Stäng fönster Söderköping kn, SKÄLLVIK 3:1 SKÄLLVIKS KYRKA
Anläggning - Värdering
| SKÄLLVIKS KYRKA, SKÄLLVIKS KYRKOGÅRD | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Kulturhistorisk bedömning Skällviks kyrka och kyrkogård med dess klockstapel, grindar, mur, bisättningsrum och trädkrans är en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkogården har sedan medeltid vuxit fram kring den medeltida kyrkan, som spelade en central roll under den tid Stegeborgs fästning och slott var kunglig bostad. På häradsekonomiska kartan 1868-1877 markeras den kvadratiska kyrkogården tydligt med en symbol för kyrkan i kyrkogårdens nordvästra hörn. Studier av äldre fotografier visar att under 1930-talet var stora delar av kyrkogården sand/grusbelagd och gravarna omgärdade av låga häckar (buxbom). Kyrkogården hade också en stor mängd träkors och gravvårdar i trä. 1967/1968 utvidgades kyrkogården åt väster. Klockstapeln från 1754 har ett mycket högt kulturhistoriskt och miljöskapande värde. Klockstaplar av trä fanns fram till andra delen av 1700-talet på många av länets kyrkogårdar. Men bland annat på grund av en kunglig förordning revs de flesta med tiden. Anordningen i form av långa järnrör på stenpollare för att binda hästar vid står visserligen utanför själva kyrkogården men tas med i denna bedömning och har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Bisättningsrummet är ritat av arkitekten och professorn Erik Lundberg samt arkitekt Uno Söderberg. Erik Lundberg var ledande när det gällde restaureringar och förändringar i kyrkor vid mitten av 1900-talet. Han genomförde även en omfattande restaurering av kyrkan i Skällvik och lämnade förslag till utvidgning av kyrkogården. Det förslaget låg sedan till grund för kyrkogårdens utvidgning på 1960-talet. Sammantaget gör detta att bisättningsrummet och bevarade delar av utvidgningens utformning har ett gestaltningsmässigt värde. Träden i trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna framförallt under 1800-talet. Men den planerade vegetationen på kyrkogårdarna var kanske i första hand en hälso- och hygienaspekt. Idag är den en viktig del av kyrkogårdens formspråk och karaktär. De träd som idag står inne på kyrkogården, mellan den äldre och yngre kyrkogården, markerar kyrkogårdens äldre utsträckning och har därför ett extra historiskt värde. Idag är rygghäckarna, främst i kvarter A och B, karaktärsskapande för kyrkogården. Även de rikt dekorerade järnsmidesgrindarna från 1800-talet har ett stort kulturhistoriskt och miljöskapande värde. Liknande grindar finns även på Sankt Anna kyrkogård. Detsamma gäller grusgångarna och de olika murarna och omgärdningarna, som är väsentliga för att man skall kunna se strukturen mellan de olika kvarteren och kyrkogårdens utvidgningar. På kyrkogården är till viss del den äldre strukturen som uppstod senast under andra delen av 1800-talet väl bevarad. Den innebär att mer påkostade ”köpegravar” förlades invid kyrkogårdsmuren och i kvarterens ytterkanter. På Skällviks kyrkogård är köpegravarna främst placerade öster om kyrkan. Inne i kvarteren fanns de enklare linjegravarna. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. På Skällviks kyrkogård finns flertalet gravvårdar kvar från den så kallade allmänna linjen i kvarter B och C, där man bitvis kan följa gravläggningarna från 1917-1957. Det är värdefullt att man kan följa ordningen på gravläggningarna. Enstaka gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bland annat gravvårdar i form av vita träkors. Vita träkors har varit en mycket vanlig typ av gravvård på länets kyrkogårdar. Äldre fotografier och en stor mängd undanplockade träkors visar att även Skällviks kyrkogård har haft en betydande mängd av vita träkors. Stort kulturhistoriskt värde har även de smides- och gjutjärnskors som finns på kyrkogården. De omgärdade gravvårdarna visar på en gravutformning som var mycket vanlig på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet och ca 100 år framåt. Gravstaket i järnsmide och gjutjärn är en tidig form av omgärdning, medan stenramarna mestadels är från 1920-talet och framåt. Enstaka gravvårdar kan även ha ett mycket stort lokalhistoriskt värde bland annat i form av titlar, som säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. På Skällviks kyrkogård finns titlar såsom; greven, åkeriägaren, målarmästaren, gruvarbetaren, hemmansägaren och musikhandlaren. Enstaka titlar anknyter till Skällvik som kustsocken såsom; färjvakten, skepparen och fiskaren. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter A Kulturhistorisk bedömning På kyrkogården är till viss del den äldre strukturen som uppstod senast under andra delen av 1800-talet väl bevarad. Den innebär att mer påkostade ”köpegravar” förlades invid kyrkogårdsmuren och i kvarterens ytterkanter. På Skällviks kyrkogård är köpegravarna främst placerade öster om kyrkan. De omgärdade gravvårdarna visar på en gravutformning som var mycket vanlig på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet och ca 100 år framåt. Gravstaket i järnsmide och gjutjärn är en tidig form av omgärdning, medan stenramarna mestadels är från 1920-talet och framåt. Inne i kvarteren fanns de enklare linjegravarna. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Enstaka gravvårdar kan även ha ett mycket stort lokalhistoriskt värde bland annat i form av titlar, som säger en del om näringsliv och social struktur. I kvarter A finns titlar såsom; hemmansägaren, brukspatronen, greven, musikhandlaren och kyrkovärden. Kvarter B Kulturhistorisk bedömning På kyrkogården är till viss del den äldre strukturen som uppstod senast under andra delen av 1800-talet väl bevarad. Den innebär att mer påkostade ”köpegravar” förlades invid kyrkogårdsmuren och i kvarterens ytterkanter. På Skällviks kyrkogård är köpegravarna främst placerade öster om kyrkan. Inne i kvarteren fanns de enklare linjegravarna. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. På Skällviks kyrkogård finns flertalet gravvårdar kvar från den så kallade allmänna linjen i kvarter B och C, där man bitvis kan följa gravläggningarna från 1917-1957. Det är värdefullt att man kan följa ordningen på gravläggningarna. Enstaka gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bland annat gravvårdarna i form av vita träkors som har varit en mycket vanlig typ av gravvård på länets kyrkogårdar. Äldre fotografier och en stor mängd undanplockade träkors visar att även Skällviks kyrkogård tidigare har haft en betydande mängd av vita träkors. Enstaka gravvårdar kan även ha ett mycket stort lokalhistoriskt värde bland annat i form av titlar, som säger en del om näringsliv och social struktur. I kvarter B finns titlar såsom; hustrun, skolläraren och byggmästaren. Kvarter C Kulturhistorisk bedömning På Skällviks kyrkogård finns flertalet gravvårdar kvar från den så kallade allmänna linjen i kvarter B och C, där man bitvis kan följa gravläggningarna från 1917-1957. Det är värdefullt att man kan följa ordningen på gravläggningarna. Bland gravvårdar med stort eller mycket stort kulturhistoriskt värde kan korsen i smidesjärn nämnas. Enstaka gravvårdar kan även ha ett mycket stort lokalhistoriskt värde bland annat i form av titlar, som säger en del om näringsliv och social struktur. I kvarter C finns titlar såsom; gruvarbetaren, smidesmästaren, stensättaren, nämndemannen och hemmansägaren. Den utvidgade delen Kulturhistorisk bedömning Den relativt enhetliga utformningen av kyrkogårdens utvidgning från 1960-talet är tidstypisk med rygghäckar mellan raka gravrader. Enstaka gravvårdar kan ha ett mycket stort lokalhistoriskt värde bland annat i form av titlar, som säger en del om näringsliv och social struktur. På utvidgningen finns titlar såsom; smidesmästaren, färjvaktaren, fiskaren och lantbrukaren. |
