Stäng fönster Norrköping kn, KVARSEBO 5:2 KVARSEBO KYRKA
Anläggning - Värdering
| KVARSEBO KYRKA, KVARSEBO KYRKOGÅRD | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Kvarsebo kyrka och kyrkogård med dess grindar, mur och trädkrans är en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Muren med dess variation i höjd och stenläggning har höga kulturhistoriska värden. Höga träd inne på kyrkogårdarna minner om ett äldre parkideal som vuxit fram sedan slutet av 1700-talet. Ett högt kulturhistoriskt värde finns i flera enskilda gravvårdar. Det kan bl. a. bero på ålderdomlighet, att de är tidstypiska, konstnärlig utformning eller lokal- och personhistoriskt intresse. Det sistnämnda framgår bl. a. av olika titlar som är angivna på gravvårdarna. Fiske och sjöfart har historiskt sett varit huvudnäringar för Kvarsebo socken. Fram till 1990-talet tillverkades den s.k. Kvarseboekan, ritad av Melker Forsberg 1940-talet, i ett litet båtbyggeri på orten. En Kvarseboeka levererades på 1960-talet till Harpsund och blev medialt välbekant som ”Harpsundsekan”. Det är kulturhistoriskt värdefullt att sjöns betydelse för Kvarsebo socken kommer till uttryck i titlar som sjökapten, båtbyggare, fiskare m.m. Som exempel kan nämnas sjömannen Edvin Modighs vård från 1921 och båtbyggaren Hugo Anderssons mycket speciella vård från 1994. På kyrkogården är det också relativt vanligt att gravvårdar utan titlel försetts med symboler som anknyter till sjöfart, till exempel båtar eller ankare. De få gravomgärdningar och grusgravar som är bevarade har ett högt kulturhistoriskt värde då det tidigare har varit vanligt med omgärdade grusgravar. På Kvarsebo kyrkogård har gravplatser med denna utformning varit vanliga vilket kan ses på äldre fotografier. Idag återstår endast sex gravplatser med stenram som delvis är överväxta. Endast en av dessa gravar har fortfarande sin äldre grusläggning kvar. På den nedre kyrkogården har det funnits ensamgravar eller den s.k. ”allmänna linjen”. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så vis kunde äkta makar och andra familjemedlemmar få sina viloplatser långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet linjevårdar togs bort på länets kyrkogårdar. Det är av vikt att de kvarvarande linjevårdarna bevaras. Här på Kvarsebo kyrkogård finns enstaka gravvårdar finns kvar och visar på det tidigare brukliga sättet att avsätta delar av en kyrkogård till ”allmän linje”. De tre enkla träkors som finns kvar, ett på den övre kyrkogården och två på den nedre, har ett högt kulturhistoriskt värde. Denna typ av vård har tidigare varit mycket vanlig i länet. |
