Stäng fönster Sävsjö kn, EKSJÖHOVGÅRD 8:13 VALLSJÖ KYRKA
Anläggning - Värdering
| VALLSJÖ KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter B1-C1 Området har tydligt förenklats och moderniserats under 1900-talet, men placeringen av gravvårdarna har en pedagogisk betydelse då den visar på ett äldre tillstånd som kan vara svårupptäckt idag. Mycket av områdets karaktär ligger i vidden av gravvårdar där variationen mellan de äldre, mer högresta och de moderna, låga och breda vårdarna är viktig för den historiska dimensionen och upplevelsen av kvarteret. Kvarter A1 Områdets kulturhistoriska värde ligger främst i blandningen av vårdar från olika tider. De äldre vårdarna är viktiga som motvikt till de modernas mer homogena utformning. Kvarter A2-C2 Utvidgningen från 1929 har till stor del förenklats under 1900-talet med igenlagda grusgångar och -bäddar. Den har dock kvar den övergripande strukturen med de snarlika kvarteren i öst och väst delade av den buskkantade mittgången. För att den ursprungliga tanken ska fortsätta att framgå bör det befi ntliga grusgångssystemet bibehållas. Kvarter D Kvarteret har en enhetlighet som är typisk för denna tid, med regelbundet placerade gravvårdar av liknande utseende i upprepade rader. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till denna tidstypiska utformning och homogena regelbundenhet, karaktären är dock inte unik utan snarare mer typisk och är väl företrädd på de flesta kyrkogårdar i landet. Den väl genomtänkta och väl utformade vegetationen är viktig för kvarterets utformning. Lundarna Minnes- och urnlundarna har en diskret framtoning, det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med deras roll som en tidstypisk företeelse från 1900-talets slut. kyrkogården i dess helhet Vallsjö kyrka och kyrkogård invigdes 1895. Kyrkogården är utvidgad i två etapper i söder 1929 och 1971. De tre delarna har olika men tidstypisk utformning. Den norra delen avgränsas från de andra av Eksjöhovgårdsvägen. Den äldsta delen har fått sin karaktär under 1900-talets lopp och har utvecklats från en till största delen grustäckt kyrkogård till dagens där gräset dominerar. Detta har varit en vanlig utveckling på länets kyrkogårdar, att det lättskötta och rationella har prioriterats. Även en del av grusgångssystemet har lagts igen. Gravvårdsbeståndet är varierande med vårdar från det sena 1800-talet till våra dagar. Störst blandning av vårdar finns söder och väster om kyrkan medan kvarteren i norr och öster, där förr allmänna linjen fanns, är mer nyinrättade. Utformningen är ofta tidstypisk där vårdarna från förra sekelskiftet i flera fall är höga och påkostade, medan de mer mo- derna har en lägre form. Det främsta intrycket ges av blandningen av vårdar där de äldre reser sig som solitärer över de övriga och ger kvarteren ett historiskt djup. Titlar på vårdarna visar tydligt närheten till Sävsjö och järnvägen. Rakt söder om den äldsta delen fi nns utvidgningen från 1929, vilken ritades av arkitekt Göran Pauli, Stockholm. Dess ingång är en stiglucka i granit som fungerar väl som pendang till kyrkobyggnaden och håller samman de två delarna. Området har till stor del bevarats sedan tillkomsten men även här har delar av grusgångssystemet samt de fl esta grusbäddar lagts igen till förmån för gräs. Centralt delas området av en björkallé med oxelhäckar som avgränsande element. Denna axialitet är bevarad sedan tillkomsttiden och av ett högt kulturhistoriskt värde. Gravvårdarna hör uteslutande till den låga och breda typ som blev modern under 1930-talet, varav fl era med sina fl yglar visar på en tidigare förekomst av grusbädd. Stadsträdgårdsmästaren i Jönköping Ivar Andersson svarade för ritningarna till utvidgningen från 1971. Den ligger i öster och sluter väl an till delen från 1929. Området är mycket tidstypiskt med långa rader av gravvårdar längs med rygghäckar. En variation frambringas genom olika typer av växtmaterial och mindre rum skapas med träd och buskage. Gravvårdarna är alla moderna, fl era av de yngsta har en fantasifull utformning. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Att tänka på vid förvaltning av kyrkogården - Vårdar med titlar utgör historiska dokument som berättar om yrken och social sammansättning i socknen under gången tid. - Vårdar äldre än 1940 bör bevaras, helst på plats och vårdar av järn skall finnas med på kyrkans inventarieföreteckning. - Vegetationen på utvidgningarna i söder är tidstypisk och har en rumsskapande verkan. - Murar, smidesgrindar, trädkrans och grusgångar är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning och bör bibehållas. |
