Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Aneby kn, VIREDA 4:1 VIREDA KYRKA

 Anläggning - Värdering

Vireda kyrkogård, VIREDA KYRKA
1/1/06
Motivering
Vireda kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Kyrkogården har på ett typiskt sätt
utvidgats under åtminstone två etapper - 1857 och 1911. Karaktärsskapande delar på
kyrkogården är den kallmurade stenmuren som går runt hela kyrkogården, den relativt jämna
trädkransen av storväxta exemplar av lönn och lind, samt systemet av grusade gångar som
förbinder kyrkogårdens olika delar med varandra. Samtliga kvarter är numera gräsbevuxna.
Endast en bevarad grusgrav finns kvar – över kyrkoherde Lindberg från 1929, denna har idag
närmast ett pedagogiskt värde.
Den äldre delen av kyrkogården - den västra, närmast kyrkan - utmärker sig av högresta
gravvårdar och oregelbundna kvarter som avgränsas av stenmuren och grusgångarna runt
kyrkan. Blandningen av vårdar är stor men karaktärsskapande i dessa kvarter är ändå de stora
och påkostade vårdarna. Speciellt utmärker sig familjegraven i kvarter II som omhägnas av
gjutjärnstaket. De oregelbundna ytorna söder och norr om kyrkan har ett stort kulturhistoriskt
värde genom sin långa kontinuitet sedan medeltid. Kvarteren i öster (III – VIII) är mer
regelbundna och präglas av rygghäckar. Kvarter som dessa är typiska för det sena 1900-talet
och vanligt förekommande – det kulturhistoriska värdet här ligger främst i enskilda gravvårdar
med t ex lokal- eller personhistoriska värden. Många av dem har en hög ålder och bidrar till det
historiska djupet på kyrkogården. Norr om kyrkan i kvarter X finns en hög sten över avlidna i
släkten Hammarberg.
Enskilda gravvårdar har ett värde genom bland annat det samhälle de speglar. Titlar på vårdarna
berättar något om de näringar som varit betydelsefulla i socknen under olika tider. I Vireda
dominerar titeln ”Hemmansägare” stort, men här finns även titlar som mejerist,
skräddarmästare, målarmästare, lärarinna, stationsmästare, godsägare, trotjänarinna, rusthållare
mm och från senare tider åkeriägare, grävmaskinist och konsult. By- och gårdstillhörighet
berättar om socknens ortnamn och befolkningens utbredning. Speciellt utformade gravvårdar
kan ha ett konstnärligt värde, och variationen och placeringen på kyrkogården av dessa visar på
en social struktur där mer påkostade gravar placeras i köpekvarter, och enklare i kvarter för sig.
På Vireda kyrkogård är denna uppdelning inte längre så tydlig, enstaka vårdar ur allmänna
linjen märks i de östra kvarteren men har förlorat sitt sammanhang.
Sammanfattning
● Vireda kyrkogård har medeltida kontinuitet i de södra kvarteren och speglar genom de övriga
främst 1900-talets kyrkogårdsideal.
● Karaktärsbärande drag är stenmuren runt kyrkogård, trädkransen, tydlighet i skillnaden
mellan de yngre och regelbundna kvarteren i öster och de äldre och orgelbundna söder om
kyrkan.
● Grusgångar är värdefulla för upplevelsen av en typisk landsortskyrkogård.


Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter I
Kvarteret är ett av de mer kulturhistoriskt värdefulla på Vireda kyrkogård. Genom gångsystemet
till och från kyrkan har kvarteret fått en trekantig form som är karaktäristisk för de äldre
kyrkogårdarna och därigenom värdefull för miljön. Enskilda gravvårdar har ett stort
kulturhistoriskt värde där karaktären präglas av de påkostade och högresta gravvårdarna.
Speciellt anmärkningsvärd är här gravvården över kyrkoherde Lindberg från 1929 som är den
enda kvarvarande grusgraven på hela kyrkogården.

Kvarter II
Kvarteret är det enda som fortfarande visar en del av den oregelbundenhet som präglade
kyrkogårdarna före 1930- och 40-talen. I östra delen i anslutning till den inhägnade
minnesvården över släkten Bråkenhjelm har en del gravar kvar sin ursprungliga plats utan att
man rätat ut dem, och i västra delen utgör den kilformade avgränsningen en rest av det gamla
gångsystemet kring kyrkan. Denna karaktär är viktig för upplevelsen av kyrkogårdens
ålderdomlighet. Enstaka gravvårdar med påkostad utformning, förekomst av titlar och personeller
lokalhistoria är också förknippade med stora kulturhistoriska värden.

Kvarter III-IV
Kvarter III-IV har en samlad karaktär med
främst låga och breda gravvårdar, placerade i
regelbundna linjer med rygghäckar. Denna
karaktär är typisk för de mer modernistiska
och uppstramade idealen, karaktären är
välbevarad och tidstypisk. Några gravstenar i
de två mest östliga linjerna utgör rester av
”allmänna linjen” och har ett stort
kulturhistoriskt värde. Enskilda gravstenar
med titlar har ett samhälls- och lokalhistoriskt
värde som berättar om socknens ekonomiska
och samhälleliga uppbyggnad. I kvarteret
förekommer titlar som mejerist, skräddarmästare,
åkeriägare och konsult men
dominerande är hemmansägare som vanligaste
titel. Därtill kommer de med lokal- och
personhistoriskt värde.

Kvarter V
Ett arkitektoniskt värde ligger i kvarterets funktion som fondkvarter åt hela kyrkogården, en
karaktär som förstärks av de mer representativa gravvårdarna. Till dessa hör tex den konstnärligt
utförda vården över mjölnare Bladh. I övrigt ligger kvarterets kulturhistoriska värde i enskilda
gravvårdar som genom titlar, konstnärlighet eller övriga person- och lokalhistoria berättar om
socknens historia.

Kvarter VI-VII
Kvarteren VI och VII ansluter till de två kvarteren söder om och utgör tillsammans med dessa
en samspelt och tidstypisk efterkrigsplantering med rygghäckar och låga och breda gravvårdar.
Enskilda vårdar med titlar har ett kulturhistoriskt värde och berättar om socknens historia, t ex
storgodsen med därtill kopplade titlar som godsägare, trotjänarinna och trädgårdsmästare.
Därtill kommer gravvårdar med person- och lokalhistoriska värden.

Kvarter VIII - X
Den samlade gravvården över släkten Hammarberg och de till denna ännu befintliga gravarna
har ett mycket högt lokal- och personhistoriskt värde. Enskild gravvårdar med titlar berättar om
socknens näringsliv och samhälle och har förutom ett stort kulturhistoriskt värde även ett
samhällshistoriskt värde. Kvarteret har tyvärr förlorat sina grusgångar, men rygghäckarna
understryker fortfarande den för hela kyrkogården karaktäristiska nord-sydliga orienteringen.

Minneslund
Minneslunden har en diskret framtoning, det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med
dess roll som en tidstypisk företeelse från 1900-talets slut.