Stäng fönster Sjöbo kn, ÅSUM 41:1 SÖDRA ÅSUMS GAMLA KYRKA
Anläggning - Värdering
| södra åsums gamla kyrka, SÖDRA ÅSUMS GAMLA KYRKA | |
| 3/21/19 |
| Motivering |
|---|
|
Södra Åsum ligger invid Åsumsån strax norr om Sjöbo. Kyrkbyn finns belagd i skrift sedan 1300-talet, men kyrkan uppfördes på 1100-talet och möjligen har platsen varit bebodd långt tidigare än så. 1882 hittades här världens största kända exemplar av en så kallad guldbrakteat, ett forntida mynt eller hängsmycke som skulle kunna tyda på att Åsum varit en betydelsefull plats redan under järnåldern. Kraftkällan som ån utgör har varit central för byn där en kvarn var i drift fram till 1960-talet. Den senaste kvarnanläggningen från 1860 med tillhörande inlopp, rännor, dammar och ekonomibyggnader finns ännu bevarad, liksom huvudbyggnaden Villa Åsum uppförd 1902–03 efter engelskt villaideal. Den nya kyrkan som uppfördes i början av 1900-talet ligger några hundra meter söder om den gamla kyrkbyn och den medeltida kyrkan, där villabebyggelse från 1900-talets andra hälft i norra utkanten av Sjöbo ansluter. Nya kyrkans uppförande och placering speglar den kraftiga befolkningsutvecklingen vid tiden och berättar historien om hur styrkeförhållandena mellan den utskiftade kyrkbyn, som länge var en av de största inom det nuvarande kommunområdet, och det expanderande municipalsamhället och sedermera köpingen Sjöbo förändrades under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Södra Åsum utgör riksintresse för kulturmiljövården, där bland annat de båda kyrkorna, Åsumsgården, kvarnanläggningen och en av länets bäst bevarade stenvalvsbroar från 1700-talet nämns som uttryck för riksintresset. Södra Åsums gamla kyrka tros vara byggd under 1100-talets första hälft och uppfördes som en typisk romansk stenkyrka med långhus, smalare och lägre kor samt halvrund absid i öster. Dessa byggnadsdelar är volymmässigt ännu oförändrade vilket i sig gör dem värdefulla ur arkitektur- och byggnadsteknikhistorisk synvinkel. Senare under medeltiden tillkom vapenhus i söder och torn i väster. Vapenhuset är sedan länge rivet och tornet, som tidigare hade ingång i söder, ska ha fått sin nuvarande utformning på 1760-talet. Exteriört präglas kyrkan därmed ännu av den romanska volymen och dispositionen, med större fönsteröppningar från 1800-talet samt det fullbreda och relativt kraftfulla västtornet. En byggnadsarkeologiskt intressant detalj är den bevarade trappstenen till den ursprungliga sydportalen under långhusets västra fönster. Interiören karaktäriseras främst av det faktum att långhuset till skillnad från det absoluta flertalet av romanska kyrkor i Skåne aldrig valvslagits utan bevarar sitt plana innertak av brädor. Den ålderdomliga prägeln förstärks av de romanska och gotiska kalkmålningarna i absid, tribunbåge och korvalv samt av golvbeläggningen av äldre, bitvis medeltida, kvadratiskt tegel och gravhällar i kalksten. Bland den fasta inredningen utmärker sig den romanska dopfunten, kyrkans äldsta inventarium som sannolikt är samtida med kyrkan och därmed har ett högt kontinuitetsvärde. Här har församlingsmedlemmar invigts i den kristna gemenskapen i 900 år. Avgörande för upplevelsen av kyrkorummet är även den enkelt utformade slutna bänkinredningen med tillhörande klockarbänk som tros ha tillkommit vid mitten av 1700-talet. Brudbänken från 1723, där brudparet satt under vigselgudstjänsten, är ett relativt ovanligt inslag som visar på äldre tiders seder och bruk. Med sin utformning och färgstarka bemålning i allmoge har den även konsthistoriska värden. Detsamma gäller altaret och altaruppsatsen, båda 1700-talsarbeten av relativt enkel karaktär som kom till kyrkan 1825 från Skartofta kyrka. Södra Åsums gamla kyrkogård präglas av att kyrkan blev ödekyrka 1902. Endast ett par av de cirka 80 stående gravstenarna utgör registrerade gravplatser. Den enkla karaktären med spridda gravstenar ståendes direkt i gräset, kallmurad bogårdsmur och begränsad växtlighet bidrar till kyrkoanläggningens ålderdomliga uttryck. Gravstenarna, som främst härrör från 1800-talet, har socialhistoriska värden då dess yrkestitlar speglar bygdens historia och utveckling. Flera av gravstenarna har även arkitekturhistoriska värden. |
