Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Aneby kn, VIREDA 4:1 VIREDA KYRKOGÅRD

 Anläggning - Värdering

Vireda kyrkogård, VIREDA KYRKA
2004-12-16
Motivering
KYRKAN

Vireda kyrka är en av fjorton bevarade träkyrkor från medeltid i Sverige. Av de tre återstående i Jönköpings län är Vireda kyrka den som är bäst bevarad. Fram till 1700-talet var den timrade träkyrkan den vanligaste kyrkotypen i skogstrakterna men under 1700- och 1800-talet revs de allra flesta varför det fåtal som är bevarade har ett mycket stort kulturhistoriskt värde.

Vireda kyrka utgör tillsammans med den gamla skolbyggnaden på andra sidan vägen ett naturligt sockencentrum vid korsningen av två landsvägar, och utgör från väster ett blickfång i kulturlandskapet.
Kyrkan präglas av dess enkla ursprungliga volym av långhus och fullbrett kor, samt tydligt avläsbara senare tillbyggnader i form av korabsid, tvärskepp mot norr och västtorn. Kyrkans medeltida karaktär är framträdande i stomme och fasadmaterial, liksom i de invändigt restaurerade väggmålningarna, men även i kyrkans plan med långhus av salkyrkotyp med ett från början rakslutet kor i fullbredd. Flera spår från kyrkans medeltida ursprung syns även i bevarade detaljer som den för prästen speciellt avsedda koringången, hagioskopet i södra fasaden för gudstjänstbesökare som ej fick delta inne i kyrkan, spåren från den ursprungliga huvudingången i västra delen på södra långsidan samt spåntäckningen med ursprunglig kontinuitet. På vinden över sakristians valv finns även bevarade delar av en ursprunglig spåntäckning av långhuset som besitter stora historiska och källdokumentära värden. Det var bland annat med hjälp av spåntäckningen här som den dendrokronologiska undersökningen kunde datera kyrkan till 1344.

Tillbyggnaderna av korabsid och det ombyggda kyrktornet vittnar om ombyggnadsplaner vid 1700-talets början, som inledningsvis varit betydligt mer omfattande men som inskränktes på grund av missväxtår i slutet av 1600-talet.

Kyrkspånen både som fasad- och som taktäckningsmaterial har en mycket lång och troligen ursprunglig kontinuitet med högt autenticitetsvärde. Kyrkans konstruktion, material och enstaka detaljer är välbevarade och är autentiska källhistoriska dokument, i det värdet ligger även kunskapen om senare förändringar för att kunna tolka tidigare skeden. Alla synliga förändringar i kyrkobyggnaden är vittnesmål om olika tiders förutsättningar och viktiga för berättelsen om kyrkans historia.


Sammanfattning
- Kyrkan är en av 14 ännu stående medeltida träkyrkor i Sverige och är därmed även ur nationellt perspektiv omistlig för vår kunskap om byggande och kyrkohistoria från denna tid.
- Den i stora delar bevarade och ursprungliga timmerstommen med spår av senare ändringar, är det viktigaste källmaterialet för kunskap om kyrkans tidigaste historia.
- Det senmedeltida väggmåleriet har ett mycket högt kulturhistoriskt värde som ett av få bevarade väggmålerier på trä av denna ålder.
- Kyrkans invändiga karaktär präglas av tre tydligt avläsbara tidsepoker; stomme och grundplan från 1300-tal, väggmåleri ifrån omkring år 1500 samt tillbyggnad och takmålningar från 1700-talet. Samtliga tillägg är representativa och värdefulla vittnesmål om förändringar från sin tid. De olika tidsepokernas tydlighet och framträdande är viktiga och värdefulla för upplevelsen av kyrkans historia.
- Fasad- och taktäckningsmaterial är en del av en obruten tradition, troligtvis sedan kyrkans ursprung. Detta har ett mycket högt kontinuitetsvärde.
- På vinden finns värdefulla spår från kyrkans ursprung, t ex det ovanliga timrade gavelröstet över det ursprungliga koret och spåntäckning från 1300-talet.
- Kyrkoföremål tagna ur bruk och förvarade på vinden eller på annat ställe, har ett kulturhistoriskt värde genom sin delaktighet i kyrkans tidigare användande.


KYRKOGÅRDEN

Vireda kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Kyrkogården har på ett typiskt sätt utvidgats under åtminstone två etapper - 1857 och 1911. Karaktärsskapande delar på kyrkogården är den kallmurade stenmuren som går runt hela kyrkogården, den relativt jämna trädkransen av storväxta exemplar av lönn och lind, samt systemet av grusade gångar som förbinder kyrkogårdens olika delar med varandra. Samtliga kvarter är numera gräsbevuxna. Endast en bevarad grusgrav finns kvar – över kyrkoherde Lindberg från 1929, denna har idag närmast ett pedagogiskt värde.

Den äldre delen av kyrkogården - den västra, närmast kyrkan - utmärker sig av högresta gravvårdar och oregelbundna kvarter som avgränsas av stenmuren och grusgångarna runt kyrkan. Blandningen av vårdar är stor men karaktärsskapande i dessa kvarter är ändå de stora och påkostade vårdarna. Speciellt utmärker sig familjegraven i kvarter II som omhägnas av gjutjärnstaket. De oregelbundna ytorna söder och norr om kyrkan har ett stort kulturhistoriskt värde genom sin långa kontinuitet sedan medeltid. Kvarteren i öster (III – VIII) är mer regelbundna och präglas av rygghäckar. Kvarter som dessa är typiska för det sena 1900-talet och vanligt förekommande – det kulturhistoriska värdet här ligger främst i enskilda gravvårdar med t ex lokal- eller personhistoriska värden. Många av dem har en hög ålder och bidrar till det historiska djupet på kyrkogården. Norr om kyrkan i kvarter X finns en hög sten över avlidna i släkten Hammarberg.

Enskilda gravvårdar har ett värde genom bland annat det samhälle de speglar. Titlar på vårdarna berättar något om de näringar som varit betydelsefulla i socknen under olika tider. I Vireda dominerar titeln ”Hemmansägare” stort, men här finns även titlar som mejerist, skräddarmästare, målarmästare, lärarinna, stationsmästare, godsägare, trotjänarinna, rusthållare mm och från senare tider åkeriägare, grävmaskinist och konsult. By- och gårdstillhörighet berättar om socknens ortnamn och befolkningens utbredning. Speciellt utformade gravvårdar kan ha ett konstnärligt värde, och variationen och placeringen på kyrkogården av dessa visar på en social struktur där mer påkostade gravar placeras i köpekvarter, och enklare i kvarter för sig. På Vireda kyrkogård är denna uppdelning inte längre så tydlig, enstaka vårdar ur allmänna linjen märks i de östra kvarteren men har förlorat sitt sammanhang.

Sammanfattning
- Vireda kyrkogård har medeltida kontinuitet i de södra kvarteren och speglar genom de övriga främst 1900-talets kyrkogårdsideal.
- Karaktärsbärande drag är stenmuren runt kyrkogård, trädkransen, tydlighet i skillnaden mellan de yngre och regelbundna kvarteren i öster och de äldre och orgelbundna söder om kyrkan.
- Grusgångar är värdefulla för upplevelsen av en typisk landsortskyrkogård.