Stäng fönster Gislaved kn, VÅTHULT 4:1 VÅTHULTS KYRKA
Anläggning - Värdering
| VÅTHULTS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A har karaktären av ett litet köpegravskvarter från förra sekelskiftet. Det ursprungliga intrycket med välavgränsade grusgravar är dock utslätat genom övergången till gräs, vilket har varit en vanlig utveckling på länets kyrkogårdar. Endast en stenram kvarstår, vilken med fördel skulle kunna återfå sin grusfyllning. Gravvårdsbeståndet är blandat. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i det äldre beståndet av påkostade gravstenar. Dessa står för ett historiskt djup och ger genom sina former ett dynamiskt uttryck åt kvarteret. Vårdar med titlar förmedlar lokal- och personhistoria samt visar på kvarterets höga status. Kvarter B är kyrkogårdens äldsta kvarter med karaktär av köpegravsområde från ca 1900. Det rika gravvårdsbeståndet spänner över närmare 250 år. De många äldre vårdarna besitter höga konst- och personhistoriska värden och ger genom sina påkostade utföranden kvarteret dess särprägel. Särskilt intressanta är de tre handhuggna stenarna från 1700- och 1800-talen på troligen ursprunglig plats. Ett antal gjutjärnskors kan kopplas till den första industriella gravkonstframställningen vid bygdens järnbruk. Av det tidigare vanliga gravskicket med grusbäddar kvarstår idag endast tre, vilka dock måste tillskrivas ett värde som karaktärsskapande inslag. De många musealt uppställda vårdarna besitter höga kulturhistoriska värden som vittnesbörd om den lokala hantverksmässiga gravkonsten före industrialismen. Kvarter C har ett rikt gravvårdsbestånd från 1800-talet och det tidiga 1900-talet, vilket besitter höga konst- och personhistoriska värden. Tre prästgravar har en symbolladdad placering invid kor och sakristia. Av det tidigare vanliga bruket med inhägnade grusbäddar kvarstår fyra, varav en med smidesstaket. Dessa har ett högt värde som karaktärsskapande inslag. Ett sorgeträd förstärker den tidiga 1900-talsprägeln. Kvarter D har en övervägande efterkrigstida karaktär med rader av låga vårdar. Enstaka äldre vårdar ger ett historiskt djup och kan vara rester av en allmän linje. Det är främst i dessa som det kulturhistoriska värdet ligger. Kvarter E från 1930-talet har idag en utslätad karaktär till följd av igenläggning av grusgångar samt borttagning av grusbäddar och häckinramningar från gamla familjegravar. En tidigare struktur kan dock ännu skönjas genom vårdarnas placering. Karaktären är idag efterkrigstida, vilket är en vanlig företeelse på svenska kyrkogårdar. Ett värde fi nns förvisso i den enhetliga storleken på gravstenarna, vilket är uttryck för utjämningen av ståndssamhället under folkhemmet. Nya kyrkogården har en typisk efterkrigstida karaktär med låga, tämligen enhetliga vårdar i gräsmatta. Detta är en vanlig företeelse på svenska kyrkogårdar och det kulturhistoriska värdet är närmast av strukturell natur. kyrkogården som helhet Våthults kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Kyrkogården är utvidgad vid fl era tillfällen men är ändå småskalig. Den senaste utvidgningen 1968 utgör en avskild enhet i söder. Kyrkogårdens gamla del fi ck nuvarande trapetsform genom utvidgningar 1894 och 1931. Den omges av kallmurar, i väster bildar de stödmurar och har ett entréparti med trappa och granitstolpar från 1894. Vid ingången fi nns en av länets få bevarade fattigbössor på plats. En gammal trädkrans av lönn, alm och lind omger kyrkogårdens gamla del, vilket starkt bidrar till intrycket av traditionell landsbygdskyrkogård. Av grusgångar fi nns bara en som löper runt kyrkan, huvudgången är belagd med sten. Kyrka och klockstapel ligger på kyrkogårdens södra del. Söder om kyrkan är kyrkogårdens äldsta kvarter (A) med ett rikt gravvårdsbestånd från 1700-talet till idag med tyngdpunkt på förra sekelskiftet. Gravvårdar från omkring 1900 präglar även kvarteret i väster och vid kyrkans norra sida. Karaktären av köpegravskvarter från denna tid har dock försvagats genom en omfattande borttagning av grusbäddar och gravinramningar, vilket varit och är en vanlig utveckling på länets kyrkogårdar. Ett stort värde som karaktärsskapare får därför de sju grusgravar som bevarats, en av dem har ett smidesstaket. Invid sakristian finns tre gamla prästgravar, varav en med gjutjärnskors. Ytterligare nio gjutjärnskors finns på plats och representerar den första industriella gravkonsttillverkningen, knuten till bygdens järnbruk. Ett stämningsskapande inslag från förra sekelskiftet utgör ett sorgeträd. Kyrkogårdens nordligaste del består av vad som troligen varit en allmän linje från 1894 (D) och 1931 års utvidgning (E). Idag har området en efterkrigstida prägel med övervägande låga vårdar, vilket är en vanlig karaktär på svenska kyrkogårdar. Dessa kan ses som uttryck för ståndssamhällets utjämning under 1900-talet. De kulturhistoriska värdena i gamla delens gravkvarter är knutna till det äldre vårdbeståndet, vilka med sin rika variation i former dominerar intrycket, främst i anslutning till kyrkan. Många vårdar kan därtill uppvisa titel, vilket ger en person- och lokalhistorisk dimension. Deras koncentration till ytan kring kyrkan visar på detta områdes höga status. Det rika, till stor del musealt uppställda beståndet av äldre vårdar i sten och smide ger värdefull information om den lokalt producerade gravkonsten före industrialismen med seglivade former. Här kan noteras att tre av stenarna troligen befinner sig på ursprunglig plats. Nya kyrkogården omges delvis av en egen stödmur och har en rektangulär utsträckning med gräsmatta och kalkstensgångar. De raka raderna av låga vårdar ger en typisk efterkrigstida karaktär som är vanlig på svenska kyrkogårdar. Ett gestaltningsmässigt värde fi nns i de övergripande strukturerna. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Kyrkogårdens klart avskilda äldre och yngre del. - Kallmurar, granitstolpar, trappa, trädkrans och grusgång är viktiga delar av gamla kyrkogårdens karaktär. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats, inklusive eventuella arrangemang som grusbädd, inhägnad och sorgeträd. Vårdar äldre än 1850 eller av järn skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Nytillskott i kvarteren närmast kyrkan bör undvikas eller hålla en hög kvalitet med anpassning till befi ntliga förhållanden. |
