Stäng fönster Norrköping kn, BACKA 3:1 SKÄRKINDS GAMLA KYRKA
Anläggning - Värdering
| SKÄRKINDS KYRKOGÅRD, SKÄRKINDS GAMLA KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Skärkinds gravkapell, kyrkogård, murar, trädkrans och ålderdomliga gravvårdar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gravkapell som ligger på den äldre kyrkogården är en del av den äldsta kyrkan i Skärkind. Den äldsta kända stenkyrkan i Skärkind uppfördes sannolikt under äldre medeltid men dess ursprungliga planform är inte känd. När en ny kyrkobyggnad uppfördes revs den gamla kyrkan med undantag av koret som bevarades som gravkapell. Kyrkogårdsmuren har ett mycket högt kulturhistoriskt värde vilket förstärks av de bevarade bindringarna för hästar i muren. De två grindarna har ett högt värde. Träden i trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna framför allt under 1800- talet. De mer påkostade gravarna visar på en indelning av kyrkogården som har varit mycket vanlig åtminstone sedan andra delen av 1800-talet, då de mer påkostade gravarna placerades invid kyrkogårdsmuren eller i kvarterens ytterkanter. Det finns ett fåtal gravar som omgärdas av stenram och som har kvar sin äldre grustäckning. Två gravanläggningar omgärdas även av järnstaket. Det är en mer påkostad form av omgärdning. Ingen grav på Skärkinds kyrkogård omgärdas med häckar av tuja eller buxbom, något som tidigare har varit vanligt på kyrkogårdar, liksom stenramar. Omgärdningar med stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet. Grustäckta gravar var tidigare mycket vanliga men från mitten av 1900-talet har de i större utsträckning lagts om till gräsgravar, främst för att underlätta skötseln. Enskilda gravvårdar har ett mycket högt kulturhistoriskt intresse. Utöver de ovan nämnda med grustäckning och omgärdning finns andra aspekter att ta hänsyn till. En gravvård kan exempelvis vara ålderdomlig, äga ett person- eller lokalhistoriskt intresse eller vara av en speciell sort eller ha ett stort värde tack vare sitt hantverksmässiga utförande. Till de ålderdomliga gravvårdarna hör gravvården i kalksten från 1620. Den står utmed den västra muren. Under senare tid har den fått ett tak som skydd. Vidare finns det flera äldre vårdar från främst 1800-tal. Ett kalkstenskors är helt oläsligt men kan vara från 1700-talet. Det finns flera olika ålderdomliga gravvårdar som exempelvis olika typer av kors. En gravvård liknar i sitt utförande en runsten med runliknande text i drakslinga. Titlar på gravvårdar säger mycket om bland annat en trakts näringsliv och berättar vilka yrken och samhällsgrupper som levt och verkat i en bygd. Här på Skärkinds kyrkogård finns ett flertal olika titlar. De vanligaste är Lantbrukaren och Hemmansägaren, något som är vanligt för en landsortskyrkogård. Det finns också kyrkliga titlar så som Kyrkoherden, Kontraktsprost, Kyrkvärd, Comministern, Kungl. Hofpredikant, Kyrkovaktmästare, Orgelnisten. Vidare finns det militära yrkestitlar som Överstelöjtnant, F. Furiren, F. Grenadjären. De gårdsnamn etc. som förekommer är bl.a. Vesterby, Stymbla, Skärkind, Kättestad, Hestad, Bäckeby, Lunnebjörke. Kvarter 7 och 8 ligger på den utvidgade delen söder om kyrkan. De tillkom 1985 när kapellet återinvigdes. Då gjordes samtidigt en utökning av kyrkogården. Gravkapellet hade under lång tid använts som kapell, men det genomgick vid den tiden en omfattande renovering. På nya kyrkogården finns förutom i minneslunden och omgärdningen rygghäckar planterade längs de tänkta gravplatserna I minneslunden finns flera äldre kors i järnsmide uppställda. Dessa har enligt skylten intill hittats på kyrkvinden. Dessa har liksom övriga upptagna kulturintressanta gravvårdar ett högt kulturhistoriskt värde. Listan på bevarandevärda gravvårdar för Skärkind ska dock ses som ett exempel. För helhetens skull är det önskvärt att även liknande gravvårdar bevaras. Exempelvis finns från tiden vid sekelskiftet 1800/1900 högresta gravvårdar i granit. De har alla ett kulturhistoriskt intresse då de minner om den tiden. I främst kvarter 2 finns spår av det äldre linjegravssystemet. Systemet med linjegravar växte fram i slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar eller andra familjmedlemmar att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon ”statusskillnad” men under 1800- talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet vårdar togs bort. Det är av vikt att bevara linjevårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter 1 Kulturhistorisk bedömning I kvarter 1 finns flera kulturhistoriskt intressanta gravvårdar. Det finns en tradition på länets kyrkogårdar sedan 1800-talet att placera större, mer påkostade familjegravar runt kyrkogårdens ytterkanter och i ytterkanterna runt kvarter inne på kyrkogården. Denna tradition följs här på Skärkind då det längs yttermuren finns flera större gravvårdar. Ett par av dessa är större gravanläggningar med stenram och grus. Två av dem har även omgärdning av järnstaket vilket är en mer påkostad form av omgärdning. Det finns flera gravvårdar som har någon titel, vilket är intressant ur kulturhistoriskt synvinkel. Det finns exempelvis titlar som Hemmansegaren, Enkan, Kungl. Hofpredikant, Häradsdomare, Överstelöjtnant. Den äldsta gravvården på Skärkinds kyrkogård, förutom de båda runstenarna, är en vård i kalksten från 1620. Den har under senare tid försetts med ett tak av korrigerad plåt som skydd. Det finns flera äldre vårdar från andra halvan av 1800-talet som dessvärre vittrat sönder mycket, ofta angripna av lav och mossa. Kvarteret omgärdas liksom kyrkogården i övrigt av en trädkrans. De minner om en äldre tradition med ett parkideal som råder på kyrkogårdarna. Detta ideal uppkom vid slutet av 1700-talet då kyrkogårdarna skulle få en parkliknande karaktär. Detta har sedan levt kvar och utvecklats. Kvarter 2 Kulturhistorisk bedömning Kvarteret har troligen tidigare varit avsett för linjegravar. När detta gravskick blev omodernt och helt upphörde 1964 togs troligtvis här liksom på så många andra kyrkogårdar i länet dessa gravvårdar bort. De ersattes istället av moderna vårdar från 1950 och 60-talen. Dessa gravvårdar har ännu inte så stort kulturhistoriskt intresse förutom enstaka med en särskild utformning eller de som har någon form av titel. Titlar var tidigare mer vanligt men förekommer även på gravvårdar från vår tid. Det finns tre i kvarteret som har titeln Lantbrukaren, en vanlig titel för landsortskyrkogårdar. Övriga titlar är Kusken, F.d. Banvakten och F.d. Furiren. Kvarter 3 och 4 Kulturhistorisk bedömning Det största kulturhistoriska värdet ligger dessa kvarters struktur med den strikta karaktären som rygghäckarna bidrar till. Det är sannolikt att det tidigare funnits linjegravar i denna del av kyrkogården. När systemet med denna gravform upphörde togs dessa vårdar bort i stor utsträckning. Därför är det stora flertalet gravvårdar i dessa kvarter från senare tid. Enstaka av dem har ett kulturhistoriskt värde ändå, till stor del tack vare förekomsten av titlar. Dessa är intressanta i och med att de ger information om vilka yrken och samhällsgrupper som funnits på orten. Exempel på yrkestitlar som förekommer här i kvarter 3 och 4 är exempelvis Lantbrukare, Kyrkoherden, Häradsdomare, Sjökaptenen, F.d. Grenadjären m.m. Kvarter 5 och 6 Kulturhistorisk bedömning I dessa två kvarter finns stort antal höga smala vårdar från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. De flesta av dessa är försedda med titlar och gårdsnamn. De allra vanligaste titlarna är Lantbrukare och Hemmansägare. Andra exempel är Direktören, Godsägaren, Nämndemannen, Riksdagsmannen, Häradsdomare, Röda Korssystern, Sjuksköterskan. En större stenramsgrav finns bevarad vid huvudgången. Rygghäcken runt kvarter 5 hjälper till att ge kvarteret en tydlig struktur. Viktig ur den rumsliga aspekten är även den korta sträckan med rygghäck i kv. 6 längs huvudgången. Kvarter 7-8 Kulturhistorisk bedömning Eftersom området ännu är så nytt och inga gravvårdar finns är de kulturhistoriska värdena inte så stora. Ur den rumsliga aspekten utgör den strikta karaktären med rygghäckarna ett visst värde. Minneslundar är en så pass ung företeelse att det är svårt att i nuläget se vilket kulturhistoriskt värde de har. |
