Stäng fönster Åtvidaberg kn, BORKHULT 3:1 YXNERUMS KYRKA
Anläggning - Värdering
| YXNERUMS KYRKA, YXNERUMS KYRKOGÅRD | |
| 12/1/03 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkan och kyrkogården utgör tillsammans med de f d skolbyggnaderna och klockboden en kulturhistoriskt intressant kyrkomiljö. Kyrkogården: En kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden: En del av murverket i kyrkans östra del härstammar sannolikt från den medeltida kyrkan och utgör en värdefull kunskapskälla om medeltida stenbyggnadsteknik. Kyrkans sedan byggnadstiden föga förändrade exteriör har en något ovanlig form, då långhuset tillkom ca 120 år tidigare än tornet. Exteriören präglas av den ursprungliga nyantika kyrkan från år 1800 och den på 1920-talet tillkomna tornkroppen. Kyrkorummets ursprungliga symmetriska indelning kvarstår till viss del även om interiören i hög grad präglas av de mycket genomgripande omgestaltningarna som genomfördes 1885 och 1926, då bl a den kraftfulla marmoreringen tillkom. Byggnads- och inredningsdetaljer av varierande ålder, som t ex det obehandlade trägolvet, gjutjärnsfönstren, den öppna bänkinredningen, de gustavianska nummertavlorna med tillhörande trappallar bidrar starkt till helhetsintrycket. Orgeln har ett lokalhistoriskt intresse då den uppfördes av en autodidakt orgelbyggare från grannsocknen. Dessutom är bälghuset med trampanordningen intakt. Värt att notera är även att långhuset saknar innanfönster och att tornuret fortfarande dras upp manuellt. Sammanfattning Kyrkans exteriör karakteriseras av de två byggnadsperioderna 1798-1802 och 1926-1928 och den utgör ett välbevarat och intressant exempel på respektive tids byggnadskonst. Det på 1920-talet tillbyggda tornet är, såväl interiört som exteriört, i det närmaste intakt sedan uppförandet och utgör ett välbevarat exempel på 1920-talets arkitektursyn. Kyrkan präglas i hög grad interiört av de förändringar som utfördes 1885 och 1926. Dessa är betydelsefulla inslag i kyrkans byggnadshistoriska utveckling, där den kraftfulla grågröna marmoreringen utgör ett dominerande inslag. Från den medeltida kyrkan kvarstår en del inventarier, däribland dopfunten och krucifixet. Dessa föremål visar på en lång historisk kontinuitet och sambandet med den nu rivna medeltidskyrkan. |
