Stäng fönster Norrtälje kn, HÄVERÖ PRÄSTGÅRD 2:1 HÄVERÖ KYRKA
Anläggning - Värdering
| Häverö kyrka, HÄVERÖ KYRKA | |
| 11/16/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkan och dess närmiljö med klockaregård, uthus och prästgård är av betydelse för den småskaliga bymiljön i sin helhet. Kyrkogårdens ålderdomliga grunddrag med omgärdande stenmur, en medeltida klockstapel och den knuttimrade boden är viktiga för återkopplingen till kyrkans äldsta period. Förändringar i både kyrkobyggnad och kyrkogårdens utbredning och utformning vittnar om olika skeden i bygdens utveckling. Kyrkobyggnaden i sig är genom sin obrutna kontinuitet en direkt länk till medeltiden. Sakristian tillhör kyrkans äldsta period och representerar tiden före 1300 när platsen var bebyggd med en träkyrka. Utvecklingen från träkyrka med murad sakristia till murad salkyrka är typisk för regionen och tiden. Häverö kyrka har en tydlig medeltida prägel som bottnar i det gotiska formspråket. Utvändigt utstrålas detta i kontrasten mellan de tunga murade fasaderna och det uppåtsträvande branta taket. Invändigt i kyrkorummet reflekteras samma uttryck arkitektoniskt i de höga, smäckra stjärnvalven och konstnärligt i den rika, myllrande målningsskruden. Medeltida inventarier i form av altarskåp, helgonskulpturer och dopfunt förstärker den ursprungliga känslan. Övrig inredning har en sammanhållen stil som till stor del härrör från restaureringen 1905 och kan tillskrivas arkitekten Gustav Améen. En arkitekt som verkade i regionen och inredde en hel rad kyrkor på ett stilmässigt likartat vis, exempelvis Lidingö kyrka. Flertalet inredningar från samma tid har ofta genomgått förändringar under 1900-talet och är sällan så välbevarade som i Häverö. De formmässigt enkla blågröna snickerierna binder samman interiörens övriga delar och underordnar sig den medeltida karaktären. Kyrkorummet i stort präglas alltså av två skilda perioder som trots stora olikheter i stil och kvalitet har blivit en fungerande helhet. Medeltida gotik i samklang med en jugendinspirerad stilrestaurering. Åtskillig kunskap om äldre tiders material och hantverk finns att utläsa både in-och utvändigt, i fasadernas gråstensmurverk, i taklagets trähantverk, i de ålderdomliga spåntaken, i de sekundärt inslagna tegelvalven, i den invändiga slätputsen, i den utvändiga spritputsen och i det gotiska kalkmåleriet. Klockstapelns mäktiga träkonstruktion är ett välbevarat och tydligt exempel på ett i stort sett svunnet trähantverk, med tradition från medeltiden. I klockstapeln ges en ovärderlig inblick i äldre byggnadsteknik både avseende material och hantverksmetoder. Därtill har byggnaden från det att den uppfördes under 1500-talet fram till idag varit i bruk för det ändamål som den faktiskt uppfördes. Klockstapeln är även av stor betydelse för kyrkogårdsmiljön i sin helhet och har säkert fungerat som ett nav i byns kommunikation med omnejden. Kyrkogården närmast kyrkan präglas av den struktur som inleddes med anläggandet av trädkransen 1817. För 1800-talet andra typiska grunddrag finns bevarade i den pelarförsedda entrén, grusade gångstråk, gravplatser med stenramar eller buxbom samt ålderdomliga gravvårdar. Den nya delen söder om kyrkan följer till stor del samma karaktär, men omgärdas av häckar och har en tidstypisk kvartersindelning med mindre gravvårdar och avdelande häckar. Kapellet följer 1920-talets arkitektoniska stilideal med ett sparsmakat klassicerande formspråk som kopplas till kyrkan genom ett likartat spåntak. Det intilliggande bårhuset med stenfasader och grästak ansluter väl till den lummiga omgivningen. Kyrkogården har utvidgats i flera omgångar i takt med församlingens förändrade behov. De enskilda tilläggen är väl anpassade till helheten samtidigt som de har för tiden karakteristisk utformning. |
