Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Skurup kn, SVENSTORP 11:1 SVENSTORPS KYRKA

 Anläggning - Värdering

svenstorps kyrka, SVENSTORPS KYRKA
3/3/20
Motivering
Kyrkan och kyrkogården med sitt natursköna läge med vid utsikt över Näsbyholmssjön har stora upplevelsevärden. Kyrkplatsen har inte utvecklats till ett betydande sockencentrum, utan karaktäriseras av kyrkomiljön som en solitär omgiven av ett öppet kuperat odlingslandskap och endast en större, ej utskiftad gård, i söder. Kyrkogårdens utbredning i söder och norr med trädkrans, häck, grusade gångar och buxbomsomgärdade gravar med högresta gravvårdar har en tidstypiskt 1800-talsutformning och bidrar starkt till kyrkoanläggningens ålderdomliga karaktär.

Kyrkobyggnaden, som om- och nybyggdes 1854, framstår såväl exteriört som interiört som en synnerligen välbevarad representant för de kyrkor som uppfördes under perioden och präglas av byggnadstidens ideal med en modifierad nyklassicistisk utformning med dekorativa inslag i nygotik och medeltidens formspråk. De vitputade fasaderna med rundbågefris, tornets trappstegsgavlar, rundbågiga fönsteröppningarna med gjutjärnsfönster med färgat glas, räfflade gjutjärnssolbänkar och portar härrör från byggnadstiden och bidrar starkt till kyrkans karaktär. Kyrkan utgör, tillsammans med grannkyrkan Västra Vemmenhög, en av ett tiotal salkyrkor från 1850–1890 med fullbred tresidig östavslutning i Skåne.

Interiören är i stort sett oförändrad och präglad av byggnadstidens och Carl Georg Brunius ideal med kryssvalv, skrank med bakomliggande sakristia, fast inredning och inventarier med nygotiska drag, såsom predikstol, läktarbarriär, altaruppsats, dopfunt, nummertavla samt de slutna bänkkvarteren som ansluter mot ytterväggarna och i väster. De mönstrade Viktoriaplattorna bidrar till kyrkorummets dekorativa utformning. Kyrkan är även intressant ur ett regionalhistoriskt perspektiv då den är uppförd efter ritningar av den lokalt knutna mur-och byggmästaren Magnus Cederholm, som var en av Brunius närmaste män och starkt influerad av hans byggnadsideal. Några mer genomgripande förändringar, med undantag av ny golvbeläggning, förändringar av skrank och färgsättning, har inte vidtagits efter kyrkans uppförande 1854, varvid den framstår som en god representant för sin tids kyrkobyggnader. Det senmedeltida tornet, som uppfördes i samband med sockenbildningen, har spår av det äldre långhusets västgavel och enligt uppgift finns inmurade delar av runstenar och medeltida byggnadsdelar i såväl torn som långhus, som visar på en lång historisk kontinuitet.