Stäng fönster Nässjö kn, SANDSJÖ 2:2 NORRA SANDSJÖ KYRKA
Anläggning - Värdering
| NORRA SANDSJÖ KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A, D, G och Y Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter A, D och G har rester av det tidiga 1900-talets struktur med familjegravar längs gångarna och allmänna linjen inne i kvarteren. Ursprungskaraktären är försvagad genom borttagandet av grusbäddar och häckinramningar, en vanlig utveckling på länets kyrkogårdar med förfl ackning som följd. Strukturen är dock ännu tydlig i A och D med till stor del bevarat gravvårdsbestånd från främst 1930- och 40-talen, medan fl era sentida gravar tillkommit i G. Familjegravarnas vårdar har den låga profi l som blev vanlig under mellankrigstiden, de titlar som förekommer berättar om yrkesroller i det tidiga 1900-talets Norra Sandsjö och stationssamhället Bodafors. Allmänna linjens småskaliga, kronologiskt stående vårdar berättar om det ståndssamhälle som då ännu levde kvar. Sammanhängande linjegravsområden är idag en sällsynthet på länets kyrkogårdar. Man bör inom A och D söka bibehålla befi ntligt äldre gravvårdsbestånd och anpassa nya vårdar till befi ntliga så att strukturen ej rubbas. Kvarter Y längs kyrkogårdsmuren är ett köpegravskvarter med enstaka äldre högresta vårdar som ger dynamik och historiskt djup. Kvarter B, C, E, F, H och I Östra delen av 1917 års utvidgning har en homogen karaktär med nord-sydliga rader av låga vårdar från framförallt 1940- och 50-talen. Inslaget av senare vårdar är störst i kvarteren C, F och I. De äldre kvarteren B, E och H har tidigare varit utpräglade grusgravskvarter med häckinramade familjegravar. Denna karaktär är idag försvunnen till förmån för lättskötta gräsytor och endast vårdarna kvarstår. Denna förfl ackande utveckling har varit regel på majoriteten av länets kyrkogårdar. Endast en grusgrav har bevarats, vilken därmed har intresse som pedagogiskt exempel. Det kulturhistoriska värdet ligger idag främst i den övergripande strukturen och enskilda vårdar med konstnärliga kvaliteter. Värdefulla är även vårdar med titlar. Dessa berättar om yrken med koppling till Bodafors som stationssamhälle och centrum för möbelindustri. Kvarter J Kvarter J är ett utpräglat köpegravskvarter från tidigt 1900-tal med stor andel bevarade vårdar från denna tid. Den ursprungliga karaktären med genomgående grusad yta på gravarna fi nns idag bara rester kvar av, främst längs gången i öster. Borttagandet av grus och gravramar till förmån för lättskötta gräsytor har varit en vanlig utveckling på länets kyrkogårdar, ofta med förfl ackning som resultat. De grusgravar som kvarstår fyller en pedagogisk funktion genom det de berättar om tidigare gravskick. En stor del av vårdbeståndet besitter höga kulturhistoriska värden genom ålder, konstnärliga kvaliteter eller titel. Några gravar är påkostade, däribland en kyrkoherde- och riksdagsmannagrav. Detta visar på kvarterets höga status. Titlarna berättar om yrkesroller och poster med koppling till såväl det gamla sockencentrat som stationssamhället Bodafors. En trädrad minner om kyrkogårdens tidigare utsträckning. Kvarter K, L, N och O Kvarter K, L, N och O har ett förfl utet som allmän linje med grusade familjegravar mot kyrkogårdens huvudgångar norr och väster om området. Av denna karaktär återstår idag endast spillror. Dagens prägel är typiskt efterkrigstida med låga, övervägande sentida vårdar i sammanhängande gräsytor. Detta är en vanlig företeelse på länets kyrkogårdar. Det kulturhistoriska värdet ligger i enskilda vårdar med hög ålder eller titel. Kvarter M Kvarter M är ett utpräglat köpegravskvarter från förra sekelskiftet. Den ursprungliga karaktären med grusbäddar och olika inramningar är nu i det närmaste borta och ersatt med en gräsmatta. Detta är ett vanligt förhållande på länets kyrkogårdar, vilket försvagat helhetsintrycket. Vårdarna står dock i stor utsträckning kvar med sina högresta former. Fyra gravar har kvar sin grusbädd och en femte inhägnas av ett konstrikt smidesstaket. De mest påkostade gravarna återfi nns i anslutning till gången fram mot kyrkporten. De äldre vårdarna besitter höga kulturhistoriska värden och förmedlar såväl konst- som personhistoria. Kvarter P Kvarter P är kyrkogårdens mest statusladdade kvarter, väl exponerat i anslutning till kyrkporten. Intrycket domineras av påkostade gravar från förra sekelskiftet över främst medlemmar av kyrkoherdesläkten Chrysander, den befryndade adelsätten von Porat och andra innehavare av det gamla säteriet Prinsnäs. Två gravar har bevarad grusbädd, den ena med ett gjutjärnsstaket. Nämnda gravar besitter höga kulturhistoriska värden och har en avgörande betydelse för det dynamiska intrycket av kvarteren i anslutning till kyrkan. Kvarter R och S med asklund Kvarter R utgör kyrkogårdens äldsta kvarter. Gravvårdsbeståndet från 1900-talets förra hälft är kännetecknande för ett utpräglat köpegravskvarter genom sina påkostade former. Det välexponerade läget vid kyrkans södra sida har haft hög status. Ett par gravar är särskilt iögonenfallande genom sina stora vårdar och grusbäddar med inramning. Dessa är de enskilda gravar som betyder mest för intrycket. Den ena tillhör grundaren av Bodafors Möbelfabriks AB och fl era andra vårdar kan genom titlar knytas till den för orten så betydelsefulla möbelindustrin. Många av de enskilda gravarna inom kvarteret besitter därmed höga kulturhistoriska värden. Detta gäller även den karaktäristiskt ensamliggande kyrkoherdegraven i kvarter S öster om koret. Den handfull grusbäddar som kvarstår ger en bild av hur tidigare stora delar kyrkogården tedde sig. Den museala vårdsamlingen vid vapenhuset med en sannolikt medeltida häll samt handhuggna och smidda vårdar från 1700-talet besitter höga värden, bl.a. genom att de representerar den lokala gravkonstframställningen innan industrialismen. kyrkogården som helhet Norra Sandsjö kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Den ingår i en sammanhållen kyrkomiljö med prästgård och sockenmagasin. Kyrkogårdens äldsta del är den södra med kyrka och klockstapel, kvarter R och S. Åt norr och väster är denna del utvidgad 1860 respektive 1891 med kvarter K – P. Kyrkogårdens yta blev fördubblad genom den utvidgning som tillkom 1917, föranledd av stationssamhället Bodafors’ kraftiga expansion. Denna del, kvarter A – J och Y sträcker sig huvudsakligen åt norr. Hela kyrkogården omgärdas av kallmurar och trädkrans, bitvis från 1800-talet. Detta förlänar bilden av en traditionell landsbygdskyrkogård. De påkostade entréerna med smidesgrindar och putsade, huvtäckta stolpar utgör viktiga komponenter. Någon markerad övergång mellan kyrkogårdens gamla och nya del fi nns inte, med undantag för en bibehållen trädrad i väster. Ett nät av grusgångar binder samman kyrkogården, de två nord-sydliga axlarna kantas av lövträdsalléer. Detta i kombination med den strama rätvinkliga kvartersindelningen på större delen av kyrkogården är kvar från utvidgningen 1917. Kvarteren från 1917 har åtminstone i sin västra del haft en tydlig struktur med enskilda köpegravar längs gångarna och allmän linje inne i kvarteren. Denna uppdelning är ännu klart avläsbar i kvarter A och D genom att fl ertalet vårdar står kvar. Detta är värdefullt som spegling av det ståndssamhälle som levde kvar till 1900-talets mitt. Allmänna linjen är ofta en negligerad del av kyrkogårdarnas historia. 1917 års utvidgnings mellersta och östra kvarter består av raka rader med gravar från främst 1930-, 40- och 50-talen. Dessa, som ofta är familjegravar, har genomgående den låga profi l som blev vanlig vid tiden. På sitt sätt är de ett uttryck för ståndssamhällets förestående avveckling. De välexponerade kvarteren närmast kyrkan, J, M, P och R är utpräglade köpegravsområden med en stor andel vårdar från 1800-talets andra hälft och 1900-talets första. Dessa är inte sällan högresta och ger i en del fall ett mycket monumentalt intryck. Några vårdar har rent individuell utformning med konstnärliga kvaliteter. I nämnda kvarter återfi nns fl era kyrkoherdar, godsägare och fabriksägare, vilket visar på områdets höga status. Ytan öster om kyrkan, kvarter S, har varit förbehållen en kyrkoherdegrav med solitär sten, men har i sen tid även kommit att rymma ett med kyrkan harmonierande bårhus och en asklund. Norr om kyrkan kan rester av en äldre allmän linje skönjas, men karaktären på dessa kvarter är dock idag rent efterkrigstida med låga, sentida vårdar. Ännu kring 1950 hade alla köpegravar grusbädd och inramning med stenram eller häck. Dessa är idag nästan helt bortrationaliserade från kyrkogården och fi nns bara kvar på enstaka gravar, där deras vidmakthållande är viktigt ur pedagogiskt hänseende. En grav omges av ett gjutjärnsstaket och en annan av ett smidesstaket. Vidare fi nns två exempel med stenpollare och kätting respektive kopparrör. Sådana gravar har höga karaktärsskapande värden. Grusgravskicket präglade under en stor del av 1900-talet länets kyrkogårdar, men fi nns idag endast kvar i begränsad omfattning. Som regel har övergången till gräsytor på gamla köpegravskvarter lett till en förfl ackning av kyrkogårdarna. Person- och lokalhistoriskt värde fi nns i de många vårdar som bär titel. Dessa berättar om såväl det gamla allmogesamhällets olika yrkesroller och positioner som framväxten av Bodafors som stationssamhälle och centrum för möbelindustri. Flera borttagna vårdar ligger på östra kyrkogårdsmuren, bland dessa fi nns åtskilliga med kulturhistoriskt värde genom exempelvis titel eller ålder. Vid vapenhuset har ett antal äldre vårdar från främst 1700-talet samlats, liksom vad som troligen är en medeltida gravhäll. Dessa är värdefulla bl.a. genom den kunskap de ger om den hantverksmässiga lokala gravkonsten innan industrialismen. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Kyrkogården ingår i en kyrkomiljö klassad som riksintresse för kulturmiljövården. - Kallmurar, putsade grindstolpar, smidesgrindar, trädkrans, alléer och grusgångar är viktiga delar av kyrkogårdens formgivning. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats, tillsammans med eventuellt arrangemang som grusbädd, stenram eller järnstaket. Vårdar äldre än 1850 liksom järnkors skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Strukturen i kvarter A och D med enskilda och allmänna gravar bör vidmakthållas. |
