Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Eksjö kn, KRÅKSHULT 7:1 KRÅKSHULTS KYRKOGÅRD

 Anläggning - Värdering

KRÅKSHULTS KYRKA, Kråkshults kyrkogård
1/1/05
Motivering
Kulturhistorisk bedömning av kyrkogården i dess helhet

Kråkshults kyrkogård anlades 1801-02, i samband med att den nya kyrkan uppfördes. Kyrkan
och kyrkogården uppfördes på ny mark, några äldre lämningar finns alltså inte på kyrkogården.
För att få tillräckligt grävdjup fylldes dessutom marken ut med sand. Kyrkogården har i modern
tid utvidgats mot öster, genom ett utvidgningsförlag av Johannes Dahls arkitektfirma i Tranås
från år 1945. Nya kyrkogården i öster invigdes 1955.
Kråkshults kyrkogård är en typisk landsortskyrkogård med en äldre del och en ny utvidgning.
Typiska karaktärsdrag för landsortkyrkogården är trädkransen, stenmurar och smidesgrindar
samt ett grusgångssystem som ramar in de olika kvarteren. På den äldre kyrkogården är det i
huvudsak endast den södra delen som är tagen i anspråk, då berggrunden går för nära marken i
norr. Kvarteret närmast kyrkan i söder präglas av påkostade köpegravar med välbevarade
grusytor och stenramar. Kvarteret är mycket enhetligt och sällsynt välbevarat, speciellt är att det
är ett helt kvarter som är bevarat. I kontrast till detta avspeglar sig ett före detta linjegravskvarter
söder därom med ett mindre antal bevarade linjegravsvårdar. Idag har de många allmänna
linjegravarna blandats upp med nya moderna vårdar men fortfarande är linjegravskaraktären
tydlig – små vårdar, enkla och högresta proportioner, ensamgravar, tätt placerade i regelbundna
rader. Det kulturhistoriska värdet ligger i dessa drag, genom dessa och i kontrast till köpegravskvarteret
direkt norr därom tydliggör det de sociala skillnaderna i äldre tider. Till de mer påkostade
vårdarna hör även de längs med västra kyrkogårdsmuren – gravplatser med välexponerade
lägen reserverade de som kunde betala för dem. Den nya utvidgning i öster är genom
likvärdigt stora familjegravsvårdar, placerade utmed regelbundna rygghäckar ett uttryck för det
jämlikhetsträvande folkhemmet under 1900-talet andra hälft.
Avsaknaden av gravar på kyrkogårdens norra sida är dels ett resultat av sämre naturliga
förhållandena med ytlig berggrund, men även för att man inte velat begravas på norra sidan på
grund av äldre föreställningar.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras, gravrätter återgår och får nya ägare. Det
är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika
delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider.

Sammanfattning
● Kråkshults kyrkogård är en typisk landsortskyrkogård. Murar, grindar med grindstolpar,
trädkrans, grusgångar är viktiga karaktärsbärande element i detta.
● Kvarter 1 och 2 är ovanligt väl bevarade och sammanhållna, det kulturhistoriska värdet är
mycket högt. Samtliga gravar med grusbäddar och stenramar är mycket värdefulla för helheten.
● Gravar äldre än 1940 och med titlar bör bevaras, helst på plats.
● Gravar äldre än 1850 och av järn skall skrivas upp på kyrkans inventarielista.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter 1 och 2
Kvarteret har en tydlighet gentemot övriga kyrkogårdens kvarter som främst ligger i de välbevarade
grusgravarna och det monumentala anslaget. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat
till grusgravarna med inhägnader, grusgångarna inom det västra kvarteret, de stora ytorna runt
varje grav samt i enskilda gravvårdar. Eventuellt nya gravvårdar bör anpassas till befintliga
gravvårdar vad gäller proportioner, storlek, markbeläggning och eventuell inramning.

Kvarter 3, 4 och 5
Området har en tydlig struktur och skiljer sig också relativt tydligt från övriga kvarter på kyrkogården.
Området präglas av dess ursprung som allmänt kvarter med linjegravar från omkring
1900-1950. Värdefullt för bevarandet av dess kulturhistoriska karaktär är de mindre gravvårdarna
från denna tid, inte minst de av trä som ännu finns kvar och som tidigare var betydligt
vanligare. Vid kompletteringar bör nya stenar anpassas efter befintliga vad gäller mått, proportioner
och utrymme vid sidan av. Finns önskemål om större gravar bör dessa i så fall hänvisas
till områdets ytterkanter och inte till dess mitt, enligt den tradition som rått i kvarteren tidigare.
Det är önskvärt att områdets ursprungliga uppdelning i två kvarter görs tydligt genom att bibehålla
den mittersta grusgången och gärna genom att tydliggöra de gångar som nu är igensådda
med gräs. Likaså bör skillnaden mellan gravraderna längs med södra kyrkogårdsmuren och de
inne i kvarteren upprätthållas.

Västra kyrkogårdsmuren och norra delen
Det är tydligt att gravplatserna längs med kyrkogårdsmuren haft en särställning på kyrkogården.
Läget har varit välexponerat längs med kyrkogårdsgångarna och har troligen från första början
innan kyrkogården fick sin nuvarande kvartersindelning erbjudit de förnämsta platserna på
kyrkogården. Detta tar sig uttryck genom deras storlek och påkostade utformning. Viktigt för
upplevelsen är även att grusgångarna framför hålls intakta så att området inte växer ihop med
övriga kvarter av annan karaktär.
Två typiska gravvårdar av det större formatet längs med västra kyrkogårdsmuren; polerad diabas, högresta proportioner och
placerade på hög sockel. Längs med norra kyrkogårdsmuren står vårdar som tagits ur bruk uppställda.
Norra delen av kyrkogården.

Kvarter F, FA
Kvarteret är homogent och tydligt avgränsat, både genom sin karkatär och genom sina faktiska
gränser. Variationen av växtmaterial till rygghäckarna är en medveten arkitektonisk gestaltning
som skapar variation i kvarteret och bryter upprepningarna som annars är vanliga på områden
från denna tid. Gravvårdar är tidstypiska men vanligt förekommande, mer värde har enskilda
gravvårdar med titlar och ortsnamn, samt de med person- och lokalhistoriskt värde.

Minneslunden
Minneslunden har en diskret framtoning, det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med
dess roll som en tidstypisk företeelse från 1900-talets slut