Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Osby kn, LOSHULT 31:1 LOSHULTS KYRKA

 Anläggning - Värdering

loshults kyrka, LOSHULTS KYRKA
3/16/20
Motivering
Fornlämningsmiljön kring Loshult vittnar med såväl boplatslämningar, gravar och spår efter jordbruk och järnframställning att området tidigt varit brukat. Detta talar för en medeltida etablering av en kyrka i socknen. Dagens kyrka är dock uppförd 1591 efter att en tidigare kyrka på platsen bränts ner i samband med det nordiska sjuårskriget 1568. Om denna tidigare kyrka är mycket lite känt. Att Loshult är en by precis intill den gamla gränsen mellan Danmark och Sverige har präglat såväl historieberättandet som kyrkans bebyggelsehistoriska utveckling. Kyrkan och kyrkogården samt intilliggande bebyggelse har än idag en tydlig karaktär av traditionellt sockencentra där före detta skola, sockenstuga och prästgård ligger samlat i kyrkans närhet.

Kyrkans exteriör karaktäriseras idag av de till- och ombyggnader som genomfördes under 1800-talet för att möta behovet av en större kyrkobyggnad för den växande befolkningen. Korsarmarna från 1825 och den något senare genomförda västförlängningen och torntillbyggnaden ger kyrkan en nyklassicistisk karaktär. Till karaktärsdragen kan nämnas den symmetriska uppbyggnaden av byggnadskroppen, stora och jämnt utplacerade fönster, slätputsade och ljusa fasader. Tornets lanternin samt sakristians utformning är byggnadsdelar som har en mer provinsiell karaktär präglad både av tidens ideal och en traditionell hantverkskultur. Malmklockan i södra korsarmens gavel vittnar om att detta var kyrkans huvudingång innan tornet byggdes.

Blandningen av tidsenliga ideal i möte med traditionell hantverkstradition präglar även kyrkans interiör. Kyrkorummets rymd, till vilket det högresta tunnvalvet och fönstrens generösa ljusinsläpp bidrar, samt att koret är inkorporerat i långhuset är typiska 1800-talsföreteelser. Breda golvtiljor, kilsågade och hyvlade brädor i tunnvalvet och övriga innertak, det rikt profilerade taklistverket av trä, sakristians snickerier och fönstrens omsorgsfulla utformning bidrar med en ålderdomlig, individuellt hantverkspräglad karaktär till byggnaden. 1950- och 1990-talets renoveringar där läktarunderbyggnader och kalkstensgolv tillkommit i kor och vapenhus bidrar med ännu en årsring till interiörens karaktär.

Kyrkans altarpredikstol som tillkom 1825 men den äldre predikstolen från 1591 inkorporerades i den nya anordningen. Altarpredikstolen betraktades vid tiden som en bra lösning eftersom den möjliggjorde en symmetrisk möblering i koret i enlighet med klassicismens ideal. Detta är ännu ett exempel på hur kyrkans karaktär präglas av blandningen mellan det tidstypiska och det individuellt och hantverksmässigt präglade. Altarpredikstolarna var populära i gränstrakten mellan Skåne och Småland. Senare motarbetades den här möbleringen av stiftet varför Loshults altarpredikstol idag är en av få bevarade i stiftet.