Stäng fönster Ödeshög kn, HEDA 7:1 HEDA KYRKA
Anläggning - Värdering
| HEDA KYRKOGÅRD, HEDA KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Heda kyrka och kyrkogård med trädkrans, grindar och murar bildar tillsammans med f d skolbyggnader och prästgård en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Trädkransen består av kastanjer och lönnar. Respektive trädslag växer på olika sidor om kyrkogården. Trädkransen visar på det parkideal som började bli vanligt på våra kyrkogårdar mot slutet av 1700-talet och på landsortskyrkogårdarna åtminstone under andra halvan av 1800-talet. Grindarna med bl a elipsformad dekor är av en typ som är relativt vanlig och i huvudsak lika kyrkogårdsgrindarna t ex i Västra Tollstad. Grusgångarna från norra och västra grinden betonar en nord/sydlig respektive väst/östlig axel. Där kyrkogården har lagts om i östra delen och fått en mer strikt karaktär är rygghäckarna en viktig del av denna. Lyktstolparna är troligen ritade av arkitekt Johannes Dahl i Tranås, samma år som han ansvarade för ombyggnad av kyrkan. Detta ger belysningen ett arkitekturhistoriskt värde. På kyrkogårdens norra del finns rester av ett linjegravsystem. Under mer än 150 år, fram till mitten av 1960-talet, hade man s k linjegravar på kyrkogårdarna. Där begravdes de avlidna en och en radvis och åtminstone från mitten av 1800-talet övergick det till att bli en begravningsform för dem som inte kunde eller ville köpa en gravplats. Det är av stor vikt att gravvårdar bevaras, så att det går att avläsa gravsättningarnas ordningsföljd. Framför allt kyrkogårdens sydvästra del och mindre partier av norra delen har mycket höga kulturhistoriska värden när det gäller de mer påkostade familjegravarna, som i allmänhet har utgjorts av grusgravar omgärdade med stenramar och i enstaka fall med en enkel järnprofil eller en häck. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Omgärdning har varit mycket vanligt och inte enbart av de större familjegravarna, utan även kring enkla gravar. Omfattningarna liksom själva gravvårdarna är dock ofta mer påkostade i det förra fallet. Det är 13 huvudsakligen stenramar som bevarats på Heda kyrkogård. Stenramar verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Av fotografiet ovan från 1949 framgår att fler gravar då hade någon typ av omgärdning. En del av familjegravarna på Heda kyrkogård är ovanligt stora för att vara på en landsortskyrkogård. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a ålderdomliga gravvårdar, tidstypiska gravvårdar med speciellt utförande och gravvårdar med lokal- eller personhistoriskt intresse. Antalet ålderdomliga gravvårdar är få. Öster om kyrkan finns en uppställd kalkstensvård från 1762 och på sydvästra delen finns två gravvårdar från 1840-talet. Bland tidstypiska gravvårdar med speciellt utförande märks tre obelisker, ett s k avbrutet livsträd, en avbruten kolonn samt en s k bautasten. Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. Titlar som lantbrukare, hemmansägare och agronom visar att detta är en jordbruksbygd. Andra titlar är bl a lifgrenadjeren och den mer sentida titeln bilskolechef. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kyrkogården saknar kvartersindelning, men har i inventeringen delats in i två delar: norra delen och södra delen. Norra delen, gravnummer 1-381 Kulturhistorisk bedömning Vissa strukturer på kyrkogårdens norra del har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Här finns bl a rester av ett linjegravsystem. Under mer än 150 år, fram till mitten av 1960-talet, hade man s k linjegravar på kyrkogårdar. Där begravdes de avlidna en och en radvis och åtminstone från mitten av 1800-talet övergick det till att bli en begravningsform för dem som inte kunde eller ville köpa en gravplats. Systemet upphörde vid mitten av 1960-talet. Det är av stor vikt att gravvårdar bevaras, så att det går att avläsa gravsättningarnas ordningsföljd. Eventuella linjegravvårdar är här från sent 1910-tal till 1960-talet. De enstaka grusgravarna omgärdade med stenram visar på en vanlig utformning av mer påkostade familjegravar från tidigt 1900-tal. Några av dessa är lagda i en riktning som avviker från de övriga gravarna. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Till de tidstypiska gravvårdarna med speciellt utförande hör en obelisk i svart granit. Titlar på gravvårdar berättar om traktens näringsliv och sociala struktur. Här finns titlar som hemmansägaren, smidesmästaren och grenadieren. Södra delen, gravnummer 382-823 Kulturhistorisk bedömning Framför allt den sydvästra delen har mycket höga kulturhistoriska värden med ålderdomliga gravvårdar och flera gravvårdar som är omgärdade med i första hand stenram. En del av dessa gravar är även grustäckta. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Omgärdning har varit mycket vanligt och inte enbart av de större familjegravarna, utan även kring enkla gravar. Omfattningarna liksom själva gravvårdarna är dock ofta mer påkostade i det förra fallet. Det är huvudsakligen stenramar som bevarats på Heda kyrkogård. Stenramar verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Av fotografiet ovan från 1949 framgår att fler gravar då hade någon typ av omgärdning. En del av familjegravarna på Heda kyrkogård är ovanligt stora för att vara på en landsortskyrkogård. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a ålderdomliga gravvårdar, tidstypiska gravvårdar med speciellt utförande och gravvårdar med lokal- eller personhistoriskt intresse. Antalet ålderdomliga gravvårdar är få. På sydvästra delen finns två gravvårdar från 1840-talet. Bland tidstypiska gravvårdar med speciellt utförande märks obelisker, ett s k avbrutet livsträd, en avbruten kolonn samt en s k bautasten. Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. Titlar som lantbrukare, hemmansägare och agronom visar att detta är en jordbruksbygd. Andra titlar är bl a lifgrenadjeren och den mer sentida titeln bilskolechef. Bland de tidstypiska och ofta mer arbetade gravvårdarna märks tre obelisker, ett avbrutet livsträd och en avbruten kolonn. Två gravvårdar är från 1840-talet. Titlar på gravvårdar berättar om traktens näringsliv och sociala struktur. Titlar här är bl a lantbrukaren, hemmansägaren och agronomen som tyder på en jordbruksbygd. Dessutom finns bl a lifgrenadjeren och en mer sentida titel – bilskolechefen. På kyrkogårdens sydöstra del är rygghäckarna betydelsefulla för den nutida strikta karaktären. |
