Stäng fönster Gislaved kn, SANDVIK 1:2 SANDVIKS KYRKA
Anläggning - Värdering
| SANDVIKS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A konstituerar det som var kyrkogårdens ursprungliga utsträckning och har också det äldsta och mest sammansatta gravvårdsbeståndet. Den tomma ytan i kvarterets mitt utmärker platsen för den gamla kyrkan och får räknas som en fast fornlämning, i vilken ingrepp ej får göras utan tillstånd. Det förra sekelskiftets påkostade gravstenar är karaktärsskapande. Ett särskilt högt kulturhistoriskt värde har de handhuggna vårdar som härrör från 1800-talets förra hälft och de båda gjutjärnskors som kan knytas till järnbruk i bygden. Endast två gravar har kvar stenram med sandbädd, vilket tidigare varit en vanlig företeelse på kyrkogården. Dessa har ett pedagogiskt värde. Vårdar med titel förmedlar lokaloch personhistoria. Kvarteren B-D är endast i ringa grad utnyttjade, främst kvarter B. Vårdbeståndet är övervägande efterkrigstida. Det kulturhistoriska värdet ligger i enskilda vårdar av hög ålder eller med titel, vilket förmedlar lokal- och personhistoria. Ett karaktärsskapande värde har den avsides liggande familjegraven från tidigt 1900-tal med smidesstaket och påkostade vårdar i svart granit. Den ursprungligen troligen sandtäckta ytan kan med fördel återställas. kyrkogården som helhet Sandviks kyrkogård har medeltida ursprung, men av detta syns idag inget ovan mark. Kyrkogården har ett naturskönt läge på den yttersta delen av en udde i sjön Fegen, i nära anslutning till det gamla säteriet Sandvik. Nuvarande utsträckning fi ck kyrkogården i samband med kyrkans uppförande 1898 – 99. En stödmur med smidesgrindar avgränsar kyrkogården i söder. Kyrkan har ett krönläge mitt på kyrkogården. Kyrkogårdens äldsta del utgörs av det sydöstra kvarteret, A, i vars mitt är en tom yta där den gamla träkyrka stod, vilken brann 1896. Denna hade en lång tradition som off erkyrka. Platsen för kyrkan är att betrakta som en fast fornlämning. Vegetationen utgörs av spridda äldre lövträd och prydnadsbuskar samt ett bälte av friväxande yngre träd längs sjöstranden. Gravvårdsbeståndet i kvarter A är sammansatt med fl era karaktärsskapande vårdar från förra sekelskiftet. Några handhuggna stenar från tidigt 1800-tal och två gjutjärnskors besitter särskilt högt kulturhistoriskt värde. Av det en gång vanliga arrangemanget med inhägnade sandytor på gravarna kvarstår bara två exempel, vilka har ett pedagogiskt värde. Sand som ytbeläggning på gravar är tämligen ovanligt i länet. De övriga kvarteren söder och väster om kyrkan är endast till en mindre del tagna i anspråk, norr om kyrkan saknas helt gravar. Gravvårdsbeståndet utgörs inom dessa kvarter främst av låga efterkrigstida vårdar. Ett undantag är en avsides belägen familjegrav vid västra sjöstranden. Denna inhägnas av ett smidesstaket och har stor betydelse för intrycket av kyrkogårdens västra hälft. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. Person- och lokalhistoriska värden är knutna till vårdar med titel, vilka speglar det gamla bondesamhället. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Kyrka/godsmiljön är klassad som riksintresse för kulturmiljövården. - Stödmurar, smidesgrindar och grindstolpar är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning. - Äldre lövträd utgör stämningsskapande inslag. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats, inklusive arrangemang som sandbädd, stenram eller smidesstaket. Gjutjärnskors och handhuggna stenar från 1800-talet skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Ingrepp i ytan där föregående kyrka stod får ej göras utan tillstånd. |
