speciell typ finns exempelvis s.k. bautastenar, avbrutet livsträd, öppen bok, olika typer av kors, obelisk, sköld, linjevård m.m. På den nordöstra sidan i kvarter B, C samt D finns det linjevårdar. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så vis kunde äkta makar eller andra familjemedlemmar komma att begravas långt från varandra. Från början innebar systemet troligtvis inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. I kvarter E finns ett särskilt område som satts av för barngravar. Utmed en rygghäck finns 11 st barngravar. Vidare är de gravvårdar som är försedda med någon form av titel kulturhistoriskt intressanta. Titlar berättar mycket om en trakts näringsliv, dvs. vilka yrken som funnits på orten samt om social struktur, vilka samhällsklasser som finns företrädda i bygden. På Hällestads kyrkogård finns många olika yrkesgrupper representerade på gravvårdarna. Det finns olika kyrkliga titlar som organisten, kontraktsprost, komminister, kantor, kyrkoherde. Vidare finns det yrken relaterade till järnvägen, stationsinspektoren, stationsmästaren, stationsskrivaren, tågmästaren, banvakten. Det finns kvinnliga titlar som hustrun, barnhemsföreståndarinna, skogsvaktarhustrun, fru, brukspatronskan, lärarinnan. Det finns flera exempel på äldre, nu inte längre lika vanliga eller inte längre alls förekommande yrken. Skräddarmästraren, sadelmakaren, bruksförvaltaren, kronolänsman, smeden, skogvaktaren, droskägare, mjölnare, grenadjären, packmästaren, smältsmeden, kättingsmeden, rusthållaren, kronojägaren och trafikbilägaren är exempel på några av dessa inte längre lika aktuella yrken. Hemmansägaren och lantbrukaren är de vanligaste titlarna på kyrkogården. Vidare är kyrkogårdens struktur viktig för det kulturhistoriska värdet. Den gamla delen av kyrkogården har en viss karaktär med ålderdomliga grusgravar på norra delen, samt även till viss del på den södra delen. Den södra sidan har en mer rygghäcks karaktär, även om flera av häckarna tagits bort. Den södra, utvidgade delen från 1940-talet präglas av en strikt, tidstypisk karaktär med dess rygghäckar samt även den nyaste delen från 70-talet som ligger öster om de båda andra kyrkogårdsdelarna. Denna del har till stor del ännu inte tagits i anspråk för gravar. Därför utgörs halva området av gräsmatta. Den andra halvan, på den södra sidan, har en typisk rygghäcks karaktär. Grindar till de båda tillkomna delarna är också starkt präglade av den tid då de tillkom. Till kyrkogårdens struktur hör även gångsystemet på kyrkogården. Detta fyller en viktig funktion. För karaktären på de olika delarna har grindarna en viktig funktion. De utvidgade delarna har grindar som i sitt formspråk tydligt representerar de olika tiderna för utvidgning. Till den gamla kyrkogårdsdelen hör grind, mur och gravkapell påtagligt samman med kyrkobyggnaden. Muren har höga kulturhistoriska värden men man kan inte tala om en ursprunglig, autentisk mur, i och med att den lagts om och murats om. Tidigare fanns det fler träd i trädkransen men rötterna från dessa träd förstörde muren och tryckte ut gravmarken. Därför har muren för bara ett par år sedan lagts om och lagats. Kyrkogården omgärdas av en trädkrans som har höga kulturhistoriska värden. Dessvärre har det under det senaste decenniet varit stora problem med att trädrötter förstört murar och tryckt ut gravmark. Därför har ett stort antal träd fått tagits ned. Höga träd på kyrkogården minner om ett äldre parkideal och går tillbaka till slutet av 1700- talet. Även i de utvidgade delarna har träd delvis planterats. Kvarter A Kvarteret har höga kulturhistoriska värden då det till största delen utgörs av grustäckta gravar. Grustäckta gravar var tidigare mycket vanliga på länets kyrkogårdar men har på många håll ofta lagts om till gräsgravar, ofta för att förenkla skötseln av dessa. Därför är det värdefullt här med ett så stort område. I det här kvarteret finns flera ålderdomliga gravvårdar, t.ex. utmed västra muren, även om även gravvårdar från 1900-talets andra del också finns representerade. Olika former av omgärdningar med dels stenram men även omgärdningar av häckar är här vanliga. Omgärdningar av stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet och förekommer, som i Hällestad, ofta tillsammans med omgärdning av häckar. Järnstaket var en mer påkostad form av omgärdning som det finns ett fint exempel på här i kv. A. Det är riksdagsmannen Anderssons gravvård, tidigast daterad 1857. När det gäller gravvårdar finns det också flera olika exempel på ålderdomliga vårdar. Det finns bautastenar, sarkofag, häll, kalkstenskors och gjutjärnkors. Flera av gravvårdarna har kulturhistoriskt intressanta titlar på gravvårdarna. Det finns t.ex. titlar som handlanden, nämndeman, skräddarmästaren, trädgårdsmästaren, lantbrukaren, hemmansägaren f.d. riksdagsmannen. Närheten till järnvägen ger titlar som banvakten och stationsinspektoren. Två större släktgravar finns, dels för familjen Mörner av Morlanda på Sonstorp och dels för den Burénska släkten. Gravkapellet finns inom kvarterets gränser. Detta byggdes i samband med kyrkans uppförande och är byggt stilenligt och i samma material som denna. För att sammanfatta ligger det kulturhistoriska värdet utöver det materiella, artefakterna som gravvårdar och gravkapell, i kyrkogårdens struktur. Här i detta kvarter är det stora grusade området påtagligt och av stort värde. Kvarter B, C och D Dessa tre kvarter har flera olika kulturhistoriskt intressanta aspekter att ta hänsyn till. Det finns t.ex. olika bevarandevärda gravvårdar. I kv. B finns rester kvar efter ett linjevårdssystem från 1940-talet. Även i kv. D finns spår av linjevårdar. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så vis kunde äkta makar eller andra familjemedlemmar komma att begravas långt från varandra. Från början innebar systemet troligtvis inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. Det finns flera gravvårdar som omgärdas av stenram. Omgärdningar med stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet. Det finns även gravanläggningar som omgärdas av en kätting med pollare. Detta är en mer påkostad form av gravvård. I utkanten av kvarter C t.ex. längs den södra muren, finns ett relativt stort antal höga, smala vårdar från tiden kring 1900. I öster finns en större gravanläggning avsedd för familjen Trädgårdh, ägare till Borggårds bruk, som också har en familjegrav i form av en sarkofag alldeles intill. Inne i kvarteret finns främst vårdar från tidigt 1900-tal men även enstaka yngre förekommer. Ett fåtal järnkors och träkors finns. Ett av järnkorsen är rest över Karl Erik Bergsten, geologiprofessor i Lund och författare till en avhandling om de östgötska bergslagren. Det finns gott om olika titlar på gravvårdarna i kv. C. exempelvis mjölnaren, bruksägaren, fiskhandlare, grenadjären, skorstensfejaren, droskägare, packmästaren, skogvaktarhustrun. I kvarter D finns flera större grusgravar som omgärdas av stenramar. Den inre delen av kvarteret var tidigare linjekvarter men idag är så gott som alla vårdar ersatta med yngre, från 1960 och framåt. Endast enstaka äldre finns bevarade. Stora partier har ännu inte åter tagits i anspråk för gravvårdar. Titlar i kv. D är bl.a. kyrkoherde, kättingsmeden, rusthållaren, predikanten, skräddarmästaren, kronojägaren. Vidare har kyrkogårdens struktur en viktig betydelse för den rumsliga karaktären. På den södra sidan, kv. C och D, finns en karaktär med rygghäckar, även om flera av dessa häckar tagits bort. Gångsystemet är spegelvänt och identiskt på de båda halvorna av den södra sidan. Öster om kyrkan finns grusgångar runt kv. B, som dels består av en kvadratisk del och dels av en sned till rektangulär del i det nordöstra hörnet. Framför denna del finns en grusgång som fortsätter ner, förbi kyrkan mot kvarter C och D. 1946 års kyrkogård Kvarter E, F, G Den utvidgade delen har en strikt karaktär med rygghäckar som bildar små rum. Anläggningen är typisk för den tid då den tillkom. Grindarna är typiska för sin tid och är av kulturhistoriskt intresse. Det största kulturhistoriska värdet ligger just i kyrkogårdens struktur med dess häckar och gångar. Gravvårdarna är typiska från sin tid, dvs. låga, breda vårdar i olika typer av granit. Det finns trots områdets unga ålder flera kulturhistoriskt intressanta gravvårdar. Det finns exempelvis ett område i kv. E som särskilt vikts åt barngravar. Det finns också några ålderdomliga typer av gravar, bl. a träkors och öppen bok. Förhållande vis många av vårdarna har någon titel. Av dessa med titlar är hemmansägaren och lantbrukaren de vanligaste titlarna. Andra exempel på titlar är trafikbilägare, målare, skräddarmästaren, kvarnägare, stationsmästare, trädgårdsmästare, förmannen samt fabrikör. Vidare har omgärdningen ett stort kulturhistoriskt värde. Kyrkogården omgärdas av en trädkrans som har höga kulturhistoriska värden. Höga träd på kyrkogården minner om ett äldre parkideal och går tillbaka till slutet av 1700-talet. Även i de utvidgade delarna som i detta område, har träd planterats. 1972 års kyrkogård Kvarter H, I, L, K och U. Detta är den senast utvidgade delen och tillkom under tidigt 1970-tal. I och med dess unga ålder finns det inte ur kulturhistorisk synvinkel så stora värden ännu. I kv. H och I finns en strikt rygghäckskaraktär som är tidstypisk för kyrkogårdsdelar tillkomna under 1900-talet. En stor del av området har ännu inte tagits i anspråk för gravvårdar. Kv. L består till större delen av gräsmatta. I det nordöstra hörnet av denna utvidgade del finns minneslunden belägen. Grinden på den sydvästra sidan har ett högt kulturhistoriskt värde då den är en god representant för den tid då den tillkom. |
