Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Kinda kn, HORNS KYRKA 1:1 HORNS KYRKOGÅRD

 Anläggning - Värdering

HORNS KYRKA, Horns kyrkogård
1/1/05
Motivering
Kulturhistorisk bedömning
Horns kyrka och den äldre kyrkogårdsdelen är en samlad miljö med mycket stort
kulturhistoriskt värde. Till miljön hör även kyrkogårdsmuren och de rikt dekorerade
grindarna och grindstolparna i väster och söder. Kyrkogårdens trädkrans är en viktig del
av miljön. Den visar på det parkideal som var gällande på kyrkogårdarna från slutet av
1700-talet, på landsortskyrkogårdarna åtminstone från mitten av 1800-talet.
Den äldre kyrkogården är helt grustäckt. Under en lång period av 1900-talet var
grustäckta kyrkogårdar mycket vanliga i Östergötland, men nu finns endast ett fåtal
kvar, däribland Horn. Grustäckningen hör samman med en stor del av gravvårdarna och
har stor betydelse för den samlade miljön. Kvarteren har troligen varit indelade med mer
påkostade familjegravar i öster och väster och enskilda gravar/linjegravar i mittpartiet.
Linjegravarna har delvis ersatts med senare gravvårdar men strukturen är ändå väl
bevarad. Det är en vanlig kvartersindelning på våra kyrkogårdar med familjegravar i
kanterna och de enklare s k linjegravarna i mitten och den uppstod troligen under andra
delen av 1800-talet. Kvarterens väl bibehållna struktur har ett mycket högt
kulturhistoriskt värde. De omgärdningar i form av järnstaket, klippta häckar och
stenramar som finns har även de ett kulturhistoriskt intresse då detta varit en typisk
inramning av familjegravar men även en del linjegravar.
Den s k mellankyrkogården som invigdes 1954 har en tidstypisk strikt och enhetlig
prägel och är en del av den samlade kyrkogårdens utvecklingshistoria. Gångsystem och
häckar är viktiga för att behålla den strikta karaktären.
Även enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt intresse. Det kan gälla ålderdomliga
typer, t ex de nio gravmarkeringar av järnsmide av typen ”ringkors” från 1700-talet som
står i kvarter B. De är rikt dekorerade och har ett mycket högt kulturhistoriskt värde, bl
a genom sin ålder och som exempel på smideshantverk. De representerar en typ av
gravmarkering som är tillkommen före det att tillverkningen av gravvårdar blev mer
industriell och är mycket ovanliga. Träkorsen på den allmänna linjen var fram till andra
delen av 1900-talet en mycket vanlig form av gravmarkering på länets kyrkogårdar.
Andra ålderdomliga gravvårdar är kalkstensvårdar från 1800-talet och ett antal
gjutjärnskors. Gjutjärn i gravvårdar och omgärdningar var populärt under andra delen av
1800-talet. Gravvårdar kan även ha ett stort personhistoriskt eller lokalhistoriskt
intresse. Det är gravhällen över ”Kisa-Mor” ett tydligt exempel på. Titlar på gravvårdar
berättar om en trakts näringsliv. Titeln hemmansägare dominerar. Flera titlar har
anknytning till kyrkan: organist, kyrkoherde, prost, kyrkvärd och kyrkvaktmästare.
På kyrkogården och i direkt anslutning till denna finns flera byggnader som har ett högt
kulturhistoriskt värde. Det gäller i första hand gravkapellet och dessutom transformatorn
med anknytning till elektrifieringen av kyrkan och hemlighuset.

Gamla kyrkogården
Kvarter A Gravplats nr A 1-148
Kulturhistorisk bedömning
Kvarteret har troligen varit indelat med mer påkostade familjegravar i östra och västra
kanten och enskilda gravar/linjegravar i mittpartiet. Linjegravarna har delvis ersatts med
senare gravvårdar men karaktären är ändå bibehållen. Det är en vanlig kvartersindelning
på våra kyrkogårdar med familjegravar i kanterna och de enklare s k linjegravarna i
mitten och den uppstod troligen under andra delen av 1800-talet. Kvarterets väl
bibehållna struktur har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. De omgärdningar i form
av klippta häckar och stenramar som finns har även de ett kulturhistoriskt intresse då
detta varit en typisk inramning av familjegravar men även en del linjegravar. Även
enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt intresse. Det kan gälla ålderdomliga typer,
tex träkorsen som fram till andra delen av 1900-talet var en mycket vanlig form av
gravmarkering på länets kyrkogårdar och gravvårdar från 1800-talet i bl a kalksten.
Koncentrationen av gravvårdar över familjer som bott i Stora Flarka är tydlig utmed
gången till kyrkans korportal. Gravvårdar kan även ha ett stort personhistoriskt eller
lokalhistoriskt intresse. Det är gravhällen över ”Kisa-Mor” ett tydligt exempel på.


Kvarter B Gravplats nr B 1-148
Kulturhistorisk bedömning
Kvarteret har troligen varit indelat med mer påkostade familjegravar i östra och västra
kanten och enskilda gravar/linjegravar i mittpartiet. En rad familjegravar ligger även
utmed södra kyrkogårdsmuren. Linjegravarna har delvis ersatts med senare gravvårdar
men karaktären är ändå bibehållen. Det är en vanlig kvartersindelning på våra
kyrkogårdar med familjegravar i kanterna och invid kyrkogårdsmuren och de enklare sk
linjegravarna i mitten och den uppstod troligen under andra delen av 1800-talet.
Kvarterets väl bibehållna struktur har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. De
omgärdningar i form av klippta häckar och stenramar som finns har även de ett
kulturhistoriskt intresse då detta varit en typisk inramning av familjegravar men även en
del linjegravar. Här finns även ett lågt gravstaket av järnsmide. Det finns ett fåtal låga
gravstaket på kyrkogården. Även enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt intresse.
Det kan gälla ålderdomliga typer, t ex träkorsen som fram till andra delen av 1900-talet
var en mycket vanlig form av gravmarkering på länets kyrkogårdar. I kvarter B finns
fyra kors av gjutjärn daterade 1879-1883. Gjutjärn i gravvårdar och omgärdningar var
populärt under andra delen av 1800-talet. I kvarterets östra del står nio gravmarkeringar
av järnsmide från 1700-talet. De är rikt dekorerade och har ett mycket högt
kulturhistoriskt värde, bl a genom sin ålder och som exempel på smideshantverk. De
representerar en typ av gravmarkering som är tillkommen före det att tillverkningen av
gravvårdar blev mer industriell. Koncentrationen av gravvårdar över familjer som bott i
Stora Flarka är tydlig utmed gången till kyrkans korportal. Gravvårdar kan även ha ett
stort personhistoriskt eller lokalhistoriskt intresse. Titlar på gravvårdar berättar om en
trakts näringsliv. De flesta titlar har anknytning till jordbruket, t ex hemmansägare och
lantbrukare, men här finns även titeln gästgivare.

Kvarter C Gravplats nr C 1-273
Kulturhistorisk bedömning
Kvarteret har troligen varit indelat med mer påkostade familjegravar i östra och västra
kanten och enskilda gravar/linjegravar i mittpartiet. Familjegravarna i öster är i
huvudsak från 1900-1930-tal med höga vårdar och de i väster i huvudsak 1940-tal med
låga och breda vårdar. Linjegravarna har delvis ersatts med senare gravvårdar men
karaktären är ändå bibehållen. Det är en vanlig kvartersindelning på våra kyrkogårdar
med familjegravar i kanterna och de enklare s k linjegravarna i mitten och den uppstod
troligen under andra delen av 1800-talet. Kvarterets väl bibehållna struktur har ett
mycket högt kulturhistoriskt värde. De omgärdningar i form av klippta häckar och
stenramar som finns har även de ett kulturhistoriskt intresse då detta varit en typisk
inramning av familjegravar men även en del linjegravar. Här finns även ett lågt
gravstaket av järnsmide. Det finns ett fåtal låga gravstaket på kyrkogården. Även
enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt intresse. Det kan gälla ålderdomliga typer,
tex träkorsen som fram till andra delen av 1900-talet var en mycket vanlig form av
gravmarkering på länets kyrkogårdar samt bautastenarna. Gravvårdar kan även ha ett
stort personhistoriskt eller lokalhistoriskt intresse. Två gravvårdar har inskription helt
eller delvis på engelska. Emigrationen till Amerika hade stort genomslag i socknen.
Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv. Hemmansägare är en vanlig titel,
men här finns även andra titlar som trotjänarinna, f d husar och fabrikör.

Kvarter D Gravplats nr D 1-454
Kulturhistorisk bedömning
Större delen av kvarteret ligger på den del av kyrkogården som togs i bruk 1864. I den
östra delen finns ett område med barngravar samt mer påkostade familjegravar.
Kvarteret har varit indelat med mer påkostade familjegravar i öster och väster och
enskilda gravar/linjegravar i mittpartiet. Linjegravarna är i allmänhet yngre här än i
kvarter A-C. Det är en vanlig kvartersindelning på våra kyrkogårdar med familjegravar i
kanterna och de enklare s k linjegravarna i mitten och den uppstod troligen under andra
delen av 1800-talet. Kvarterets väl bibehållna struktur har ett mycket högt
kulturhistoriskt värde. De omgärdningar i form av järnstaket, klippta häckar och
stenramar som finns har även de ett kulturhistoriskt intresse då detta varit en typisk
inramning av familjegravar men även en del linjegravar.
Även enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt intresse. Det kan gälla ålderdomliga
vårdar som t ex de båda röda kalkstensvårdarna från tidigt 1800-tal omgivna av ett
staket i järnsmide. Här finns även bl a gjutjärnskors, obelisk och ett avbrutet livsträd.
Gravvårdar kan även ha ett stort personhistoriskt eller lokalhistoriskt intresse. Den s k
Åby-graven norr om kyrkan är en ovanligt stor familjegrav/släktgrav med bl a högt
lokalhistoriskt intresse. Gjutjärnsstaketet representerar även en typ av omgärdning som
var populär till mer påkostade gravar framför allt under andra delen av 1800-talet. Titlar
på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv. Titeln hemmansägare dominerar. Flera
gravvårdar med titlar som har anknytning till kyrkan finns i kvarteret, varav många i
kyrkans närhet: organist, kyrkoherde, prost, kyrkvärd och kyrkvaktmästare.

Mellankyrkogården
Kvarter E Gravplats nr E 1-403
Kulturhistorisk bedömning
Kvarter E är en del av nya kyrkogården som invigdes 1954. Kvarteret har en tidstypisk
strikt karaktär med i allmänhet enhetliga låga gravvårdar. Rygghäckarna liksom
gångsystemet är viktiga för att bibehålla karaktären. Även enskilda gravvårdar har ett
kulturhistoriskt intresse, de kan t ex vara av lokal- eller personhistoriskt intresse.

Kvarter F Gravplats nr F 14-326
Kulturhistorisk bedömning
Kvarter F är en del av nya kyrkogården som invigdes 1954. Kvarteret har en tidstypisk
strikt karaktär med i allmänhet enhetliga låga gravvårdar. Rygghäckarna liksom
gångsystemet är viktiga för att bibehålla karaktären. Även enskilda gravvårdar har ett
kulturhistoriskt intresse, de kan t ex vara av lokal- eller personhistoriskt intresse.

Nya kyrkogården
Kvarter G
Kulturhistorisk bedömning
-