Stäng fönster Eksjö kn, HÖREDA 4:1 HÖREDA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Höreda kyrkogård, HÖREDA KYRKA | |
| 9/30/06 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKAN Höreda kyrka är i grunden en medeltida stenkyrka. Kyrkans murverk har genomgått stora ingrepp genom rivningar, tillbyggnader, ändringar genom dörr- och fönsteröppningar, men kan troligen fortfarande ge svar om vilka delar som härrör från vilken tid. Försiktighet i hantering av murverk, takstolar, grunder och skarvar mellan olika byggnadsdelar är viktigt för att utröna ny kunskap om dess äldsta historia. Kyrkans planlösning med T-formad korsform och kor förlagt i söder är ett resultat av 1700-talets befolkningsökning och nödvändigheten att bygga till, vilket drastiskt ändrade kyrkans orientering. Utvändigt speglar också kyrkan sin historia genom sina olika byggnadsdelar tydlighet i befintliga skillnader mellan dessa är värdefullt för läsbarheten. I sin utbyggda form med delar från olika epoker är Höreda kyrka ett typiskt exempel på de anpassningar som man fick göra i medeltidskyrkorna på grund av 1700-talets befolkningstillväxt, samt hur dess ändringar utformades på lokal nivå innan man blev tvungen att inhämta tillstånd från Överintendentsämbetet i Stockholm. Invändigt speglas olika händelser och stilideal ännu tydligare än i exteriören. Inventarier i bruk så som predikstolen från 1800-talets början i nyklassicism fram till 1930-talets glasmålningar och färgsättning visar en stilkarta på olika ideal under olika perioder. Bänkgavlar och svarvade pinnar i trappräcken har lokal anknytning genom att vara tillverkade av kyrkans dåvarande kantor Holmström under 1880-talet. Dessa förekommer dessutom även i Mellby kyrka, vilket bekräftar de båda kyrkornas nära förhållanden. Färgsättningen är inte enhetlig och följer inget samlat mönster utan är mer anpassat efter respektive föremål. Föremålen förekom-mer som trärena, laserade i olika färger och i olika grader, marmorerade och täckmålat i olika färger. Utrymmet under orgelläktaren är till skillnad från många andra kyrkor inte inbyggt vilket förknippas med ursprunglighet och autenticitetsvärden. Även tornet är välbevarat och innehåller dessutom det hjul som användes vid bygget av tornet och installationen av kyrkklockorna. Liknande hjul finns inte bevarat i någon annan kyrka i länet och har ett stort teknikhistoriskt värde. Orgeln är från 1883 och är efter en restaurering på 1960-talet i välbevarat, nästan ursprungligt skick. Sammanfattning - Höreda kyrka utgör en god representant för de medeltida kyrkor som var tvungna att byggas ut i mitten på 1700-talet på grund av befolkningsökningen. Typiska uttryck för detta ligger i olikheter i de skilda byggnadsdelarna, och kyrkans orientering i nord-sydlig riktning. - Höreda bär på många olika spår från sin långa historia. Murverk, takstolar, målerirester etc är värdefulla för förståelsen och läsandet av kyrkans historia. - Interiören präglas av många olika inventarier och inredningsdelar som representerar olika epoker som kyrkan har genomlevt. Detta tar sig uttryck genom att en mångfald olika stilar är företrädda, huvudsakligen även med olika målningstekniker som understryker deras olika ursprung. - Tornet är i stort sett oförändrat sedan det uppfördes 1833, och har även bevarat det uppfodringshjul som användes vid uppförandet. Detta har stora teknikhistoriska värden. KYRKOGÅRDEN Höreda kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Vi kan följa dess utvecklingshistoria någorlunda tydligt från 1800-talet. Kallmur med smidesgrindar är liksom den till stor del åldriga och sammanhållna trädkransen viktiga karaktärsdrag för den typiska landsortskyrkogården. Kyrkogårdens nuvarande prägel är i stort en produkt av det sena 1800-talet och 1900-talet. Grusgångar avdelar kvarteren och förbinder de olika delarna med varann. Några är belagda med cementplattor som är föga harmonierande. Gravraderna är överlag lagda i raka nord-sydliga rader och kantas sedan 1900-talets mitt av rygghäckar, vilket idag präglar kyrkogården. Kyrkogårdens södra del utvidgades 1925 och har en klart symmetrisk ordning vad gäller gångar och häckar. Vid södra änden av en längdaxel ligger en platåformad ceremoniplats och bisättningskällare från 1956, ritad av Dahls arkitektfirma. Den anspråksfulla men strama utformningen är typisk för sin tid och besitter ett högt kulturhistoriskt värde. Sydost om kyrkan står det Duseska gravkoret från 1665 och invid detta ligger en kalkstensgravhäll från samma epok. Dessa är några av de få resterna av kyrkogårdens äldre historia. Höreda kyrkogård kan uppvisa en stor rikedom av gravvårdstyper från 1800-talets mitt till idag, däribland några ovanliga gjutjärnsvårdar. Särdeles intressant är kvarter B med sina påkostade enskilda gravar med resliga gravmonument. Titlarna där speglar socknens övre skikt 1850-1950. Många av pastoratets kyrkoherdar ligger gravlagda här. Särdeles välbevarad är kvarterets södra del med många grusbäddar samt de storskaliga Taubeska och Hederstjernska familjegravarna, sistnämnda med gjutjärnsstaket. En speciell detalj är rygghäckarna som omsluter gravrätternas sidor och skapar små avskilda rum eller bås. Det motsvarande kvarter A i samma del av kyrkogården har en uttalad 1900-talskaraktär med katalogvårdar. Ytan längs med kyrkogårdsmuren har varit förbehållen enskilda gravar, som regel familjegravar. Där finns ett rikt varierat bestånd av vårdar och olika titlar. Här liksom på övriga kyrkogården gäller att i princip alla grusbäddar slopats under slutet av 1900-talet, vilket gör det viktigt att de bevara de resterande. Grusbäddarna var under mer än ett halvsekel framträdande på kyrkogårdarna och utgjorde en viktig del i gravrättens utformning. Kyrkogårdens södra gravkvarter står i bjärt kontrast mot de statusladdade norra. Här är 1900-talskaraktären tydlig med raka rader av låga vårdar, kantade av rygghäckar. Detta är den allmänna begravningsytan, den s.k. allmänna linjen. Dess små vårdar spänner över halva 1900-talet och speglar socknens breda folklager. Sedan 1960-talet har de delvis ersatts med nya gravar, varför karaktären i aktuella rader försvagats eller försvunnit. Höreda kyrkogård ger sammantaget, genom gravvårdarna, en bred bild av socknens invånare under 150 år. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras, gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Sammanfattning - Höreda kyrkogård har sin nuvarande karaktär från 1800- och 1900-tal. Murar, grindar, trädkrans och grusgångar är viktiga element i detta och viktiga att bibehålla. - Gravvårdar fram till och med 1900-talets början betyder mycket för upplevelsen av dynamik och historiskt djup i respektive kvarter, varför det är värdefullt om de kan bevaras på plats. Förekomst av titlar skall också vara vägledande vid bevarande. Kvarvarande grusbäddar med inramning är karaktäristiska inslag som bör vidmakthållas. - Gravkor med innehåll skall vårdas. - Restriktivitet bör tillämpas vid nytillskott i kvarter B och de delar av C och D där allmänna gravar finns kvar. - Ceremoniplatsen har ett värde som gott exempel på 1900-talets kyrkogårdsideal. - Rygghäckarna är ett uttryck för efterkrigstidens ideal och bör i stort vidmakthållas som rumsskapande inslag. De utskjutande båsen har ett värde genom att de ger ett särdrag åt aktuella kvarter. |
