Stäng fönster Värnamo kn, NYDALA 2:1 NYDALA KYRKA (KLOSTERKYRKAN) OCH BONDKYRKAN
Anläggning - Värdering
| NYDALA KYRKA (KLOSTERKYRKAN) OCH BONDKYRKAN | |
| 1/1/08 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A utgör ett renodlat köpegravskvarter från förra sekelskiftet. Påkostade familjegravar från denna tid betyder mycket för intrycket och konstituerar det kulturhistoriska värdet. Särskilt karaktärsskapande är den Feukska familjegraven och den avskilt belägna Geijerska med sitt järnstaket. Dessa liksom ett antal andra gravar kan knytas till socknens gods. Titlar på gravarna berättar om hemmansägare och betydelsefulla personer i det gamla ståndssamhället. En komministergrav är placerad på den symboliskt laddade platsen vid koret. Gravar med bevarade arrangemang som grusbädd och stenram har ett pedagogiskt värde i att de visar hur tidigare hela kvarteret var ordnat. Person- och lokalhistoriska värden kan fi nnas i borttagna äldre vårdar. Kvarter B bär sedan 1930-talet en efterkrigstida prägel genom sina huvudsakligen låga vårdar längs rygghäckar i gräsmatta. Detta är en vanlig syn på svenska kyrkogårdar och speglar sin tids syn på dels likheten inför döden, dels en rationell kyrkogårdsskötsel. En handfull mer högresta äldre vårdar ger ett historiskt djup åt kvarteret och det är följdriktigt bland dessa vi fi nner de få titlarna. Ett smideskors utgör kyrkogårdens äldsta vård och vittnar om det lokala gravkonsthantverket innan industrialismen. Det kulturhistoriska värdet ligger i enskilda äldre vårdar och den övergipande strukturen. Grusgraven i och de ensamliggande barngravarna i kvarter C är av pedagogiskt intresse. Träkorset är en idag ovanlig företeelse. Kvarter D är en typisk efterkrigstida kyrkogårdsutvidgning med bevarad karaktär. De raka raderna av enhetliga vårdar i gräsmatta inom häckavgränsade rum ger en god bild av folkhemmets kyrkogårdsideal, präglat av jämlikhet och rationalitet. Ehuru detta är en vanlig syn på svenska kyrkogårdar kan den övergripande strukturen anses som kulturhistoriskt värdefull. Kvarter E är ett ännu outnyttjat tillskott från vår egen tid. Asklunden speglar bredden i dagens gravskick och är ett mindre anonymt alternativ till minneslunden. kyrkogården som helhet Nydala kyrkogård har ett gemensamt ursprung med det till största delen raserade cistercienserklostret från 1100-talet. Den delvis ännu stående klosterkyrkan och kyrkogården tillika med Nydala säteri ligger på en markant ås i det omgivande ängslandskapet norr om sjön Rusken. Hela området är klassat som riksintresse för kulturmiljövården. Den starka kopplingen mellan kyrka och säteri är av stor betydelse. Kyrkogården har en långsträckt form med kyrkan och klosterlämningarna längst i söder. Kyrkogårdens äldsta del är rektangulär och har åt norr försiktigt utvidgats 1957 och 2005 med terrasserade gravkvarter. Inhägnaden är en åldrig kallmur med inslag av huggen sten från klostret. I västmuren ingår klosterkyrkans ännu delvis stående västgavel och den s.k. Bondkyrkan, restaurerad 1950. I övrigt syns inget av klostret ovan mark. Ruinområdet är en fast fornlämning (RAÄ 17). Bland annat i anslutning till de båda huvudingångarna fi nns murtrappor som bidrar starkt till det ålderdomliga intrycket. Av en äldre trädkrans återstår bara spridda almar. Ett fåtal grusgångar knyter samman kyrkogården. Den gamla delen av kyrkogården har idag en till stor del efterkrigstida karaktär till följd av omläggningar och rationaliseringar. Gravarna ligger framför allt i ett stort kvarter norr om kyrkan och längs kyrkogårdsmuren i norr och öster. Rygghäckar, sammanhängande gräsytor och huvudsakligen låga vårdtyper präglar intrycket. Gravraderna längs östra kyrkogårdsmuren har dock bevarat sin karaktär av köpegravskvarter från förra sekelskiftet. Detta förmedlas av fl era påkostade vårdtyper från denna tid, uttryck för ett svunnet ståndssamhälle. Tidigare hade alla gravarna längs kyrkogårdsmuren i öster och norr grusbädd, idag återstår bara sju. Några familjegravar har koppling till godsen i socknen: Nydala säteri, Karlsnäs och Moboda, arvtagare till den gamla klosterjorden. Särskilt karaktärsskapande är den avsides liggande Geijerska graven med sitt smidesstaket och den Feukska med sin kalkstensmur och sina cypresser. En komministergrav är symboliskt placerad vid korgaveln. Utvidgningen från 1957 har en helgjuten prägel genom sina enhetliga låga vårdar i gräsmattor inom häckinramade rum. Det kulturhistoriska värdet i gravkvarteren är kopplat till enskilda äldre vårdar med tillhörande arrangemang och deras placering, samt de övergripande strukturerna. Kyrkogårdens äldsta vård är ett smideskors från omkring 1800, en representant för lokalt gravkonsthantverk före industrialismens genombrott. Personhistoriska värden fi nns i de borttagna äldre vårdar som förtjänstfullt sparats i kyrkogårdens sydöstra hörn. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. Person- och lokalhistoriska värden är knutna till vårdar med titel, vilka speglar socknens tidigare godsdominans och framväxten av småbruken under 1900-talet. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Kyrka och kyrkogård ingår i en rik kulturmiljö som präglats av klostret och Nydala säteri. Miljön är klassad som riksintresse för kulturmiljövården. - Klosterområdet är en fast fornlämning där ingrepp ej får ske utan tillstånd. - Murar, nivåskillnader, smidesgrindar, grindstolpar, murtrappor, grusgångar, häckar och äldre lövträd är väsentliga delar av kyrkogårdens karaktär och defi nierar även de olika årsringarna. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats liksom eventuella gravinhägnader. Järnkors skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. |
