Stäng fönster Simrishamn kn, ÖSTRA HERRESTAD 69:1 ÖSTRA HERRESTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| östra herrestads kyrka, ÖSTRA HERRESTADS KYRKA | |
| 11/27/17 |
| Motivering |
|---|
|
Östra Herrestad är en av Skånes mest betydelsefulla kyrkor vilket framför allt beror på att den kan kopplas till en namngiven person från tidig medeltid, vilket är mycket ovanligt. Carl Stenmäster tros ha verkat omkring 1100-talets mitt. Han verkar ha haft en särskild koppling till sydöstra Skåne och Bornholm då vissa arkitektoniska drag som tunnvalvstekniken är typiska för regionen. Utmärkande för området är också kalkstenen som finns tillgänglig i dagbrott i området bland annat i Hammenhög. De välarbetade detaljerna i kyrkans ursprungliga delar tyder på att Carl Stenmäster behärskat materialet. Kyrkan äldsta delar har också en del ovanliga drag. Framför allt gäller det resterna av korskranket i triumfbågen och ljudkrukorna i absidvalvet. Den arkitektoniska omsorgen kring koret tyder på att kyrkan har lagt stor vikt vid mässan av någon anledning som vi inte känner till idag. Ett murat korskrank har också funnits i Östra Hoby inte långt från Östra Herrestad. Liksom för flera av kyrkorna i området bör kyrkan ha varit kopplad till en medeltida huvudgård som kan ha legat i anslutning till kyrkan enligt det mönster som finns i området. Runstenen på kyrkogården tyder på en huvudgård kan gå tillbaka till 900-talet. Kyrkan uppfördes relativt tidigt kring 1100-alets mitt men en föregångare av trä är inte omöjligt med tanke på kyrkans påkostade arkitektur och platsens tidiga bebyggelse. Locket till en medeltida stenkista kan tillhöra graven från en av socknens förnäma familjer. Senare får Gärsnäs en stor betydelse i socknen vilket dock inte har lämnat några tydliga spår i dagens kyrkobyggnad. Eventuellt kan en möjlig donator finnas i kalkmålningarna med motivet de rättfärdiga vid himmelens port. Några kistplåtar är det enda tydliga tecknet på Gärsnäs ägare inne i kyrkan liksom gravplatser ute på kyrkogården. Kyrkans ombyggnad på 1880-talet är dåligt dokumenterad men mycket tyder på att Sjöström, kanske med påtryckningar från Karlin tog sig an ombyggnaden med ett visst antikvariskt förhållningsätt. Delvis berodde detta kanske på de nyfunna kalkmålningarna men även portalen och kyrkans andra kalkstensornament bör ha ingett viss respekt för byggnaden. Inte minst märks det på att inredning och fasaddetaljer är avsiktligt gjorda för att passa den romanska kyrkan. Sockeln som bör ha kompletterats och lagats är så fint utförd att det inte går att skilja från den gamla delen. Medvetenheten om kyrkans värden och viljan att bevara kyrkans unika karaktär och tidstypiska stil verkar också ha varit relativt väl kunskapsunderbyggd. Det nya tornets har fått formen av ett mittkvadratiskt torn i likhet med exempelvis Östra Ingelstads gamla torn som också kan ha en koppling till Carl Stenmäster. Kanske ansåg man att byggnadsstilen var gotländsk eftersom tornhuven fick en form som är vanlig på Gotland. Samtidigt är renoveringen på 1800-talet barn av sin tid då man inte tvekade att göra avkall på vad vi idag skulle bedöma som viktiga delar av kyrkans byggnadshistoria. Både exteriört och interiört är kyrkans arkitektur och inredning ovanligt genomarbetad. Stenhuggeriet i de nya delarna är mycket påkostat och raffinerat inte minst imponerar spindeltrapporna till tornet. Även interiören gjordes påkostad och medeltidsinspirerad. Inredningen har ett uttryck där många dekorativa element går igen på bänkar, läktare och altaruppställning liksom dörrar. Den skurna rosen som återkommer i flera av inventarierna har hämtats från Carl Stenmästers portaltympanon och är ytterligare ett exempel på hur man medvetet arbetat med att anpassa inredning och nybyggnad till kyrkans gamla delar. Kyrkans orgelverk är inte det ursprungliga men den 1888 års orgelfasad är bevarad. Inne i kyrkan bidrar även nummertavlan och den magnifika takkronan i medeltidsstil till att skapa den unika tidsandan. Klinkergolven är också ovanliga och färgstarka och ger, tillsammans med valvens målningar, kyrkan en varmt och mustigt koloristiskt uttryck. Utöver de ursprungliga romanska delarna och 1880-talets tillägg har kyrkan även andra värdefulla inslag. Förutom det ursprungliga hjälmvalvet finns samtliga senmedeltida valv kvar i kyrkorummet och kalkmålningarna kan betecknas som mycket värdefulla med ett bildprogram som är i stort sett helt bevarat. Till den medeltida perioden hör också kyrkans dopfunt som är en ovanlig och påkostad representant för högmedeltidens inredning. Av de sentida inventarierna kan nämnas orgeln som tillhör en ovanlig orgeltyp och har ett högt kulturhistoriskt värde. Kyrkogårdens yta påminner om att byn tidigare har varit stor. Gravstenarna står emellertid glest och ger ett öde intryck utan den omsorg som brukar reflekteras i gravplatsindelning med växter, gångar och så vidare. Avsaknad av prästgården och den äldsta nu rivna skolan och fattighuset har lämnat kyrkan kvar som den enda representanten för det gamla sockencentrat. Kyrkogårdsmurar, trädkrans och grindöppningar finns ännu kvar som viktiga förmedlare av byns närhet till kyrkan och kyrkogården. |
