Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Simrishamn kn, VITABY 21:1 VITABY KYRKA

 Anläggning - Värdering

vitaby kyrka, VITABY KYRKA
9/1/21
Motivering
Vitaby kyrka tillhör en av Skånes mest välkända kyrkosiluetter. Kyrkans läge på den höga kullen med sina branta terrasseringar och tornets kraftiga strävpelare är dess tydligaste karaktärsdrag. Vitaby kyrka är inte den enda som kyrka som placerats på en naturlig höjd, vilket kan ha flera förklaringar. En avsikt kan ha varit att synliggöra kyrkan, kanske att markera kristendomens dominans i bygden, men skulle också kunna vara kopplat till återbruket av en hednisk kultplats och den symbolik som detta fört med sig. Möjlighet till försvar kan också vara en förklaring i synnerhet i kustnära bygder med möjlighet att upptäcka fiender från havet.

Mycket tyder på att kyrkan kan ha uppförts kring 1100-talets mitt. Viktiga byggnadsdetaljer från kyrkans äldsta tid finns bevarade genom sydportalen, triumfbågen liksom hjälmvalvet och tribunbågen. Granitsten i kyrkans västra gavelmur är intressant då bearbetad granit är ovanligt som byggnadsmaterial. Granit förekommer bland annat i Vä kyrka blandat med annat stenmaterial, vilket har ansetts karaktäristiskt för de första stenkyrkorna. Andra exempel är Norra Åsum och Färlövs kyrkor. Några av kyrkans äldsta inventarier kan vara samtida med kyrkan såsom triumfkrucifixet och dopfunten. Tornet kan ha tillkommit relativt snart efter att långhuset byggdes eller något senare, kanske på 1200-talet. Den smala rektangulära planformen är typisk för regionens romanska torn. De breda västtornens funktion och eventuella symbol för profant maktuttryck är flitigt omdebatterad. Vitaby kyrktorn skiljer sig från flera andra breda västtorn då det sannolikt inte är ursprungligt samt saknar murtrappa och västempor. Tornet tycks inte primärt vara uppfört som herrskapsläktare. Däremot finns andra detaljer som kan ge ledtrådar till dess ursprungliga funktion/funktioner. Kyrkans klocka och delar av en äldre klockringningsanordning är intressant i detta sammanhang.

Kyrkans interiör bär vittnesbörd om en lång tids brukande. Olika tidsperioder har avsatt sig olika mycket och i olika delar men de flesta kan betecknas som tidstypiska. Vapenhus, valv och kalkmålningar tillhör högmedeltid till senmedeltid. Vapenhuset är välbevarat med gotiskt utformat gavelröste och murnischer vid sidorna om ingången. Invändigt har kyrkan dekorerats med kalkmålningar i två perioder. En gotisk målningsperiod överlagras av valv med målningar från sen medeltid. Bänkinredning, predikstol och altaruppsats tillhör det efterreformatoriska kyrkorummet medan nykyrkan och läktarbyggnaden är typiska tillägg från 1700-talet. Under 1700-talet när fiskebefolkningen ökade i socknen byggdes kyrkan till med läktare och nykyrka. Liknande utveckling skedde i Ravlunda kyrka. Ytterligare exempel på likheter mellan Vitaby och Ravlunda kyrkor är kyrkbänkarna, vilka är utformade med utfällbara pallar.
Vitaby kyrka undgick större förändringar under 1800-talets stora ombyggnadsepok. Under 1900-talet har kyrkan endast renoverats varsamt med överinsyn från antikvariska myndigheter. Det viktigaste bidraget till kyrkan under 1900-talet är den ovanliga orgelfasaden i tornets bottenvåning ritad av arkitekten Axel Nor-denskjöld. Någon större murverksdokumentation har inte utförts av kyrkan, där-emot har långhusets taklag undersökts och daterats genom dendrokronologisk metod vilket gett ytterligare bidrag till kyrkans byggnadshistoria.

Störst förändringar har under de senaste århundradena utan tvivel skett i kyrkans omgivningar genom utskiftningen av byns gårdar, förändring av bygatan och utvidgningen av kyrkogården. Kyrkogårdens olika delar utgör en provkarta på kyrkogårdshistoria från 1800-talet och fram till 2000-talet. En av 1800-talets största landvinningar, ångloket, har sin järnräls intill kyrkogården och påminner om de förändringar som järnvägen förde med sig för landsortens byar. Numera är ång-loket en turistattraktion och Vitaby kyrka är en av höjdpunkterna längs järnvägssträckan.