Stäng fönster Ängelholm kn, HJÄRNARP 7:1 HJÄRNARPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Hjärnarps kyrka, HJÄRNARPS KYRKA | |
| 11/14/16 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Hjärnarps kyrkoanläggning Hjärnarps by delas av motorvägen. Kyrkan ligger på ena sidan av vägen och nyare delen av byn på andra sidan. Kyrkoanläggningen omges av jordbruksmark med gårdar västerut, söderut ligger församlingshem från 1970-tal och expedition. Kyrkan ligger intill gamla landsvägen och norrut längs den ligger enfamiljshus av blandade åldrar och en industri. Den före detta prästgården utan direkt kontakt med kyrkan ligger en bit nordöst om kyrkan. Kyrkogården har tre olika delar. Äldre delen runt kyrkan karaktäriseras dels av sena 1800-talets indelning med buxbom och singel runt gravarna blandat med gravstenar placerade i gräs. Det upplevs splittrat. Den östra nyare delen karaktäriseras av rygghäckar av idegran. Minneslunden längst i öster är påverkad av ljudet från motorvägen och också utblicken mot motorvägen. Platsen för den nyanlagda askgravplatsen längst i väster på andra sidan landsvägen är bättre vald med utsikt mot hästhagar och mindre ljudutsatt. Murar och trädkransar är viktiga omgärdningar. Kyrkan har en medeltida föregångare som revs när den nya kyrkan byggdes. Kyrkan som invigdes 1844 är ritad av militär och arkitekt Carl Ståhl. Han ritade för Överintendentämbetet ytterligare tre kyrkor. Hjärnarps kyrka är byggd i nyklassicistisk stil. Den består av ett brett långhus med ett smalare torn med lanternin i väster och en smalare lägre sakristia i öster vilket ansluter till den dominerande nyklassicistiska grundtypen. Murarna av gråsten är vitputsade, taken är täckta med kopparplåt, de stora träfönstren sitter i rundbågiga nischer. Fasaden är mestadels slät utan ornament och dekorationer. Kyrkan är typisk för den nyklassicistiska stil som Överintendentämbetet förespråkade som blev mycket vanlig 1760-1860 i övriga Sverige men som i Skåne inte fick en dominerande roll på grund av domkyrkoarkitekt Brunius kritik mot denna stil. Kyrkan är en av de mest klassicistiska i Skåne där man annars ofta byggde enligt Brunius medeltidsideal. Lanternin på kyrktornet är en nyklassicistisk markör. Kyrkans planform är oförändrad medan taklanterninenen är igenbyggd av Wåhlin och takmaterial bytt. Interiört är kyrkorummet en stor, bred, ljus sal med vita väggar som täcks av ett vitt trätunnvalv, en typisk nyklassicistisk funktionell tegnérlada. Golven är täckta med klistrade nålfiltmattor i gångarna vilket är främmande i den nyklassicistiska miljön. Dessa mattor inger ingen sakral stämning. Fokus riktas mot altarfresken på hela östväggen från 1957 av Pär Siegård och utförd av Nils Möller. Fresken och altarpartiet är det mest tongivande och betydelsefulla i kyrkan. Altarpartiet är skickligt marmoreringsmålat. De sex bildberättelserna har varma mjuka färger med stiliserade figurer. Freskens färger samspelar med altarpartiet. Målningen upptar hela väggen och nedre delen är utformad som en mur där sakristiedörrarna är integrerade som portar i muren. Himlens rödbruna färg samspelar med pilastrarna i altarpartiet. Siegård har gjort stora freskmålningar i tre kyrkor på Bjärehalvön. Målningen i Hjärnarp är gjord bara fyra år före den i Förslöv men skiljer sig mycket åt genom sin varmare färgskala i Hjärnarp. Kyrkorummet har flera tidslager med inredning från 1844, 1930-, 1950- och 1960-tal. I övrigt präglas kyrkorummet av renoveringen 1934 med ombyggnad av korväggen, nya slutna bänkar och förmodligen täcktes beklagligt golven då av nålfiltsmatta, förutom i koret. Av inventarier från nybyggnadsåret är kvar predikstol, orgelfasad och altaruppsatsen. Vid en renovering 1966 underbyggdes orgelläktaren med skärmväggar av ekbrädor. Detta är gjort med gedigna material men ändå inte lyckat. Det hänger inte ihop i stil med något i kyrkan. Dessutom blir inträdet i kyrkan diffust då man efter vapenhuset kommer in i ännu ett förrum utan dörrar till kyrkorummet. Bland inventarierna märks en fyrkantig medeltida dopfunt av granit från den gamla kyrkan. För tillfället är dess fot undanställd i ett förråd och funten står på ett metallställ täckt med galon, vilket inte är en lyckad lösning. |
