Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Eksjö kn, INGATORP 5:1 INGATORPS KYRKA

 Anläggning - Värdering

Ingatorps kyrkogård, INGATORPS KYRKA
1/1/07
Motivering
Ingatorps kyrkogård har medeltida ursprung. Under 1900-talet har kyrkogården utvidgats i både
norr och söder. Den äldsta delen ligger närmast kyrkan. Omgärdningen har ändrats i samband
med utvidgningar, huvudsakligen är kyrkogården omgärdad av en stenmur från 1941, bortsett
från den södra utvidgningen där häckar ramar in. Kyrkogården domineras av gravvårdar från
1900-talets andra hälft, dock finns några enhetliga kvarter med äldre vårdar som är viktiga för
upplevelsen av kyrkogårdens historia.
Kyrkogårdens äldsta delar ligger närmast norr och söder om kyrkan. Några medeltida spår finns
dock ej synliga här. Kvarter A och B är de kvarter med flest bevarade äldre gravvårdar. På några
av gravarna finns ännu grusytor kvar och inramningar i form av stenramar. Eftersom dessa
kvarter troligen är de äldsta på kyrkogården är det viktigt att deras ålderdomliga karaktär bevaras
– i denna ligger bevarande av grusytor, stenramar och äldre vårdar. Det är även viktigt att
man kan läsa av strukturen med den tidigare indelningen med hjälp av grusgångar.
Kvarter C följer de typiska rekommendationerna från Överintendentsämbetet från 1800-talet,
med större och mer påkostade familjegravar i kvarterets kanter och hörn, samt enklare gravar ur
allmänna linjen i kvarterets mitt. Kvarterets främsta kulturhistoriska värde ligger i denna struktur
som bör bevaras och hållas synliga, samt i viss mån även i de relativt kompletta raderna av
gravarvårdar ur den allmänna linjen. Denna finns dock bättre företrädd i västra delen av kvarter
G. Detta område är ovanligt väl bevarat och enhetligt och visar på ett pedagogiskt tydligt sätt på
det vanligaste gravsättet fram till 1900-talets mitt. Idag har motsvarande områden nästan helt
försvunnit på de flesta kyrkogårdar. Gravarna ur allmänna linjen här sträcker sig från 1955 till
1985, vilket också är ovanligt sent. Ett annat område som är speciellt är det sydvästra området
med smidesvårdar. De minner om närheten till Bruzaholms bruk.
Övriga kvarter på kyrkogården är huvudsakligen moderna och finns väl företrädda på de flesta
kyrkogårdar. Till Ingatorps kyrkogårds speciella karaktär hör dock att många kvarter tydligt
skiljer sig varandra vilket medverkar till ett varierat uttryck och historiskt djup. Äldre träd,
främst i gränsen mellan den äldre kyrkogården och den norra utvidgningen visar på den tidigare
kyrkogårdens utbredning, likaså hör allén i väster till de värdefulla inslagen av växtlighet.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man
i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att
gravvårdar från olika tider finns representerade.

Att tänka på i förvaltningen av kyrkogården:
● Skillnaden mellan kvarterens olika karaktärer är tydligt avläsbara och bör bevaras.
● Västra delen av kvarter G är ett ovanligt välbevarat kvarter med vårdar ur allmänna linjen och
kulturhistoriskt mycket värdefullt.
● Kvarteren närmast kyrkan hör till de äldsta på kyrkogården – med medeltida kontinuitet - och
är idag också de med flest äldre vårdar.
● Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats. Gjutjärnsvårdar skall finnas med på
kyrkans inventarieförteckning.
● Gravar med grusbäddar är en tidigare vanlig företeelse som idag är allt mer sällsynt och som
idag bidrar till ett historiskt och socialt djup på kyrkogården.


Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A och B
Kvarteren närmast kyrkan (söder och öster om) är Ingatorps äldsta bevarade kvarter, och troligen
även de som har längst kontinuitet kring den medeltida kyrkan. Kvarteren präglas av ålderdomliga
gravvårdar i nytt sammanhang med igensådda grusgångar och stora utbredda gräsmattor.
Speciellt värdefulla är de gravar som ännu har kvar sina gravramar och grusade ytor framför.
Gravvårdarna och deras omgärdningar ger en kontinuitet åt kyrkogården och en identitet åt
den äldsta delen av kyrkogården. Viktiga värden att slå vakt om är samtliga äldre gravvårdar i
detta område, deras placering som gör den tidigare indelningen med grusgångar fortfarande
läsbar, omgärdningar som staket och stenramar samt de äldre träd som ingår i trädkransen längs
muren och almarna söder om kyrkan.

Kvarter C
Kvarterets kulturhistoriska värde är främst förknippat med de bevarade
allmännalinjen-gravarna samt den tydliga plan de ingår i – nämligen
med allmännalinjen-gravar inne i kvarteret och större familjegravar i
kvarterets ytterkant utmed kyrkogårdens gångsystem. Allmännalinjengravarna
är bevarade från ett långt tidsspann (1932-1955) och har
endast få avbrott. Nykompletteringar bör kunna ske på dessa platser
och med gravstenar med liknande utformning som befintliga. Även
gjutjärnskorsen har ett högt kulturhistoriskt värde. I kvarteret ingår
också södra raden av den lindallé som troligen planterades i samband
med att kyrkan återuppfördes efter branden 1911, vilken naturligtvis
också har ett stort miljövärde för hela kyrkogården.

Kvarter D
Det kulturhistoriska värdet i kvarteret är främst kopplat till den struktur med en krans runt om
kvarteret med äldre familjegravar och inne i kvarteret med yngre familjegravar med rygghäckar.
På detta sätt utgör det en motsvarighet till det södra kvarteret på andra sidan lindallén. De äldre
enskilda gravarna i ytterkransen har ett stort värde för att förankra kvarteret och visa att detta
hör till den äldre delen av kyrkogården i jämförelse med de två utvidgningar i norr och söder.
Flera har även stora historiska och konstnärliga värden, speciellt gjutjärnskorsen med staket
närmast kyrkan. Det kulturhistoriska värdet i de nya rygghäcksraderna från 1970 och framåt
ligger främst i deras homogenitet och tidstypiska utförande med låga och breda vårdar i enkelt
utförande. Även den del av lindallén som står längs kvarterets södra kant har ett stort miljöskapande
värde för hela kyrkogården.

Kvarter E och H
Kvarterets främsta kulturhistorisk värde ligger dels i de äldre gravvårdarna och
dels i att det genom sin oregelbundenhet fortfarande visar en del spår
från den äldre strukturen. Kvarteret är i övrigt skiftande och varierande, men
varje del tydlig i sig. Urngravsdelen är enhetlig och väl avgränsad, likaså delen
med de låga och breda gravvårdarna från 1960-talet och senare, samt de
äldre bevarade 1800-talsgravarna.

Kvarter D/G och E/F
Kvarterets främsta kulturhistoriska värden är kopplade till de
många bevarade grusgravarna, men även till den trädrad som
finns kvar. Gravarna är det sista stora någorlunda sammanhållna
grusgravsområde på Ingatorps kyrkogård och är ett värdefullt
inslag som minner om hur stora delar av kyrkogården såg ut
under största delen av 1900-talet. Träden – sex lönnar och en
lind – minner om den äldre norra avgränsningen och den äldre
trädkransen. Förutom sina miljöskapande värden medverkar de
till att göra kyrkogården och dess utveckling läsbar.

Kvarter F och G (östra delen)
Kvarteret är enhetligt och modernt med gravar främst från 1950-talet
och framåt. Gravvårdarna och deras placering är tidstypiskt för 1900-
talet senare hälft – och ger således en typisk bild av hur det ser ut på de
flesta svenska kyrkogårdar idag. I området är framförallt gravvårdar
där titlar och gårds- eller ortsnamn förekommer kulturhistoriskt intressant
att bevara då dessa berättar om samhällets historia.

Kvarter G (västra delen)
Kvarteret är ett ovanligt välbevarat allmännalinjen-kvarter och
har få motsvarigheter runt om i länet. Det kulturhistoriska värdet
ligger främst i att så många gravar har bevarats och att de är
bevarade i en nästan obruten kontinuerlig linje från 1955 till
1985. Karaktären är typisk för dessa kvarter med en enkel och
anspråkslös utformning, utan inramning eller gångsystem. Gravarna
är ordnade kronologiskt i den ordning de gravsatts.

Kvarter J, K, L och N
Kvarteret är tydligt åtskiljt från övriga kyrkogården, dels genom
att den gamla muren har bevarats och därmed skiljer
utvidgningen från den gamla kyrkogården, och dels genom att
gångsystem och kvartersindelning är helt annorlunda. De kulturhistoriska
värdena är främst förknippade med det tidsenliga
uttrycket i form av friare kvartersindelningen, minneslunden
och gravvårdarnas enhetliga utformning och placering.