Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Svalöv kn, SIREKÖPINGE 20:1 SIREKÖPINGE KYRKA

 Anläggning - Värdering

Sireköpinge kyrka, SIREKÖPINGE KYRKA (SANKT JOHANNES KYRKA)
6/26/15
Motivering
Kulturhistorisk karaktärisering för Sireköpinge kyrkoanläggning
Kyrkan i Sireköpinge ligger mycket vackert i ett kuperat odlingslandskap. Råån
slingrar sig längs kyrkogårdens kant och parken till Sireköpinge säteri gränsar mot
söder. Mittemot kyrkan ligger två före detta skolbyggnader i tegel i
medeltidsinspirerad stil. Kyrkan och dess kyrkogård utgör en plats med medeltida
anor, som tillsammans med skolorna, säteriparken och Råån bildar en kulturmiljö.
Kyrkan är byggd på en kulle och kyrkogården sluttar kraftigt.
Kyrkogården är välbevarad i sin struktur med buxbomsinramade gravar med singel
enligt det sena 1800-talets ideal och gravarna är inte gräsbesådda.
Av personhistoriskt intresse är att författaren Leo Tolstoys son med samma namn är
begravd på kyrkogården, liksom Wilfrid Stinnisen, munk i Norraby kloster och
författare. Konstnären Martin Emond kom från Sireköpinge församling och har två
målningar i kyrkan. Av personintresse är också att skalden Esaias Tegnér gärna
besökte Sireköpinge säteri där Martina von Schwerin bodde.

Kyrkans yttre har en ålderdomlig karaktär med långhus, kor och absid bevarade sedan
medeltiden. Murverket med tuktade och välhuggna sandstenskvadrar är relativt
ovanligt och utgör ett viktigt byggnadshistoriskt dokument. I och med att murarna på
långhus och absid är tunt putsade syns murverket. Kor och absid är från 1100-talet,
långhuset från 1200-tal och det låga tornet från 1400-talet dock omändrat 1917 av
Wåhlin. I murarna finns tre romanska öppningar bevarade. Absidens runda
ursprungliga fönsteröppning är sällsynt, den har stort byggnadshistoriskt värde. En
sådan finns antagligen bara i Flädie kyrka också. Rester av sydportalen är framtagna
och kompletterade med nya sandstensblock, ett romanskt fönster ovan valven kan ses
på långhusets norrsida. 1917 ville Theodor Wåhlin göra kyrkan mera medeltida till sitt
uttryck. Han lade till trappgavlar på långhus och kor och lät bygga ett högre torn med
trappgavlar och blinderingar i medeltida stil. Sakristian flyttades från koret till en
tillbyggnad. De tillbyggda delarna saknar trappgavlar för att markera att de är
tillbyggnader. Resultatet med det höjda tornet blev en välproportionerad kyrka.
Ekspån täcker absidtaket vilket är ovanligt. Taktäckningen är från Wåhlins
ombyggnad men anknyter till medeltida material.

Även interiört har Wåhlin satt sin prägel på kyrkan. Nytt golv, nya bänkar, ny
dopfunt, altare och altarkandelabrar, allt ritades av Wåhlin. En önskan fanns att få
mer fokus på absiden och att återskapa det romanska kyrkorummet. I och med
flyttningen av sakristian och borttagandet av altaruppsatsen blev fokus riktat mot
absiden med det ovanliga runda fönstret och i absiden plockade man också fram
kalkmålningar. I Wåhlins restaureringar var det oftast de äldsta delarna, de från
romansk och gotisk tid, han velat bevara, på bekostnad av senare tiders tillägg.

Långhuset domineras av kryssvalven med dekormålning på ribborna.
Kyrkan har rester av kalkmålningar från senare delarna av 1100-talet och 1400-talet.
Absidens målning från 1175, av den så kallade Sireköpingemästaren, med en rad
apostlar som framställs sittande vilket är ovanligt även om en liknande framställning
finns i Lackalänga kyrka. Målningarna besitter höga värden.

Av inventarierna är ljuskronan den mest anmärkningsvärda och antagligen unik i
Skåne. Den ovanliga malmkronan med delar från 1300-talet har armar dekorerade
med bilder av S:t Göran och draken.

Kyrkans två ekonomibyggnader på kyrkogården är väl anpassade till kyrkan. Dessa har
putsade murar, rött tegeltak, inga takutsprång och takpannorna går ut i gavlarna utan
vindskivor eller plåtning.

Kyrkan är en populär bröllopskyrka.