Stäng fönster Vaggeryd kn, SVENARUM 1:9 SVENARUMS KYRKA
Anläggning - Värdering
| SVENARUMS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A och B De båda kvarteren på kyrkogårdens östra sida har en likartad efterkrigstida karaktär som kommer av de raka, rygghäckskantade raderna med låga vårdar i ensartad storlek. De en gång vanliga grusytorna och inramande häckarna är ersatta med sammanhängande gräsmattor. Kvarter av detta slag är idag en vanlig syn på våra kyrkogårdar. Ett kulturhistoriskt värde fi nns dock i de mer utmärkande äldre vårdar som ger historiskt djup och dynamik åt kvarteren. Detta rör sig om det förra sekelskiftets resliga bautastenar och obeliskformer. Särskilt intressant är en kalkstenstumba över ägaren till Lindefors bruk med omgivande smidesstaket från orten. Detta arrangemang är omistligt för graven och kyrkogården. Detsamma gäller en liten gravkulle som skall minna om kolerans off er, en högst ovanlig företeelse. Vidare fi nns två gjutjärnskors och ett par historiserande kalkstensvårdar från 1900-talets förra hälft som besitter ett ansenligt värde. Ett antal intressanta ”museivårdar” är samlade vid gravkoret. Vikt bör likaså läggas på bevarande av vårdar med titlar som vittnar om viktiga yrken i socknen under gången tid. Kvarter C och D Kvarter C och D speglar i stort efterkrigstidens kyrkogårdsideal: raka rygghäckskantade rader av låga, enhetliga vårdar som understryker jämlikheten såväl på jorden som i himmelen. Detta är en vanlig karaktär bland våra kyrkogårdar. Ett kulturhistoriskt värde besitter dock de äldre vårdar som fi nns kvar och ger kvarteren ett historiskt djup och dynamik. Särskilt gäller detta de vårdar som genom sina titlar och i järnkorsens fall även genom sitt material minner om bruksnäringens stora roll i socknen. Ett fåtal småskaliga vårdar indikerar att kvarter D tidigare delvis fungerat som allmän linje. Kvarter E Gravplatserna i anslutning till kyrkan har hög status och gravarna är också påkostade. Karaktären ges av ett antal resliga granitvårdar från förra sekelskiftet, planterade cypresser och ett sorgeträd. Genom sina titlar och sitt utförande kan alla vårdarna sägas besitta ett kulturhistoriskt värde och skall bevaras för eftervärlden, liksom det karaktäristiska sorgeträdet. kyrkogården i dess helhet Svenarums kyrkogård har liksom kyrkan medeltida rötter. Av detta återstår dock inget ovan mark. Kyrkogården fi ck nuvarande nordsydligt utsträckta form genom utvidgningar åt söder 1852-58 och norr 1914. Den övergripande karaktären är den av en traditionell landsortskyrkogård med kallmur, smidesgrindar, trädkrans och grusgångar. Muren och grindarna med sina karaktäristiska putsade stolpar tillkom 1852. Kyrkan avdelar kyrkogården i en nordlig och en sydlig hälft. Ännu på 1950-talet föredrog sockenborna att begravas på endera delen beroende på om de kom från norra eller södra hälften av socknen. Detta kan ännu skönjas i gravvårdarnas gårdsnamn. Grusgångar inramar kyrkan och de olika kvarteren. Den stora gången från söder är dock belagd med marksten av betong, ett material som är främmande för en landsortskyrkogård. Kvarterens karaktär är efterkrigstida. Till storlek och form enhetliga låga vårdar dominerar kvarterens rygghäckskantade rader. De jämförelsevis fåtaliga bevarade äldre vårdarna är dock utmärkande genom sin storlek och ger kyrkogården ett historiskt djup och en viss dynamik. Det rör sig främst om resliga bautastenar och obeliskformer från förra sekelskiftet. En viss koncentration av mer påkostade vårdar kan märkas i anslutning till kyrkan och gången från söder, de mest statusfyllda platserna. Av ett särskilt stort värde är kalkstenstumban med tillhörande smidesstaket över en av ägarna till Lindefors bruk. Om denna viktiga epok i socknens historia minner också några vårdar över smeder, bl.a. ett smideskors. Den mest sammanhållna högreståndskaraktären återfi nns i anslutning till koret med bl.a. Th eorinska graven och ett karaktäristiskt sorgeträd. I det norra kvarteret fi nns några småskaliga vårdar från tidigt 1900-tal som indikerar läget för allmänna linjen. Fram till omkring 1950 var det vanligt med titlar på gravvårdarna. Genom dessa speglas en viktig del av socknens kultur- och personhistoria. Under större delen av 1900-talet präglades kyrkogården av en stor mängd grusbäddar som markerade gravarnas utsträckning. Vanligen var de omgärdade av låga häckar. Av detta återstår idag ingenting, ej heller av de små grusgångarna inom kvarteren. Därför är det desto viktigare att bevara de resterande grusgångarna, en hävdvunnen företeelse på kyrkogårdar. Nordost om kyrkan fi nns en rund urnlund, anlagd omkring 1950, vilken speglar efterkrigstidens förändrade gravseder. Ett omistligt inslag på kyrkogården utgör det Stedtska gravkoret från omkring 1795, ett typexempel på det fristående gustavianska gravkoret. Invid detta fi nns några äldre ”museivårdar” från främst 1700-talet samlade. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Svenarums kyrkogård har medeltida ursprung. - Kyrkogårdsmurar, grindar, grindstolpar, trädkrans och sorgeträd samt grusgångar utgör väsentliga delar av kyrkogårdens utformning. - Vårdar äldre än 1940 bör i möjligaste mån bevaras på plats, de äldre än 1850 skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning liksom järnkorsen. - Vårdar med titlar berättar om socknens historia. - Nytillskott kan överlag accepteras på kyrkogården, även om en viss grad av anpassning rekommenderas på känsligare delar. I anslutning till kyrkan bör hög restriktivitet tillämpas. |
