Stäng fönster Lund kn, VALLKÄRRA 23:1 VALLKÄRRA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Vallkärra kyrka, VALLKÄRRA KYRKA | |
| 8/18/15 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Vallkärra kyrkoanläggning Vallkärra kyrka uppfördes på tidig romansk tid och utgör inte bara socknens äldsta byggnad utan även en av landskapets äldsta kyrkor. Dess centrala placering och karaktäristiska exteriör med sina stora tvärskepp har betydande miljöskapande värden och byggnaden fungerar som en viktig symbol för Vallkärra by. Kyrkan har även betydelse för landskapsbilden då kyrktornet tydligt kommunicerar byns läge på Lundaslätten. Flera av kyrkans byggnadsdelar har ännu bevarade murverk från medeltiden. Till dessa hör tornet vars konstruktion till stor del är oförändrad sedan uppförandet på 1100-talet, valven från 1400-talet samt korets och absidens väggar och delar av långhusets gavlar. De medeltida murverken utgör värdefulla byggnadshistoriska källor till kunskapen om den medeltida byggnadstekniken. I mitten av 1800-talet byggdes kyrkan till med de två tvärskeppen som idag till stor del kännetecknar kyrkans exteriör. Carl George Brunius som var dåvarande domkyrkoarkitekt i Lund ledde arbetena. Brunius var professor i grekiska och en av landets främsta kännare av Skånes medeltida arkitektur. Hans inflytande på landskapets kyrkobyggande stod inte att finna någon annanstans i landet. Brunius ritade ett stort antal nya kyrkor, men även profana byggnader, och han ledde flertalet större kyrkorestaureringar under årtiondena kring 1800-talets mitt. Ursprungligen hade tvärskeppen gavelrösten i oputsat mörkt tegel typiskt för Brunius arkitektur. Gavelröstena gjordes emellertid om till sitt nuvarande utförande vid Theodor Wåhlins restaurering 1907. Kyrkorummet präglas idag till stor del av den restaureringen som företogs av Theodor Wåhlin, domkyrkoarkitekt i Lund mellan åren 1902 och 1942. Wåhlin var en väl anlitad arkitekt för restaurering av de medeltida kyrkorna i Skåne under det tidiga 1900-talet. Vallkärra kyrka utgör ett intressant exempel på Wåhlins kyrkorestaureringar som karaktäriseras av arkitektens vurm för den medeltida kyrkobyggnadskonsten i Skåne. Interiört anslöt han gärna till jugendstilen och exteriören gavs i regel en tydlig medeltida prägel samtidigt som han genom sin stora kunskap om den skånska medeltidens arkitektur hade gehör för byggnadernas antikvariska värden. Tunnvalven och kryssvalven i betong från samma tid som den fasta inredningen är byggnadsteknikhistoriskt intressanta som exempel på hur betongen började användas inom den svenska kyrkobyggnadskonsten. Förutom den bevarade fasta inredningen från restaureringen 1907, vilken bidrar till att hålla samman interiören, finns flera inventarier och lösa föremål med särskilt höga kulturhistoriska värden. Till dessa hör bland annat predikstolen och altaruppsatsen från sent 1500-tal, kalken och paten från 1470-talet samt altarstakarna och dopfatet från sent 1500-tal. Vallkärra äldre kyrkogård byggdes ut etappvis under 1800-talets senare hälft och 1900-talets första hälft och bevarar idag mycket av den karaktär som den fick vid länsträdgårdsmästare Lennés omgestaltning 1916. Lindarkaden som markerar mittgången på den gamla kyrkogården utgör ett viktigt miljöskapande element och bidrar väsentligt till kyrkogårdens karaktär. Utsikten från trappan som förbinder den gamla och den nya kyrkogården är sällsynt monumental i det annars flacka skånska landskapet, vilken ger platsen en säregen prägel där den tidstypiskt rätvinkliga kyrkogårdsplanen från 1940-talet visuellt binds samman med det omgivande slättbygdslandskapet. |
