Stäng fönster Jönköping kn, BRAHEKYRKOGÅRDEN 1:1 BRAHEKYRKAN
Anläggning - Värdering
| BRAHEKYRKAN | |
| 1/1/08 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A är kyrkogårdens äldsta kvarter och har i viss utsträckning behållit en ålderdomlig prägel genom sina övervägande äldre och glest stående vårdar. I västra hälften har fl era yngre vårdar av vanlig låg typ tillkommit, vilket försvagat karaktären. Det kulturhistoriska värdet är i första hand knutet till enskilda vårdar. Äldsta vården är från 1600-talet och har en koppling till Visingsborgs slott, därmed bär den vittnesbörd om en viktig epok i Visingsös historia. Dess relief är uttryck för en svunnen gravkulturs hantverksmässighet. Detta gäller även för två nyklassicistiska kalkstensvårdar och två för ön en gång typiska smidesvårdar. Det sena 1800-talets industriellt producerade vårdar är dock de som präglar intrycket genom sina resliga former. Titlar på vårdarna förmedlar kunskap om socknens sociala sammansättning i gången tid. Nytillskott i kvarteret bör betraktas restriktivt. Kvarter B och C norr om kyrkan domineras av efterkrigstidens kyrkogårdsideal med låga vårdar i raka rader inom lättskött gräsmatta. Det kulturhistoriska värdet är knutet till en handfull högresta vårdar från 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Framför allt märks fem nyklassicistiska kalkstensvårdar som vittnar om hantverksmässigheten i gravkonsten före industrialismen. En av dessa tillhör prosten Almquist och omges av en grusbädd med smidesstaket. Ytterligare två grusbäddar fi nns i kvarter B och speglar en tidigare vanlig gravkultur på landets kyrkogårdar, genom sin storlek har de ett karaktärsskapande värde. Vårdar med titel speglar socknens övre samhällsskikt i gången tid. Nytillskott bör betraktas restriktivt i anslutning till kyrkan. Kvarter D är ett utpräglat köpegravskvarter från förra sekelskiftet med typiskt välexponerat läge längs kyrkogårdens sidor. Denna karaktär kvarstår trots en omfattande borttagning av grusbäddar. Det kulturhistoriska värdet är knutet till det sammanhållna vårdbeståndet från 1900-talets första decennier. Detta speglar den tidens individualistiska gravkultur och besitter i några fall rent konstnärliga kvaliteter. De få bevarade grusbäddarna är vittnesbörd om kyrkogårdens ursprungliga karaktär. Vårdar med titlar är värdefulla genom det de berättar om socknens sociala sammansättning och näringar i gången tid. Kvarter E är ett renodlat barngravkvarter med enhetliga små liggande hällar, vilket är ganska ovanligt i länet. Kvarterets västra hälft är ännu outnyttjad. Kvarter F har i hög grad bevarat sin karaktär av allmän linje med glest stående vårdar från 1893–1936, endast i väster har kronologin rubbats genom nya gravrader. Allmänna linjen ger en bild av den lilla människan i samhället, en bild som ofta raderats bort från länets kyrkogårdar; därför har kvarteret som helhet ett högt kulturhistoriskt värde. Det är av vikt att de äldre vårdarna bevaras på plats. Nytillskott bör betraktas restriktivt. Kvarter G speglar gravvårdarnas förändring under 1900-talet från statusladdade obelisker och bautastenar till låga och enkla vårdar som betonar kollektivet framför individen. Den senaste vårdtypen dominerar helt kvarteret och är en vanlig syn på svenska kyrkogårdar. Det kulturhistoriska värdet är kopplat till enskilda äldre vårdar och vårdar med titel. kyrkogården som helhet Brahekyrkogården, ursprungligen Ströja kyrkogård, har rötter i 1000-talet. Detta indikeras av fragment från ett förromanskt gravmonument, en s.k. Eskilstunakista. Därmed är kyrkogården äldre än den romanska sockenkyrkan. Nya arkeologiska rön visar på att platsen har ett förfl utet som stormannasäte under yngre järnålder. Visingsö spelade en central roll i Götaland även under tidig medeltid som kungasäte och under stormaktstiden som mittpunkt i Braheättens grevskap. Hela ön är klassad som riksintresse för kulturmiljövården. Den sammanhållna kyrkomiljön kring den av grevarna på 1600-talet omgestaltade kyrkan uppvisar såväl f.d. sockenstuga som kyrkstall och murat arkiv. Ett välanpassat bårhus från 1947 är ritat av kyrkans restaurator, stadsarkitekt Göran Pauli. Stämningsskapande värden tillförs av gamla ädelträd som lönn och ek. Kyrkogården består av två delar, en ursprunglig kring kyrkan och en ny från sent 1800-tal väster därom med en väg emellan. Gamla kyrkogården omges av kallmurar med putsade grindstolpar av ovanlig åttkantig form. Ett par grusgångar leder fram till kyrkans portar. Nya kyrkogården omges av ett ursprungligt gjutjärnsstaket från Åminne bruk. Längs vägen växer en rad av lönnar. Systemet av rätvinkliga grusgångar är bevarat intakt. Brahekyrkan ligger mitt på gamla kyrkogården och delar dess rektangulära form i två delar, en sydlig och en nordlig. Det södra kvarteret (A) har kvar en något ålderdomlig karaktär genom sitt bestånd av sekelgamla, i gräsmattan glest stående vårdar. Endast i väster fi nns en sammanhållen struktur av gravrader med huvudsakligen yngre vårdar. Norra kvarteren (B och C) domineras av efterkrigstidens låga vårdar i raka rader. En handfull högresta äldre vårdar ger dock ett historiskt djup. I kvarter A fi nns kyrkogårdens äldsta vård, huggen i kalksten vid 1600-talets slut över någon med ställning på Visingsborgs slott, den enda vården med koppling till grevskapet på kyrkogården. Två originella smidesvårdar är av en typ som troligen varit kännetecknande för ön. Tillsammans med sju nyklassicistiska kalkstensvårdar (fem i B) representerar de den hantverksmässiga gravkonsten före industrialismen. Den ena av dessa är en kyrkoherdegrav med grusbädd och smidesstaket. Ytterligare fyra grusbäddar fi nns på gamla kyrkogården och har ett karaktärsskapande värde. Nya kyrkogården har en strikt uppbyggnad som kontrasterar mot den gamla. Den ursprungliga indelningen med enskilda och allmänna gravar är ännu klart avläsbar, men karaktären har försvagats till följd av efterkrigstidens avlägsnande av fl ertalet grusbäddar till förmån för lättskötta gräsytor. Endast 15 grusbäddar fi nns bevarade och vittnar om en gången tids kyrkogårdsideal. Längs kyrkogårdens sidor är köpegravarna på sedvanligt vis exponerade. Det rör sig nästan uteslutande om vårdar från 1900-talets förra hälft, varav fl era är påkostade. Kyrkogårdens östra hälft upptas av en tämligen sammanhållen allmän linje från 1893–1936 med glest stående vårdar samt ett endast till hälften nyttjat kvarter med barngravar i form av små liggande hällar. Den allmänna linjen har naggats i västra delen av nya gravrader, men kvarstår i övrigt intakt, vilket idag är ovanligt på länets kyrkogårdar. En bevarad allmän linje speglar den lilla människan i samhället till skillnad från de stora monumenten. En vittrad trävård står ännu kvar i linjen och utgör idag den enda överlevande spillran av ett tidigare förhärskande gravskick. Kyrkogårdens nordvästra hälft domineras av mellan- och efterkrigstidens låga, enhetliga gravvårdar som står för det kollektivt färgade ideal som kan betraktas på de fl esta av landets kyrkogårdar. I kyrkogårdens sydvästra hörn står en klockstapel från 1600-talet och invid denna är en häckinramad minneslund från 1992 som representerar vår samtids nya gravseder. Brahekyrkogårdens kulturhistoriska värden är kopplade till sammanhållna områden som gamla kyrkogårdens ålderdomliga södra kvarter, nya kyrkogårdens allmänna linje och köpegravskvarter samt till enskilda äldre vårdar och vårdar med titel. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. Vårdar med titel ger en bild av socknens sociala sammansättning och näringsfång i gången tid. Flera titlar har maritim anknytning och speglar Vättersjöfarten. Ett tiotal vårdar med referens till Svenska missionsförbundets sångbok vittnar om en stark frikyrklighet under 1900-talets förra hälft. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Brahekyrkogården ingår i en sammanhållen kyrkomiljö med platskontinuitet från förkristen tid. Vid grävningsarbeten på gamla kyrkogården kan fornlämningar komma att beröras. - Brahekyrkogården ingår i ett område klassat som riksintresse för kulturmiljövården. - Kallmurar, grindstolpar, gjutjärnsstaket, grusgångar och trädrader är väsentliga delar av kyrkogårdens gestaltning. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats liksom grusbäddar och inhägnader. Vårdar äldre än 1850, samt i smide och trä, skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Nytillskott bör betraktas restriktivt i gamla kyrkogårdens södra kvarter och i närheten av kyrkan. Detta gäller även för allmänna linjen på nya kyrkogården. |
