Stäng fönster Sjöbo kn, KÄRRSTORP 13:1 ÖSTRA KÄRRSTORPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| östra kärrstorps kyrka, ÖSTRA KÄRRSTORPS KYRKA | |
| 5/6/19 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkbyn Östra Kärrstorp ligger en dryg mil norr om Sjöbo i ett öppet och svagt kuperat odlingslandskap med inslag av mindre lövskogsdungar. Byn är en av kommunens få bevarade rundbyar, där bebyggelsen är placerad i en cirkel med den högt belägna kyrkan med intilliggande före detta prästgård från 1872 i norra delen. Vid enskiftet 1818 kom endast två av byns då nio gårdar att flyttas ut, vilket i kombination med ett lågt antal nytillskott i bebyggelsen gör att Östra Kärrstorp bevarar en ålderdomlig karaktär med vägsträckning och gårdar från 1700-talet och 1800-talets första hälft. I Östra Kärrstorp uppfördes en romansk stenkyrka på 1100- eller 1200-talet. Liksom på många håll i Skåne kom den medeltida anläggningen på grund av 1700- och 1800-talets befolkningsutveckling att ersättas av en nyuppförd helgedom. 1846 invigdes en kyrka, delvis med återvunnet material från den medeltida föregångaren i gråsten och tegel, i nyklassicistiskt stil med långhus, fullbrett kor med halvrund absid i öster och det senmedeltida västtornet bevarat. För ritningarna stod Överintendentsämbetets arkitekt Johan Fredrik Åbom som var en av sin tids mest anlitade arkitekter och ritade såväl hyreshus, hotell och fabriker som sjukhus, stadshus, kyrkor och teatrar. Några av hans mest kända verk är Stockholms första privata bankpalats i kvarteret Pan, Berns salonger och Södra teatern i Stockholm, samt Boo slott i Närke. Redan 16 år senare revs det senmedeltida tornet varpå långhuset förlängdes åt väster och ett nytt torn uppfördes efter ritningar av arkitekt Johan Söderlund. Sedan uppförandet av tornet 1860–62 har kyrkan i allt väsentligt bevarat sin exteriöra gestaltning och är en typisk representant för de nyklassicistiska kyrkor som vid mitten av 1800-talet, strax innan den nygotiska stilens intåg, ännu var norm för nyuppförda kyrkobyggnader. Idealen med stora vitputsade salskyrkor och rymliga ljusa kyrkorum med högresta fönster speglar den demografiska utvecklingen i landet men också ett nytt rationellare förhållandet till tro och vetande. Även interiört är de nyklassicistiska idealen dominerande, men senare restaureringar har gjort tydliga avtryck. Inte minst gäller det domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlins restaurering 1914–16 från vilken bänkinredningen och omgestaltningen av koret med bland annat ny altarordning, båda med drag av den för tiden rådande jugendstilen, är de mest påtagliga inslagen. Vid samma tillfälle kalkades stora delar av de ursprungliga dekorationsmålerierna över, vilket tillsammans med ytterligare överkalkningar under 1900-talet gör att interiören idag även karaktäriseras av de mer enhetliga och enkla restaureringsideal som efter funktionalismens genombrott satt tydliga spår i svenska kyrkorum. Från den medeltida kyrkan överfördes en handfull inventarier av särskilt kulturhistoriskt intresse. Dopfunten som daterats till 1200-talet har med sin säregna och påkostade dekor i lågrelief som framställer Hubertus- eller Eustachiuslegenden synnerligen höga konsthistoriska värden och har utöver detta ett kontinuitetsvärde för församlingen, här har socknens invånare invigts i den kristna gemenskapen i 800 år. På samma sätt materialiserar triumfkrucifixet och kyrkklockan, båda daterade till 1400-talet, Östra Kärrstorp som kyrkoplats sedan medeltiden. Fattigstocken som tros härröra från 1600-talet berättar historien om äldre tiders sociala förutsättningar medan predikstolen är ett renässansarbete med höga konstnärliga, hantverksmässiga och konsthistoriska värden. Östra Kärrstorps kyrkogårds äldsta del som omgärdar kyrkan präglas i sydväst av grusade gravplatser inramade av lågt klippta häckar, stenramar, kedjor och järnstaket. Gravvårdarna är högresta, typiska för det sena 1800-talet och tidiga 1900-talets gravvårdsideal. Söder om kyrkan står ett flertal höga och breda vårdar i kalksten från 1800-talets första hälft och i norr finns ett mindre antal av dessa äldre gravstenar sporadiskt utplacerade direkt i gräset. Norra delen karaktäriseras i övrigt av gräsade ytor med låga gravvårdar typiska för tiden från 1930-talet och framåt. Utmed muren i norr ligger ett större antal återlämnade gravstenar. Den yngre lägre belägna delen som tillkom i väster vid 1910-talets slut är uppbyggd efter de klassicistiska ideal som blev populära kring 1920-talet, med en mittaxel kantad av hamlade lindar, strikt symmetrisk kvartersindelning och grusade gravplatser med främst lägre hållna stenar. Yrkestitlar är på hela kyrkogården vanligt förekommande, vilket har ett kulturhistoriskt intresse då de speglar socknens historia och utveckling. Sentida gravskick representeras av en minneslund med syrenberså i den nya delens nordöstra hörn. |
