Stäng fönster Simrishamn kn, RÖRUM 12:2 RÖRUMS KYRKA
Anläggning - Värdering
| rörums kyrka, RÖRUMS KYRKA | |
| 8/24/18 |
| Motivering |
|---|
|
Rörums by ligger i ett mycket karaktäristiskt backlandskap präglat av århundraden av jordbruk och bete. Den lilla byn har ålderdomlig karaktär med ett slingrande vägnät kring kyrkan som ligger centralt placerad på en markant höjd. Den medeltida kyrkogården strax intill utgör en viktig del av kyrkomiljön och används fortfarande som begravningsplats. Genom den gamla kyrkogården och kyrkplatsen har Rörums kyrka kontinuitet till tiden då stenkyrkor började uppföras i Skåne under 1100-talets första hälft. Kyrkan i Rörum var under medeltiden kopplad till domkyrkan i Lund som dess prebende och sannolikt som en gemensam sockenkyrka snarare än privatfinansierad gårdskyrka. Den gamla kyrkan genomgick flera tidstypiska ombyggnader under medeltiden med vapenhus, valv invändigt och ett västtorn. Ombyggnadsplanerna på 1800-talet startade med ett tornras vid 1800-talets början. Den nya kyrkan byggdes i tidstypisk medeltidsstil med stor omsorg i murdetaljer som listverk och omfattningar. Fönsterbågar och fönsterbänkar av gjutjärn är de ursprungliga från byggnadstiden och är karaktäristiska för tiden då gjutjärn var ett nytt material. Genom de putsade och vitkalkade fasaderna gavs kyrkan en traditionell skånsk karaktär. Den nya kyrkan fick formen av en salkyrka där koret är inrymt i långhuset. Denna planform ansågs bättre anpassad för den lutherska gudstjänstformen medan kortillbyggnad tillhörde den katolska tiden. Absiden fick funktion av sakristia i de nygotiska kyrkorna. Kyrkan är relativt liten i förhållande till många andra nygotiska salkyrkor från samma tid i området vilket speglar socknens ekonomi vid den här tiden. Tornet gavs dock en hög spira vilket hade en viktig betydelse i kustområden där kyrktornen var viktiga sjömärken. Invändigt är de höga och breda tegelvalven en viktig del av kyrkans 1800-talskaraktär liksom de stora ljusöppningarna med delvis färgat glas. Kyrkans ursprungliga inredning har kompletterats och anpassats varsamt under årens lopp. Torsten Leon-Nilsons renovering 1965 präglar ännu kyrkan genom sin lågmälda karaktär och ljusa färgskala. Stora delar av kyrkans ursprungliga inredning finns ännu kvar såsom bänkar, orgelläktare och korskrank men inredningens 1800-talskaraktär har tonats ned. Ett exempel är det tidstypiska golvet av viktoriaplattor som ersätts med ett golv av kalksten och ekådrad inredning som getts en ljusare färgsättning. Genom att äldre inredning har flyttats in i kyrkan och lyfts fram i kyrkorummet knyter man an till den äldre sockenkyrkan. Inslagen med modernt formspråk är få och har en anspråkslös och tidlös karaktär som smälter väl in i inredningen. Orgelfasaden som förändrades redan 1956 har en mer tidstypisk framtoning. Till skillnad från flera kyrkor har utrymmet under läktaren inte tagits i anspråk för inbyggnader för WC, pentry och förråd vilket ger ett luftigt och öppet kyrkorum. Under senare år har ytterligare förvaring tillkommit under läktaren i samma diskreta karaktär som 1965 års inredning. |
