Stäng fönster Botkyrka kn, GRÖDINGE KYRKA 1:1 GRÖDINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| GRÖDINGE KYRKA | |
| 9/25/06 |
| Motivering |
|---|
|
Landskapet kring Grödinge kyrka hade länge karaktär av skärgård. Arkeologiska undersökningar visar dock att bygden kring Grödinge kyrkby har varit bebodd sedan stenåldern och Grödinge är rikt på arkeologiska fynd. Utefter en ca sex km lång och tre km bred sträcka från Viad till Grödinge kyrka finns inte mindre än 1800 registrerade gravar. I takt med landhöjningen har vattnet dragit sig tillbaka och havsvikarna omvandlats till bördig jordbruksmark. I det kuperade landskapet ligger kyrkan numera på en höjd men den uppfördes ursprungligen på en udde vid en havsvik. Möjligtvis redan på 1000-talet fanns en enklare träkyrka på platsen och någon gång på 1100-talet byggdes den första stenkyrkan. Den första kyrkobyggnaden av sten utgjordes av ett mindre rektangulärt långhus med smalare kor i öster samt torn i väst. Tornet som hade karaktär av förvarstorn var då lika brett som långhuset, det saknade yttre dörr och fönsteröppningar samt var uppfört med sluttande murar uppåt. Under början av 1300-talet revs större delen av denna byggnad, med undantag av södra muren och tornet. Kyrkan utvidgades då mot norr på bredden samt mot öster på längden. Även vapenhuset i söder tillkom under perioden. Under följande sekel höjdes tornet liksom långhusets tak med ca tre meter och kyrkorummet välvdes med sina tidstypiska ribbvalv. Samtidigt uppfördes sakristian mot norra sidan. På 1700-talet höjdes tornet ytterligare två meter och försågs därefter med sin tidstypiska krönlist och huv; samtidigt öppnades en portal i tornets västra mur. Nuvarande portal som är anlagd i långhusets axel tillkom på 1790-talet. Under århundraden genomgick långhusets fönsteröppningar ett flertal förändringar. Vid restaureringen 1982 upptäcktes under korgolvet två stora gravvalv tillhörande släkter vars vapen finns på kyrkans väggar. Kyrkan har en komplicerad byggnadshistorik med flera om- och tillbyggnader var och en representativ för sin period. Byggnadsutvecklingen och de byggnadstekniska förändringarna har stora likheter med Salems kyrka. Av den äldsta stenkyrkan består murverken i nedre delen av tornhuset samt i den västra delen av södra långmuren. Karakteristiskt för byggnaden är det förskjutna tornet, i förhållande till långhusets längdaxel. Nuvarande kyrka är till största delen en sen medeltida skapelse präglad av 1300-talets omfattande förnyelse och 1400-talets valvslagning samt tillbyggnation med sakristia. Den högmedeltida karaktären förändrades något på 1700-talet då tornet höjdes och därefter kröntes med sin tidstypiska huv med lanternin. Samtidigt skapades även tornets västra portal. Invändigt präglas kyrkorummet, som har få fönster, av de välvda travéerna med väggpelare och av den raka koravslutningen med sitt murade altare. Även vapenhuset och sakristian är välvda. Förbindelsen mellan tornet och kyrkorummet utmärker sig med sitt trävalv. Predikstolen från 1600-talet är en av de äldsta i landskapet. Den slutna bänkinredningen från 1790-talet är sällsynt på grund av sin ålder. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkomiljöns lantliga karaktär och karakteristiska läge i utkanten av dalgången och intill den uråldriga landsvägen - Äldre murverk från 1100-talet, som härrör från den äldsta stenbyggnaden samt spåren på vinden av äldre takkonstruktioner och öppningar - Den märkliga trappuppgången till tornet, inbyggd i en pelare - Kyrkans dominerande senmedeltida karaktär som är representativ för flera samti-da sörmländska församlingskyrkor - Den äldre slutna bänkinredningen från 1792 - Predikstolens korg; ett Stockholmsarbete som dateras till omkring 1600 och är en av de äldsta bevarade i landskapet. Ljudtaket dateras till 1688 - De många begravningsminnena från stormaktstiden som härrör från bygdens inflytelserika släkter |
