Stäng fönster Simrishamn kn, KYRKOTOFTEN 1:1 ÖSTRA HOBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| östra hoby kyrka, ÖSTRA HOBY KYRKA | |
| 1/11/18 |
| Motivering |
|---|
|
Östra Hoby kyrka tillhör en grupp kyrkor i sydöstra Skåne som byggdes i romansk tid med breda västtorn. Flera av dessa bär spår av emporöppningar från tornets andra våningsplan. Även i Östra Hoby finns detta arrangemang i form av två ingångsöppningar som kan förmodas ha lett till en herrskapsläktare över långhuset. Arrangemanget kan vara ett uttryck för världslig eller kyrklig makt och ofta kopplat till en huvudgård i kyrkans närhet. Denna koppling saknas i Östra Hoby men kan förstås ha funnits ursprungligen. Tornet har varit tunnvälvt i två våningar vilket är typiskt för de smala, rektangulära tornen och bottenvåningen utförd med två valvbågar mot långhuset. Konstruktionen av de höga och smala tornen verkar ha varit svag då många också försetts med strävpelare liksom även Östra Hoby kyrktorn. Många har också rivits under 1800-talet då de ansetts vara i dåligt skick. Tornet i Östra Hoby är särskilt värdefullt då det är mycket välbevarat med bland annat, ursprungliga öppningar och listverk samt spår av en ursprunglig planlösning. Tyvärr förstörde den omfattande ombyggnaden på 1800-talet taklag och murverk ovan valven. Ombyggnaden skedde efter Brunius ritningar som sannolikt var mån om att bevara de ursprungliga valven, något som han värderade högt. Han var också mån om att de nya delarna skulle utföras med hög kvalitet i murning och hantverksskicklighet. Detta är tydligt genom korsarmsgavlarnas rika blinderingar och 1800-talsvalven som är kopior av de medeltida valven. I stora drag bevarar kyrkans exteriör det utseende den fick vid Brunius renovering. Koret och absidens murar har dock frilagts från puts under 1900-talet och ytterdörrar i stil med de gamla har tillkommit. Prästingången som kan ha upptagits vid Brunius renovering sattes igen samtidigt. Ofta är Brunius kyrkor murade med kontrastverkan mellan putsat och oputsat rött tegel. Det finns dock inga belägg för att fasaderna i Östra Hoby kyrka har haft detta utseende. Efter ombyggnaden vid mitten av 1800-talet var kyrkan fylld med bänkar för församlingens medlemmar och orgeln stod på en läktare. Interiören var fram till 1930-talet en typisk 1800-talsinteriör med golv av viktoriaplattor, kalkade väggar och valv. Denna karaktär gick delvis förlorad genom en antikvarisk renovering som syftade till att återställa mycket av kyrkans medeltida delar och inredning. Framför allt var framtagandet av kalkmålningar och återöppnandet av tornrummet med dess torntrappa viktig för kyrkans nuvarande karaktär. Särskilt viktiga är absidens senromanska eller tidiggotiska målningar. Golvet av tegel har en modern läggning men bildar tillsammans med kalkmålningarna och kyrkans övriga inredning ett varmt och ombonat kyrkorum i en moderniserad medeltidskaraktär. Samtidigt som betydande delar av det katolska kyrkorummet har återställts bevaras också viktiga delar från kyrkans efterreformatoriska tid genom predikstol, altaruppsats, gravstenar. 1800-talet representeras genom korsarmarna, bänkinredningen och orgelfasaden. Bland kyrkans värden bör också nämnas den medeltida dopfunten huggen av Trydemästaren. Kalkmålningen föreställande Jesu dop i tornbottenvåningen är ett tydligt tecken på att detta utrymme bör ha fungerat som dopkapell. Resterna av ett korskrank är ett viktigt exempel på hur kyrkan disponerats och använts. Sammantaget är kyrkan ett mycket välbevarat kyrkligt byggnadsminne som kan berätta om kyrkans funktion både när den byggdes och de förändringar som skett under århundradenas lopp. |
