Stäng fönster Lund kn, NORDANVINDEN 2 HELGEANDSKYRKAN
Anläggning - Värdering
| Helgeandskyrkan, HELGEANDSKYRKAN | |
| 9/30/15 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Helgeandskyrkans kyrkoanläggning Helgeandskyrkan uppfördes under den mest intensiva byggnadsepoken i vårt lands historia, i slutet av de så kallade rekordåren. Den snabbt växande befolkningen skapade ett rungande behov efter bostäder samtidigt som man ville höja boendestandarden. Den socialdemokratiska regeringen antog 1965 det så kallade Miljonprogrammet, en miljon bostäder skulle byggas på tio år. Runt de större städerna planerades förstäder efter modernistiskt mönster, med separerade trafik- och boendemiljöer, servicecentren med affärer, skola m.m. Vid i stort sett varje centrumanläggning byggdes även en kyrka, vilket innebar att 1960-talet kom att bli den mest omfattande kyrkobyggnadsepoken i landet sedan missionstiden. Klostergården började planeras redan innan miljonprogrammet antogs men anlades efter samma stadsplanemässiga ideal. Området karaktäriseras av en blandning av lamell- och skivhus i mellan tre och åtta våningar. Till skillnad från många andra miljonprogramsområden i Sverige, där den planerade landskapsarkitekturen sällan kom till stånd, genomfördes även detta vid bygget av Klostergården. Bakom utformningen stod välkända landskapsarkitekter som Per Friberg, Robert Montan och Sven Hermelin. Området både gestaltades och byggdes med höga ambitioner avseende arkitektonisk och stadsplanemässig kvalitet. Den höga kvaliteten och de relativt välhållna miljöerna gör Klostergården till ett mycket intressant bostadsområde från sin tid, sett såväl i ett regionalt som i ett nationellt perspektiv. Placerad på avstånd från de höga skivhusen i bostadsområdet är Helgeandskyrkan och dess kampanil är de tydligt dominerande byggnaderna vid Klostergårdens centrum. Platsen har ett väl sammanhållet uttryck med hög arkitektonisk kvalitet. Detta gestaltas bland annat genom spelet mellan de låga kringliggande byggnaderna och den högre kyrkan och kampanilen, mellan slutenhet och öppenhet i fasader och rumsliga samband samt det konsekventa användandet av tegel för såväl byggnader som markbeläggning. Den säregna skulpturala formen, som bortsett från den fristående kampanilen saknar för kyrkor karaktäristiska attribut, visar på hur 1960-talets kyrkobyggande bröt mot de traditionella kyrkoplanerna med torn, långhus och kor. De stora förändringarna i kyrkoarkitekturen kring 1960-talet grundades sig i den experimentlusta som såväl teologerna och församlingarna som arkitekterna arbetade med under tidsperioden. I Helgeandskyrkan gestaltas den nya tidens liturgiska idéer bland annat genom den predikstol som finns monterad för friluftsgudstjänster på kyrkans sydfasad mot torget. Predikstolen var arkitektens idé och fungerar främst som arkitektoniskt detalj, även om den brukats vid särskilda tillfällen, senast vid invigningen av det nyrestaurerade kyrktorget. Den bronsbeklädda kyrkporten, krönt av den fornkristna symbolen för andens duva, leder in i det tidstypiskt låga vapenhuset, vilket understryker rymden i det försiktigt upplysta kyrkorummet. Arkitekturen har ett kraftfullt men stillsamt uttryck. Det oputsade rödbruna teglet som använts till både väggytor och predikstol gör Helgeandskyrkan till ett välarbetat exempel på den materialromantiska arkitektur som rådde i Sverige under 1960- och 70-talen. Tillsammans med golvets specialtillverkade klinker skapas en enhetlighet och helgjuten interiör, vars arkitektoniska uttryck förstärks av kyrkorummets tidstypiskt sparsamma dekoration. Det nära 10 ton tunga blockaltaret i carraramarmor och Robert Nilssons evighetssymboliserande altardekorationen av kopparlyses upp av det guldskimrande ljuset från ”Himlabrunnen” och är kyrkorummets centralpunkt. Trots att kyrkans arkitektur både var radikal och modern när den ritades i mitten av 1960-talet finns flera likheter med de medeltida kyrkobyggnaderna, där namnet Helgeand bara är en. Dopfunten som formgavs av Oskar Reutersvärd placerades i ett eget kapell, kallat Mariakapellet, längst ner i kyrkan efter medeltida mönster. Reutersvärd var arkitektens konsthistoriska rådgivare, vilket kan ha bidragit till de tydliga medeltida referenserna. Tanken med att placera dopfunten i väster vid kyrkans ingång var under medeltiden att de odöpta skulle döpas i samma stund som de steg in i gudstjänstrummet. Att placera dopfunten framme i koret blev vanligt först efter reformationen. Den sparsamma ljusföringen ger också den en känsla av hur de medeltida kyrkorna tedde sig, där fönstren var få och små. Piscinan som dopvattnet hälls ut i var en gåva från Sten Samuelsson till kyrkan och bär även den på ett stycke fornkristen historia. Helgeandskyrkan utpekades 1990 av Riksantikvarieämbetet som en av de 80 kyrkor utav totalt 520 som uppförts efter utgången av 1939, vilka skulle omfattas av kulturminneslagens skydd för kyrkliga kulturminnen (nuvarande kulturmiljölagen). Kyrkor som uppförts före utgången av 1939 omfattas automatiskt av lagen. Motiveringen var dess sällsynt höga arkitektoniska värde. I en intervju med Sten Samuelssons arkitektkollega Robert Larsson 2005 säger Larsson att hans uppfattning var att Helgeandskyrkan var det verk i Lund som Sten Samuelsson var mest nöjd med. Trots att somliga uttryckt sitt ogillande över dess radikala modernistiska formspråk uppskattar klostergårdsborna sin ”kyrkoborg”, vilken används flitigt för olika former av verksamheter och förrättningar. |
