Stäng fönster Eksjö kn, HÖREDA 4:1 HÖREDA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Höreda kyrkogård, HÖREDA KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Höreda kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Vi kan följa dess utvecklingshistoria någorlunda tydligt från 1800-talet. Kallmur med smidesgrindar är liksom den till stor del åldriga och sammanhållna trädkransen viktiga karaktärsdrag för den typiska landsortskyrkogården. Kyrkogårdens nuvarande prägel är i stort en produkt av det sena 1800-talet och 1900-talet. Grusgångar avdelar kvarteren och förbinder de olika delarna med varann. Några är belagda med cementplattor som är föga harmonierande. Gravraderna är överlag lagda i raka nord-sydliga rader och kantas sedan 1900-talets mitt av rygghäckar, vilket idag präglar kyrkogården. Kyrkogårdens södra del utvidgades 1925 och har en klart symmetrisk ordning vad gäller gångar och häckar. Vid södra änden av en längdaxel ligger en platåformad ceremoniplats och bisättningskällare från 1956, ritad av Dahls arkitektfirma. Den anspråksfulla men strama utformningen är typisk för sin tid och besitter ett högt kulturhistoriskt värde. Sydost om kyrkan står det Duseska gravkoret från 1665 och invid detta ligger en kalkstensgravhäll från samma epok. Dessa är några av de få resterna av kyrkogårdens äldre historia. Höreda kyrkogård kan uppvisa en stor rikedom av gravvårdstyper från 1800-talets mitt till idag, däribland några ovanliga gjutjärnsvårdar. Särdeles intressant är kvarter B med sina påkostade enskilda gravar med resliga gravmonument. Titlarna där speglar socknens övre skikt 1850-1950. Många av pastoratets kyrkoherdar ligger gravlagda här. Särdeles välbevarad är kvarterets södra del med många grusbäddar samt de storskaliga Taubeska och Hederstjernska familjegravarna, sistnämnda med gjutjärnsstaket. En speciell detalj är rygghäckarna som omsluter gravrätternas sidor och skapar små avskilda rum eller ”bås”. Det motsvarande kvarter A i samma del av kyrkogården har en uttalad 1900- talskaraktär med katalogvårdar. Ytan längs med kyrkogårdsmuren har varit förbehållen enskilda gravar, som regel familjegravar. Där finns ett rikt varierat bestånd av vårdar och olika titlar. Här liksom på övriga kyrkogården gäller att i princip alla grusbäddar slopats under slutet av 1900-talet, vilket gör det viktigt att de bevara de resterande. Grusbäddarna var under mer än ett halvsekel framträdande på kyrkogårdarna och utgjorde en viktig del i gravrättens utformning. Kyrkogårdens södra gravkvarter står i bjärt kontrast mot de statusladdade norra. Här är 1900-talskaraktären tydlig med raka rader av låga vårdar, kantade av rygghäckar. Detta är den allmänna begravningsytan, den s.k. allmänna linjen. Dess små vårdar spänner över halva 1900-talet och speglar socknens breda folklager. Sedan 1960-talet har de delvis ersatts med nya gravar, varför karaktären i aktuella rader försvagats eller försvunnit. Höreda kyrkogård ger sammantaget, genom gravvårdarna, en bred bild av socknens invånare under 150 år. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras, gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Sammanfattning - Höreda kyrkogård har sin nuvarande karaktär från 1800- och 1900-tal. Murar, grindar, trädkrans och grusgångar är viktiga element i detta och viktiga att bibehålla. - Gravvårdar fram till och med 1900-talets början betyder mycket för upplevelsen av dynamik och historiskt djup i respektive kvarter, varför det är värdefullt om de kan bevaras på plats. Förekomst av titlar skall också vara vägledande vid bevarande. Kvarvarande grusbäddar med inramning är karaktäristiska inslag som bör vidmakthållas. - Gravkor med innehåll skall vårdas. - Restriktivitet bör tillämpas vid nytillskott i kvarter B och de delar av C och D där allmänna gravar finns kvar. - Ceremoniplatsen har ett värde som gott exempel på 1900-talets kyrkogårdsideal. - Rygghäckarna är ett uttryck för efterkrigstidens ideal och bör i stort vidmakthållas som rumsskapande inslag. De utskjutande ”båsen” har ett värde genom att de ger ett särdrag åt aktuella kvarter. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A Kvarter A speglar genom sina raka rader av familjegravar med enkla vårdar efterkrigstidens och folkhemmets jämlikhetsideal. Enstaka äldre vårdar finns. Karaktärsskapande är de på hela kyrkogården allmänt förekommande rygghäckarna, vilka hänger intimt samman med efterkrigstidens kyrkogårdsomläggningar. Det är därmed önskvärt att de fortsättningsvis vårdas som rumsskapande inslag. Speciellt är hur vårdarna getts enskilda ”bås”. Vårdar med titlar skall bevaras och nya gravvårdar i storlek söka anpassas efter befintliga. Gjutjärnshällen är av ett stort kulturhistoriskt värde. Kvarter B Kvarter B är ett utpräglat högreståndskvarter i särklass på kyrkogården. Det rör sig om påkostade enskilda gravar med övervägande resliga granitmonument från 1850 och framåt. Titlarna speglar socknens övre skikt. Mest skyddsvärd är den södra delen som domineras av ätten Hederstjernas stora grusbädd med gjutjärnsstaket och vårdarna över ätten Taube. Här finns de flesta av kyrkogårdens idag fåtaliga grusbäddar kvar. En del av dem avdelas medelst låga häckar. Rygghäckar bidrar idag till att skapa mindre rum och har samma ”bås” som i kvarter A. Ett flertal kyrkovärdar och fyra kyrkoherdar ligger inom kvarteret. Kvarteret är mycket känsligt för förändringar. De äldre vårdarna och befintliga grusbäddar med inramning skall bevaras på plats. Deras kultur- och personhistoriska värde är mycket högt. Nytillskott bör hänvisas till den norra hälften och bör om möjligt söka anpassas efter befintliga vårdar. Gravraden längs kyrkogårdsmuren består av enskilda gravar från sent 1800-tal tills idag och uppvisar en rik variation i typer av vårdar. Även här återspeglar titlarna socknens främre gestalter, men även enklare som lokomotivföraren och husaren. Vårdar med titlar bör bevaras, helst på plats, eftersom de speglar socknens sociala sammansättning under ett sekel. Likaså bör ett urval av för sin period typiska vårdar sparas. Nytillskott kan accepteras i viss utsträckning. Kvarter C och D Kvarter C och D har en klar 1900-talskaraktär med raka, rygghäckskantade rader av låga vårdar. Områdets karaktär med allmänna linjegravar är till ansenlig del bevarad. De små granitvårdarna från 1911-1962 speglar socknens breda folklager. De större sammanhängande delarna av allmänna linjen i kvarteren är därmed av vikt att bevara för eftervärlden. Vissa rader präglas exempelvis helt av dessa vårdar. Det är generellt sällan som allmänna linjen finns bevarad i någon större utsträckning på länets kyrkogårdar. Detta skall man tänka på i samband med nya gravläggningar och vara restriktiv. Vårdar som tags bort skall sparas på lämplig plats. Gravarna längs muren i väster är enskilda, liksom längs östra, och har ett varierat gravvårdsbestånd. Denna rad är därmed mindre känslig för nytillskott. Kalkstensgravhällen vid gravkoret liksom den Armfeltska familjegraven är av stort kulturhistoriskt värde. |
