Stäng fönster Simrishamn kn, SIMRIS 207:1 SIMRIS KYRKA
Anläggning - Värdering
| simris kyrka, SIMRIS KYRKA | |
| 9/4/18 |
| Motivering |
|---|
|
Simris kyrka och kyrkogård ligger i en välbevarad kyrkby med strukturer som går långt tillbaka. Bybebyggelsen ligger tätt kring kyrkan som tillsammans med präst-gård och kyrkogård bildar ett traditionellt sockencentrum. Området kring Simris är en mycket gammal kulturbygd med omfattande bebyggelse redan under järnåldern. Liksom många andra kyrkbyar i sydöstra Skåne tycks den fasta bebyggelsen ha etablerats kring en liten våtmark. Kyrkan byggdes helt nära denna, intill en gravhög. Placeringen kan tolkas som att man tog en gammal begravningsplats eller plats med hävd i anspråk för placering av stenkyrkan. Kyrkans arkitektur är både typisk för området men har också vissa mer ovanliga drag. Rektangulära västtorn är typiska för östra Skåne men Simris torn har haft en särskilt rik utformning genom tornets tredelade planlösning med en möjlig västportal samt empor med altarnisch i andra våningsplan. Emporvåningar är kända i 17 romanska stenkyrkor i Skåne. Den etablerade uppfattningen är att emporvåningarna uppfördes som privata läktarvåningar, eller kapell, av eller för lokala stormän som också kan ha varit kyrkans patronus. Tornets disposition kan jämföras med Vä kyrka som var en kunglig kyrka. Emporöppningarna med altarnischen finns även i Fjälkestad, Köpinge och Lyngsjö kyrkor. Kyrkans sydportal och triumf- samt tornbågens omfattning har likheter med kyrkor kopplade till stenhuggaren Carl Stenmäster. Murarna är höga och utförda med markerad sockel. Portalens trappstegskrön och triumf- och tornbågens pilasteromfattningar är mycket välarbetade och präglas av monumental enkelhet. En möjlig biskopsfigur pekar på att kyrkan har haft en särskild dignitet kopplad till kyrklig eller kunglig makt vilken periodvis verkade för gemensamma intressen under 1100-talet. Emporen kan i detta perspektiv ha fungerat som kungens eller biskopens läktare eller en person med stark koppling till denna maktelit. Runstenen intill kyrkan kan ha tillhört en person som stod kungen nära, vilket titeln sven antyder. Sammantaget pekar mycket på att Simris kyrka har haft en särskild dignitet i området när den byggdes på 1100-talet. Västemporen i tornet kan relativt tidigt ha förlorat sin betydelse och murats igen. Under medeltiden förefaller kyrkan ha haft funktion som ordinär sockenkyrka utan tydlig koppling till kyrkliga eller profana ägare. Utvändigt är kyrkans romanska karaktär endast delvis bevarad genom koret och tornets murar. Av de ursprungliga öppningarna finns ett rundbågigt fönster kvar i korets norra sida och möjligen är även tornets fönstergluggar romanska. Sydportalen är en rekonstruktion men sannolikt utförd av autentisk sten från den ursprungliga portalomfattningen. Långhuset, liksom kyrkans spetsbågiga fönster och portalomfattningar från tidigt 1900-tal, är utförda i en stil som saknar förankring i de skånska medeltida kyrkorna. Snarare knyter de an till de Gotländska stenkyrkorna. Fönsteromfattningarna och dörrarnas beslag samt trappstegsgavlarna uttrycker en medeltidsromantik som är mycket typisk för 1800-talet andra hälft och det tidiga 1900-talet. Invändigt är det svårt att skilja kyrkans äldsta delar från de nybyggda delarna. Långhuset är medvetet byggt i stil med det gamla långhuset och smälter väl in med koret. Framför allt är det den ursprungliga triumfbågen i kalksten som skapar en trovärdig anknytning till kyrkans romanska karaktär. Kyrkorummet är möblerat och inrett i en stil som känns igen från de skånska sockenkyrkorna. Predikstol och dopfunt skapar en autentisk inredning i långhuset med tillägg från kyrkbänkarna, utförda i medeltidsstil med tydliga drag av jugend. Korets präglas av de medeltida valven med rester av kalkmåleri och den stora altaruppsatsen från 1600-talet. Den ursprungliga triumfbågens pilastrar är väl dolda och knappt synliga för en besökare. I tornbottenvåningen har den ursprungliga, romanska karaktären dolts genom sentida tillägg och ytskikt och förvanskats genom sentida installationer. Tornbottenvåningens utrymmen framstår som 1900-talsdelar även om stora delar av dess ursprungliga tunnvälvda utrymmen är bevarade. I entrén dominerar istället det tidiga 1900-talets tillägg genom västportalen och entrén till långhuset. Den sekundära trappan till orgelläktaren är ett brutalt ingrepp i tornets andra vånings-plan och en åtgärd som är svårbegriplig ur antikvarisk synpunkt idag. Trappan är dock murad med hög kvalitet och har vissa likheter med tornutrymmet i Östra Herrestad. I övrigt tycks tornets andra våning ha lämnats i det skick det var före renoveringen. Ombyggnaden från 1905 gjordes med högsta kvalitet vad gäller murning och snickerier. Man var väl medveten om kyrkans dignitet som historiskt monument och stor omsorg har lagts vid detaljer såsom exempelvis långhusets invändiga golvsockel. Trots de stora förändringarna som skedde vid 1900-talets början finns betydelse-fulla och unika delar av kyrkans äldsta historia ännu bevarade. Ombyggnaden vid 1900-talets början representerar en av de sista stora ombyggnaderna som gjordes av en medeltida kyrka. Att tornet, liksom kor och absid trots allt räddades från rivning är ett uttryck för den vaknande medvetenheten om det kulturarv som den medeltida kyrkobyggnaden representerade. Simris kyrka är därför ett viktigt monument både från romansk tid men också från 1900-talets tolkning av medeltiden och de värden den representerade vid denna tid. |
