Stäng fönster Alvesta kn, HJORTSBERGA 1:9 HJORTSBERGA KYRKA
Anläggning - Värdering
| HJORTSBERGA KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A I kvarteret är det ett stort antal vårdar som utmärker sig antingen genom sin ålder eller genom sin utformning. Exempel på detta utgör bland annat de högresta monumentala diabasvårdarna, obeliskerna i diabas, ett bearbetat gjutjärnskors samt ett flertal vårdar med rik dekor och antikinspirerade stildrag. Nytillskott skall i material och utformning underordna sig samt ansluta sig till intilliggande gravvårdars karaktär. När gravrätten löper ut bör gravvårdar tillåtas att stå kvar på sin ursprungliga plats samt i enstaka fall uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Återanvändning av befintliga gravvårdar rekommenderas. Det är vidare angeläget att man bevarar vårdar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. Ett tillvägagångssätt för att bevara dessa på sin ursprungliga plats i kvarteret kan vara att endast upplåta gravplatsen under förutsättningen att den gamla gravvården återanvänds. Kvarter B I likhet med kvarter A rymmer kvarter B ett stort antal vårdar vilka utmärker sig antingen genom sin ålder eller genom sin utformning. Exempel på detta utgör bland annat ett tiotal högresta diabasobelisker samt ett flertal låga rektangulära vårdar med rik dekor och antikinspirerade stildrag. Nytillskott skall i material och utformning underordna sig samt ansluta sig till intilliggande gravvårdars karaktär. När gravrätten löper ut bör gravvårdar tillåtas att stå kvar på sin ursprungliga plats samt i enskilda fall uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Återanvändning av befintliga gravvårdar rekommenderas. Det är vidare angeläget att man bevarar vårdar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. Ett tillvägagångssätt för att bevara dessa på sin ursprungliga plats i kvarteret kan vara att endast upplåta gravplatsen under förutsättningen att den gamla gravvården återanvänds. Kvarter C I likhet med kvarter A och B uppvisar kvarter C ett stort antal vårdar vilka utmärker sig antingen genom sin ålder eller genom sin utformning. Dock är den i kvarter A och B så förhärskande grå-svarta skalan tydligare uppblandad med vårdar i röd granit, detta gäller särskilt norra delen av kvarter C. Skalan är tydligt varierad med högresta diabasobelisker från tiden kring sekelskiftet 1900, låga rektangulära vårdar med antika stildrag eller enklare utformade stenar med rak eller mjukt rundad ovansida samt ett antal liggande hällar. Nytillskott skall i material och utformning underordna sig samt ansluta sig till intilliggande gravvårdars karaktär. När gravrätten löper ut bör gravvårdar tillåtas att stå kvar på sin ursprungliga plats samt i enskilda fall uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Återanvändning av befintliga gravvårdar rekommenderas. Det är vidare angeläget att man bevarar vårdar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. De båda bevarade gjutjärnsvårdarna i kvarteret bör då gravrätten för dessa upphör uppföras på kyrkans inventarieförteckning. Kvarter D Gravvårdarna i kvarter D är av en tydligt heterogen karaktär. I kvarteret påträffas en grav omgiven av stenpollare och kätting. Denna grav bör fortsatt bevaras och skulle med fördel kunna återställas med grusfält. De bevarade gjutjärnskorsen i kvarterets södra del bör om så redan inte är fallet uppföras på kyrkans inventarieförteckning. Eventuella nytillskott i kvarteret bör ges en utformning vilken ansluter sig till omgivande gravvårdar och gärna vara utförd i en grå-svart färgskala. Kvarter E I kvarter E är det angeläget att bevara den handfull smala halvhöga diabasstenar vilka framträder genom sin mera högresta karaktär liksom de mer påkostade vårdarna med klassiserande stildrag. Nytillskott i en friare utformning samt i nyare material förläggs lämpligen till kvarterets östra del där vårdarna är av enklare utförande med färre dekorativa inslag. I den västra delen bör nytillskott ges en utformning vilken ansluter sig till omgivande gravvårdar och gärna vara utförd i en grå-svart färgskala. Vidare är det angeläget att man bevarar vårdar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. Kvarter F Gravvårdarna i kvarter F är hållna i en låg skala med stenar övervägande i grå och röd granit. Nytillskott bör i material och utformning ansluta sig till intilliggande vårdars karaktär. En del av kvarterets gravvårdar besitter hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden och bör därför fortsatt bevaras i kvarteret. Kvarter G Kvarter G är det kvarter på den äldre kyrkogården vilket lättast medger nytillskott i nyare material och friare utformning. Kvarteret rymmer en del vårdar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde och därför fortsatt bör bevaras i kvarteret. Kvarter H-J Gravvårdarna i kvarter H är samtliga av yngre datum med ett flertal stenar i friare utformning. Någon särskild hänsyn vid nytillskott är inte nödvändig. Bland de avlägsnade gravvårdarna, vilka ställts upp i områdets östra del, besitter flertalet av dessa ett stort kulturhistoriskt värde och bör om så inte redan är fallet uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. I urnlunden, belägen i den södra utvidgningens västra del utgörs gravvårdarna av naturstenar eller små liggande hällar varför nytillskott bör ansluta sig till denna karaktär. Sammanfattande bedömning och karaktär Hjortsberga kyrka och kyrkogård ligger på ett markerat höjdläge i ett annars ganska så renodlat skogslandskap, ett par kilometer utanför nuvarande Hjortsberga samhälle. Kyrkogården bildar idag en oregelbunden rektangel där den äldsta delen är uppdelad i sju kvarter. År 1990 utvidgades kyrkogården med ett område söder om den gamla kyrkogården. Kyrkogården kan delas i två skilda delar beträffande gravstenarnas karaktär. Kyrkogårdens norra del har huvudsakligen låga rektangulära gravstenar av yngre ålder medan området söder om kyrkan karaktäriseras av höga, äldre minnesmärken i diabas samt låga rektangulära antikinspirerade diabasstenar med påkostad dekor. Den södra sidan torde vara den del vilken först tagits i anspråk för gravsättningar. I kvarter A – C finns ett stort antal vårdar vilka utmärker sig antingen genom sin ålder eller genom sin utformning. Exempel på detta utgör bland annat de högresta monumentala diabasvårdarna, obeliskerna i diabas, några gjutjärnsvårdar samt ett flertal vårdar med rik dekor och antikinspirerade stildrag. Dock är den i kvarter A och B så förhärskande grå-svarta skalan tydligare uppblandad med vårdar i röd granit, detta gäller särskilt norra delen av kvarter C. Nytillskott skall i material och utformning underordna sig samt ansluta sig till intilliggande gravvårdars karaktär. När gravrätten löper ut bör gravvårdar tillåtas att stå kvar på sin ursprungliga plats samt i enstaka fall uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Återanvändning av befintliga gravvårdar rekommenderas. Gravvårdarna i kvarter D är av en tydligt heterogen karaktär. I kvarteret påträffas en grav omgiven av stenpollare och kätting. Denna grav bör fortsatt bevaras och skulle med fördel kunna återställas med grusfält. Eventuella nytillskott bör ges en utformning vilken ansluter sig till omgivande gravvårdar och gärna vara utförd i en grå-svart färgskala. I kvarteren E – F är det angeläget att bevara den handfull smala halvhöga diabasstenar vilka framträder genom sin mera högresta karaktär liksom de mer påkostade vårdarna med klassiserande stildrag. Nytillskott i en friare utformning samt i nyare material förläggs lämpligen i områdets östra del där vårdarna är av enklare utförande med färre dekorativa inslag. I den västra delen bör nytillskott ges en utformning vilken ansluter sig till omgivande gravvårdar och gärna vara utförd i en grå-svart färgskala. Kvarter G är det kvarter på den äldre kyrkogården vilket lättast medger nytillskott i nyare material och friare utformning. Gravvårdarna i kvarter H är samtliga av yngre datum med ett flertal stenar i friare utformning. Någon särskild hänsyn vid nytillskott är inte nödvändig. Bland de avlägsnade gravvårdarna , vilka ställts upp i kvarter J, besitter flertalet ett stort kulturhistoriskt värde och bör om så inte redan är fallet uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. I urnlunden, kvarter I, utgörs gravvårdarna av naturstenar eller små liggande hällar. Nytillskott bör ansluta sig till denna karaktär. Generellt för kyrkogårdens kvarter gäller att vårdar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden besitter ett betydande kulturhistoriskt värde bör bevaras. Ett tillvägagångssätt för att bevara dessa på sin ursprungliga plats i kvarteret kan vara att endast upplåta gravplatsen under förutsättningen att den gamla gravvården återanvänds. För detaljer kring enskilda gravvårdar hänvisas till den tidigare utförda kulturhistoriska inventeringen av Hjortsberga kyrkogård från mitten av 1980-talet. |
