Stäng fönster Aneby kn, MARBÄCK 15:1 MARBÄCKS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Marbäcks kyrkogård, MARBÄCKS KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Marbäcks kyrkogård har medeltida kontinuitet som begravningsplats. Kyrkogårdens ursprungliga utsträckning är inte känd men har troligen varit betydligt mindre än idag. Idag präglas kyrkogården huvudsakligen av utvecklingen under 1900-talet. Kyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur, med olika stentyper. Denna har hög ålder och är ett tydligt karaktärskapande drag på kyrkogården. Likaså har gångsystem med grusgångar ett stort kulturhistoriskt värde och hör till dessa typiska drag som förknippas med landsortskyrkogårdar. De äldsta och mest ursprungliga kvarteren är kvarter A och C där också kyrkogårdens köpegravsområden finns. Här ligger kyrkogårdens mest påkostade gravvårdar och här syns också fortfarande den äldre oregelbundenhet som präglade kyrkogården fram till 1950-talet. Karaktärskapande drag i dessa kvarter är de högresta vårdarna och vårdar med bevarade stenramar och grusbäddar. Rester av gångsystem är också värdefulla för att förstå kvarterens uppdelning. Även kvarter B har kvar en del äldre vårdar men präglas annars av en stor blandning från olika epoker, satta längs regelbundna rygghäckslinjer. Kvarter D slutligen speglar vårt samtida begravningsskick, både genom minneslunden och genom utformningen av de yngsta gravvårdarna som här dominerar. Rygghäckar, regelbundenhet, låga gravvårdar är karaktärsbärande drag i kvarteret som är typiskt för många sena kyrkogårdar från det sena 1900-talet. Här finns dock även ett större sammanhang av vårdar ur den allmänna linjen från 1900-talets mitt som är relevanta att spara. Skillnaden mellan olika kvarter beskriver utvecklingen under 1900-talet och hur olika ideal har präglat och format dagens kyrkogård. Den fortsatta utvecklingen av kyrkogården bör därför göras med hänsyn till dess ursprung, inte bara till kända person- och kulturhistoriska värden i enskilda gravvårdar utan även i element som speglar kyrkogårdens utveckling. Uttryck för detta är t ex skillnader i olika kvarter där kvarter A och C speglar de påkostade köpegravsområdena med högresta och stora gravvårdar med grusbäddar och stenramar, medan områden i kvarter B och D innehåller långa enhetliga rader av anspråkslösa gravvårdar från allmänna linjen. Till de äldsta delarna hör även grinden och stenmurarna, samt en åldrig lönn öster om koret. Enskilda gravvårdar har ett värde genom det de berättar om äldre yrken och titlar i Marbäck så som nämndeman, lantbrukare, mjölnare, hemmansägare, etc. Det kan även gälla personhistoriska värden, lokalhistoriska, socialhistoriska, stil- och konsthistoriska värden etc. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Gravvårdar äldre än 1940 bör generellt bevaras på plats. Sammanfattning ● Marbäcks kyrkogård är en typisk landsortskyrkogård med för denna typisk förekomst av trädkrans, grusgångar, få titlar på gravvårdarna samt en enkel kvartersdisposition. ● Skillnader mellan olika kvarter och delar av kyrkogården är ett tydligt uttryck för hur olika ideal under 1900-talet har format dagens kyrkogård. Kommande ändringar bör göras med hänsyn till detta. ● Ursprungliga grindar och stenmurar runt begravningsplatsen är värdefulla inslag och delar av helhetsupplevelsen. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A Kvarteret har en någorlunda tydlighet och avgränsning gentemot kvar B i norr som det annars är en del av. Endast en nästan överväxt kalkstengång skiljer dem åt. Kvarteret har tidigare haft en tydligare avgränsning och det vore önskvärt om den tydligheten kunde bevaras och framhävas. De gravvårdar som har gravramar av sten bör behålla dessa och inte låta dem gömmas under gräset, likaså bör man bevara samtliga äldre högresta gravvårdar samt de med gravramar – oavsett om de är gömda under gräs eller inte. Den överväxta kalkstenstensgången som skiljer kvarter A och B åt borde tas fram igen, även om den är från senare tid, för att framhäva skillnaderna mellan kvarteren. Kvarter B Kvarteret är idag nästan sammanväxt med det södra kvarteret A, tack vare att gräset nästan har växt över kalkstensgången, detsamma gäller en liknande gång i norra delen. Båda gångarna bör hållas rena för att förtydliga kvarterens uppdelning. Kronologiskt kompletta rader av gravar från allmänna linjen hör till ovanligheterna och bör hållas intakta så länge som möjligt. De moderna stenarna från 1960-tal och framåt finns väl företrädda på de flesta kyrkogårdar, här ligger det främsta värdet i att de är väl samlade. Förutom detta ligger det kulturhistoriska värden i stenar med titlar och orts- eller gårdsnamn, samt de vårdar som är resta över personer med lokal- eller personhistoriskt intresse. Kvarter C Kvarteret har en särställning på kyrkogården, dels genom sin välexponerade placering precis framför kyrkans västra ingång, och dels på grund av att det är så litet. De främsta kulturhistoriska värdena ligger i de enskilda gravvårdarna och att kvarteret är så pass enhetligt och tydligt avgränsat. Kvarter D Kvarterets främsta kulturhistoriska värde ligger i den långa och nästan obrutna raden av allmänna linjen gravar. Många kyrkogårdar har kvar gravar från den allmänna linjen men sällan är de samlade i så lång konitnuitet som här. I de flesta fall är det nämligen just dessa enkla gravar som har fått ge plats åt nya gravar och därför är det värdefullt att här kunna visa på hur omfattande gravsättet var – och hur tydligt det markerade sociala skillnader. Här finns en kontinuerlig linje gravar från 1937 till 1958. I övrigt ligger det kulturhistoriska värdet i enskilda gravar som genom titlar, orts- och gårdnamn eller annan personhistoria berättar om socknens historia. Gravkorset i smide samt den åldriga vården i vit marmor närmast kyrkan hör också till de mest värdefulla. Minneslunden Minneslunden har en diskret och enkel framtoning, det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med estetiska värden samt dess roll som en tidstypisk företeelse från 1900-talets slut. |
